Rosorna blommar på

Mitt i alla förberdelser för pappas begravning, så kopplar jag av med att gå ut runt i trädgården och titta på blomningen.

Här är det 'Eden Rose 88' som bjuder på sina bokmärkesrosor. I bakgrunden väntar klätterrosen 'Sympathie' fortfarande på sin spaljé. Den gula rosen är en 'Freesia'.

Nu blommar 'Excelsa' ordentligt för första gången. Den har nog haft både för torrt och för magert tidigare.
Här är den i ett krikonträd....



...och här ligger den på stenmuren med otäcka brännässlor som grannar.




'Chopin', som har tagit god tid på sig i år, har äntligen fått några blommor nu. Den är en hybrid tea, förädlad av Stanislaw Zyla i Polen.


'Raubritter', med de ljusrosa, bollformade rosorna, klänger på ett litet hagtornsträd.


Den härliga Austinrosen 'Crocus Rose' blommar oupphörligt och har därför fått sin plats vid vår entré.


Tantaus 'Ascot' har en vacker djupröd färg, något mörkare än som kameran återger här.


Klätterrosen 'Dorothy Perkins' - eller om det möjligtvis är en 'Lady Godiva' - klättrar på andra sidan av samma hörnalm, som Gerbe Rose och Paul´s Himalayan Musk. Det är bra med en stor stam som bakgrund, för då kan man ha flera rosor med olika blomningstid.

Till sist en av mina favoriter, som sitter intill uteplatsen vid boningshuset, Austinrosen 'Mortimer Sackler'.
Den här ljuvligt skira rosen med rödaktiga stammar, som är nästan helt taggfria, blommar från början av juli och fortsätter fram tills frosten tar den.Varje vår skär jag ner den nästan helt, men i juli har den kommit så här högt.

Bakom rosen blommar en takhög perenn stockros i gult. Den har jag fått frön till, från en forumist i Finland.
Nere till vänster står vår tidigaste härdiga chrysanthemum. Den är lilarosa, har fylld blomma och kommer att börja blomma snart, för den är full med knoppar nu. Fick en planta vid en trädgårdsvisning i Eslöv.

Min pappa har gått över gränsen till evigheten

I tisdags när vi satt och åt middag kom ett telefonsamtal.

En ung, ovan och säkert nervös sommarvikare, på pappas äldreboende, "ville bara meddela, att nu har Anton avlidit". Anton, min pappa, som skulle ha blivit 96 år om två månader.

Först kunde jag inte fatta vad den unga flickan från personalen sa.
Inget hade förvarnat oss om, att det kunde hända så hastigt. Han verkade ju som vanligt för någon dag sedan, när min syster och svåger besökte honom.
Visst hade vissa saker förändrats de senaste veckorna, som tydde på att han kanske hade fått någon mer propp i hjärnan. 

Han hade börjat sjunga högt. Han som aldrig någonsin brukat sjunga förut. Den snälla fridfulla person, som varit vår pappa, hade också förändrats och kunde även bli litet retlig ibland.
Men vi tänkte nog, att slutet skulle komma litet mera gradvis. Det blev inte så.

Pappa hade suttit och ätit middag med god aptit, enligt personalen, och sedan skulle han vila en stund.
När de kom in för att titta till honom en stund senare, så var han död.
Det är så skönt att veta, att döden kom helt fridfullt. Det känns så rätt för en man med hans lugna personlighet.

Det blir väldigt omtumlande när man får ett sådant bud. Man vill inte tänka på, att man aldrig mera ska få träffa honom, samtidigt som man av hela hjärtat unnar honom den frid han nu fått.

När vi fått dödsbudet, så gjorde vi oss i ordning och åkte upp till Helsingborg, där pappa haft sist sista boende. Min syster och svåger hade kommit före oss, så vi fick ta ett gemensamt avsked.
Personalen hade gjort honom i ordning. De hade tvättat och rakat honom och satt på honom hans finaste kläder. Han såg så fridfull ut.
Jag hade tagit med en liten bukett med vackra Crocusrosor och blå salvia. Buketten la jag i hans famn.

Hela avdelningen, där pappa bodde fram till slutet, ska flyttas till ett nytt ställe, i mitten av augusti. Det blir stora omändringar och mycket ny personal. Med tacksamhet tänker vi på att pappa slapp vara med om det.
Han har fått bästa tänkbara vård på hemmet och vi har vid varje besök känt den goda atmosfär som fanns där. Man såg hela tiden mycket vänlighet och stor empati från personalen till de boende. Pappa sa också alltid, att allting var så bra.

