Nu blommar ändå tibasten

Idag på Påskdagen visar sig världen från sin vackra sida. Solen strålar ner från en molnfri himmel, vinden har mojnat och vi förbereder oss för litet krattning  i trädgården om en stund.

Ni som följt med min blogg har kanske sett hur stormen knäckte vårt uppstammade tibastträd. Efter tips från en följare, var jag i förrgår ute och klippte in några grenar från det lilla trädet.

Redan idag är de i full blom bland duvor och fjärilar.

När vi gick en promenad tidigare idag så märkte jag hur också krokusarna ute vi stenhagen har längtat efter våren.

Knappt har solen börjat lysa förrän Crocus tommasinus slår upp sin ögon mot världen omgiven av klätterrosens grenar och bevattningsslangen.

Blir alltid så glad när de här blommar. Det är riktiga vårsändebud!

På tal om den sena våren...

Letade just upp den 29 mars i fjol för att se hur det såg ut i trädgården då.

Det här är vad jag hittade:

                   

Vår tidigaste tulpan "Show Winner" stod i full blom.

Tulipa Humilis var färdiga att slå ut.

Påskliljorna och scillan blommade för fullt...

...och stararna hade redan satt bo.

Den här bilden har vår väderkamera tagit idag. Våren, som syns på bilderna här ovanför, verkar synnerligen avlägsen.

Ändå är vi ovanligt förskonade i vår by. Idag när vi åkte ut till Carina med bloggen "I vått och Torrt" i Östra Ingelstad, så fanns där drivor som var flera meter höga. Hela trädgården låg i djup snö fortfarande.

Det är synd om alla utställare på konstrundan ute på Österlen i år. Vädrets makter är inte nådiga den här gången.

Köpte förresten en jättecharmig kyckling hos Carina. 

Längtan

Den här sena våren gör, att det suktas efter ändring litet här och var.

Så här såg det ut på vår gårdsplan igår. Snötäcket är tunt men nästan helt.

Det är det här vi längtar till..

Den här bilden råkade vi hitta ute på nätet. Det är vår gårdskamera som tagit båda bilderna, men sedan har någon vid något tillfälle hämtat bilden från vår vädersida.
Ser skönt ut, inte sant?

För övrigt så har jag köpt en rulle ripsmattor på en nätauktion och nu har jag klippt till lämpliga längder.

Mattorna ska inte ha fransar i änden, så här bandkantar jag dem på symaskin.

Just nu ligger alla längderna utlagda i "salen", men jag vet inte om vi ska ha så.
Egentligen skulle jag vilja ha dem i parallella rader, men det blir väldigt opraktiskt när man ska sitta vid bordet, att dra de tunga stolarna på mattorna.

Nu vill vi upp...var är våren?

Stormen skördar

Som alla säkert har hört så varnar vädertjänsten för snöstorm i Skåne. Än har det inte kommit just någon snömängd, men det blåser förskräckligt. Vår hemsida för väderstationen är välbesökt idag, så det är nog många som undrar hur vi har det i Skåne nu.

Den senaste veckan har varit väldigt jobbig med iskall blåst och stormbyar. Man har fått hålla fast dörrarna till både hus och stall när man passerat, för att ingenting skulle blåsa sönder.
Det är klart, att jag oroar mig en del för växterna i min trädgård. Speciellt de yngsta klätterrosorna och min ömtåliga kamelia, som är planterad alldeles invid entrétrappan.

 Häromdagen tog stormen min uppstammade tibast, som snart skulle stå i full blom.

 

Så här praktfull brukade den vara när den blommade.

Ska man se något positivt i det här, så är det att det blir lättare att klippa gräsmattan här i sommar. Det har alltid varit ett hukande under grenarna, på den sidan som är mot rabatten. 

Nu är det som sagt snöstorm som väntar. Har väderlekstjänsten rätt den här gången?

Dagar av sorg

Christer och jag har återigen varit bortresta några dagar och träffat mina döttrar med makar och ett par av barnbarnen. Även min syster och min ex-man var där.
Den här gången samlades släkten av en sorglig anledning.
Mina föräldrars fosterson, Peter, har efter många år förlorat kampen mot sin blodcancer och avled för några veckor sedan, strax före sin 57-årsdag.

I det vackra 'Heliga korsets kapell' på Skogskyrkogården i Stockholm fick vi ta avsked av både Peter och hans yngre bror, som tog sitt liv några dagar efter Peters död.  Anledningen till broderns val kommer vi aldrig att få veta, men det var knappast en slump, att det hände  precis då.

De två vita kistorna stod sida vid sida, på det upphöjda podiet, mycket smakfullt dekorerade med vita rosor, vita gerbera och grönt.
Både på kistorna och runt podiet  brann levande ljus. Det var väldigt vackert, mitt i den gripande stunden.
Bröderna var mycket omtyckta och det kom nästan sjuttio personer till begravningen.

Peter kom som fosterbarn till mina föräldrar när han var tio år gammal och stannade där tills han var vuxen.
Han uttryckte redan från första stund glädje över sin nya familj. Speciellt tror jag att han var glad för att han nu hade en "pappa", vilket han saknat förut.
Fast det var nog egentligen mamma, som lade mest tid och kraft på att få Peter lugn, trygg och harmonisk under de första åren. Hon gjorde verkligen sitt allra bästa för Peter.

Det kändes fint att höra begravningsofficianten nämna, att Peter haft ett fantastiskt bra fosterhem i Jämtland.  Det önskar jag att mina föräldrar också hade fått höra, men annars känns det bra att ingen av dem behövde uppleva Peters bortgång.
Sista gången Christer och jag träffade Peter var på pappas begravning i somras. Då var han redan mycket märkt av sin svåra sjukdom.

Den här amatörbilden togs vid Peters konfirmation. Den fanns uppsatt bland andra foton vid minnesstunden. Vi fotograferade av den med mobilkameran, så den är är inte så skarp.

Vårdag

Idag har våren kommit till Björka.
Vi märkte det redan i morse, när vi kom in i köket för att äta frukost. Solen strålade in genom fönstren. Humöret lyftes flera grader och vi gladdes åt vårt nya, ljusa kök, som har hela fyra fönster.

Rätt länge har jag avundsjukt läst om alla vintergäck och snödroppar, som kommit fram hos andra bloggare, medan jag bara kunnat konstatera, att här var det fortfarande vinter och frost. Här fanns minsann inga blommor än!
Till en del kanske det beror på min förkylning, som hållit mig inne i stillhet i flera dagar att jag inte sett några blommor.
Idag kom Christer och berättade, att det visst fanns blommande vintergäck ute. Då måste jag förstås ut och titta, så jag tog på mig jackan och gick en trädgårdsrunda trots att jag inte alls är frisk än.

Utanför vår gamla bostad, Undantaget, hade de allra första snödropparna fällt fram sina vita droppar och under bokhäcken lyste minsann små gula vintergäck.

När jag hämtat räfsan och försiktigt krattat bort litet av lövtäcket, så fanns där en hel massa små vintergäckar gömda.
Men alla stora ruggar med snödroppar runt stenmuren har ännu inte kommit.
Hoppas att vi inte skadat deras miljö med våra bevattningsslangar. Tänk om de