I fredags var det själaringning i vår bykyrka, som ligger ett stenkast ifrån vår gård. Här ska pappa, den 3 augusti, begravas vid mammas sida.
Sonen med familj var just här på besök och vi gick upp och satte oss inne i den sommaröppna kyrkan under klockringningen.
Lilla barnbarnet Ella fick hjälpa till med att tända ljuset i ljusbäraren.

Besök av rosentusiasterna. Del 2

Som jag berättade i mitt förra inlägg, så kom en grupp från ett rosforum till Skåne på rosresa.

Nästa dag, åkte vi till Agneta, som bor i ett ljuvligt hus med härlig trädgård. Gården ligger på en kulle med utsikt över havet.

Även hos Agneta blommade rosor både högt och lågt. Det doftade ljuvligt när man vandrade runt i den härliga trädgården.

Som skydd mot havsvindarna har Agneta och hennes man byggt upp en veranda som är täckt ut mot slätten men öppen mot innergården.

På den vindskyddade innergården finns också underbart härliga platser. Crokus Rose, är det som  här blommar så fint utmed gången.

Nästa besök var på Åbergs trädgård, där vi åt en utsökt lunch med mycket grönsaker från deras egna odlingar.

.
Nu var vi redo för ett besök vid Rosariet i Ystad.

Den här dagen avslutades hos Gunnel i Beddingestrand, där den trötta skaran fick kvällsmat.

Den tredje och sista dagen började med ett besök hos Tini i en by utanför Landskrona.

Tini och hennes make hade byggt upp en underbart smakfull och välskött trädgård på bara häpnadsväckande tre år!

Passion låg främst för Austinrosor, som fanns både i rabatter och vackra krukor. Och vilka rosor! De var så välväxta och blomrika så man häpnade! Här var rosorna planterade med tanke på allra bästa jord och läge.

Här berättar Tini om sina rosor. Just den här rosen, Aloha av den äldre typen, blev jag så förtjust i, så jag åkte samma dag och köpte en egen!

Förutom de bedårande rosorna, så lockade också den uppvärmda poolen. Det var synd att vi inte var förberedda med badkläder.

Det hade blivit dags för lunch.Den var vi inbjudna till hos Laiset på Råå och hennes make.

De bor i ett urcharmigt gatuhus på gamla Råå. 

Lunchen var underbart god med bland annat stekt sill i ättika och tonfiskmousse och så gott surdegsbröd med smör och ost.

Efter lunchen åkte en del till Cedergrens plantskola och andra åkte vidare till Flora Linnea.

Vi själva passade på att besöka pappa på äldreboendet.  Den dagen kunde han nätt och jämnt uppfatta vilka vi var, men han fick i alla fall prata litet och få några extra kramar.

Efteråt åkte vi till Flora Linnea och där skildes gruppen åt.

Alla verkade väldigt nöjda med resan, men var nog rätt trötta inför den långa färden hemåt. De som åkt längst skulle ända hem till Roslagen.

Besök av rosentusiasterna från trädgårdsforumet. Del 1.

Tre fantastiska dagar har vi rosentusiaster haft tillsammans. Tänk att man kan ha så trevligt tillsammans med en grupp vänner från ett rosforum!
Första samlingen var på lördagseftermiddagen.

Då kunde vi hälsa välkommen till Mariehem.

Alla hade rest långt - en del ända från Roslagen - så vi började med litet mat. Det blev ett par olika soppor, med bröd, bröd, ost och andra tillbehör. 
Till efterrätten hade Inger P. tagit med en jättestor skål med jordgubbar, som vi mumsade på tillsammans med kaffe och toscabitar. Tack Randi, som rensade jordgubbarna!

Vår otroligt handlingkraftiga och duktiga vän Birgitta kom och skötte köket och serveringen tillsammans med Christer. Det var en underbar hjälp, som gjorde att jag kunde ägna mig helt åt gästerna.

 Sedan gick vi en trädgårdsrunda och tittade framför allt på ROSOR.

Den ljusrosa rugosahybriden Marga och den starkare rosa Etude.

Alchymist

Tour de Malakoff

Några äkta män följde också med. Här står en av dem under rosenbågen med honungsrosen 

Helenae 'Lykkefund'

Nu kommer snart våra nya gäster, så jag får fortsätta i nästa inlägg!

Alchymist i full skrud

Nu är det klätterrosornas tid här hos oss. Många blommar den här sommaren mera än någonsin.
Det gäller i synnerhet 'Alchymist', som jag berättade om här.
Eftersom det är första sommaren som hon blommar på skotten som klättrat uppåt, så får man väl säga att hon verkligen visar sig från sin bästa sida.

Idag är det varmt och mulet, så det är ganska idealiskt väder för trädgårdsarbete. Vill helst hinna få de stora rabatterna rensade innan lördag, när den stora gruppen forumvänner kommer på besök.

Utslagen trädgård

När vi körde tillbaka till Skåne efter vår Jämtlandstripp, så hade vi planterat att sova över hos dottern i Uppsala. Det skulle bli en lagom körsträcka för dagen. Det blev inte så.

Redan i Hudiksvall började köerna gå långsamt. Radion rapporterade om problem hela vägen mot Stockholm. Alla skulle tydligen samtidigt hem till Stockholmstrakten efter midsommarfirandet.
Strax före Gävle hade vi bestämt oss för att vika av från E4:an och köra hela vägen ner till Skåne i stället. Från Gävle finns en annan väg mot Katrineholm och Norrköping. Där kommer man in på E4:an igen.

Efter någon timme kom det väldiga regnet som sedan pågick hela natten. Vid halvfemsnåret ösregnade det fortfarande när vi körde in genom vår trädgård.
Den var utslagen i dubbel bemärkelse!

Man ska inte lämna en trädgård i tio dagar mitt i den intensivaste växtsäsongen!
Trots att vi hade jobbat hårt med att binda upp allt, som kunde behöva stöd, så hade slagregn och hårda vindar brutit många växter.
Plymspireorna låg till exempel in både in över körvägen och gräsmattan med brutna skaft.

Många rosor hade lagt sig utefter marken och en del grenar var brutna.
Pionerna hängde med blomkronorna ner mot marken.

Sedan vi hade startat med räddningsaktionen och fått binda upp litet mera, så började det ändå kännas någorlunda presentabelt igen.
På lördag kommer en grupp rosforumvänner från olika ställen i Sverige, så jag vill ju att deras upplevelse ska vara så positiv som möjligt.

Många rosor hade börjat blomma under de tio dagar vi var borta.
Tyvärr kommer jag inte riktigt överens med den nya kameran. Det verkar faktiskt som om det är något fel med autofunktionen. Alla avståndsbilder blir litet suddiga. Närbilderna blir däremot riktigt bra.

Den skira klätterrosen Buff Beauty gömmer sig litet blygt bakom ställningen som hon delar med en Gerbe Rose. Båda har tyvärr fått massor av mjöldagg. Gerbe Rose måste flyttas därifrån till våren, för nu har jag läst att den inte klarar att sitta på en södervägg. Då blir den sjuk. Det stämmer säkert, för min andra Gerbe Rose, som står litet luftigt mot en almstam har klarat sig helt. Buff Beauty behöver nog däremot det här skyddade läget.

Roligast är det förstås med de rosor som är så nya att de nu blommar för första gången.

Rugosan 'Vanguard', som jag beställde i två exemplar från Beales i England, förra året. Den är riktigt fin och ska också kunna fortsätta att blomma hela säsongen. Det gäller kanske inte i år, när den är så ung, men för framtiden kan man hoppas på lång blomning.

En annan ny ros, en rugosahybrid, är 'Dr. Eckener', som har mindre fylld blomma än 'Vanguard' men nästan samma färg.
 Bladen saknar här de typiska rugosavecken. Den här ska kunna komma med en senare återblomning.

Ytterligare en rugosa, som är ny för i år. Det är Wasagaming, som ska blomma hela säsongen. Den ser inte så speciell ut än, men lär visst få riktigt stora blommor, när den blir äldre.

 Den ros jag var mest nyfiken på var ändå 'Alchymist', som jag berättat om tidigare. Hon stod precis färdig att slå ut när vi reste bort. 

Så här ser den ut nu.

Förra året tyckte jag, att de blommor som kom var alltför intensiva i färgen, men i år är de mycket mildare. Vet inte om det beror på det kallare vädret, eller att de blommor som är äldre ljusnar litet och därmed förtar något av intensiteten i helhetsintrycket.

Det är roligt att gå på trädgårdsvisningar!
Igår var vi på visning hos makarna Pierce. De har under fyrtio års tid skapat en otroligt vacker trädgård på runt 5000 kvm med dammar, rumsindelningar genom häckar och massor av alla sorts växter. Förstår inte att de hinner hålla den i så gott skick, även om de är pensionärer nu!

Nu ska jag återgå till mitt ogräsrensande! Det är mycket lämpligt väder idag. Litet lagom med vind, som håller de envisa flugorna borta.
Som ni kanske förstår, så kan det bli litet tunt med bloggandet ett tag till. Det finns mycket att förbereda!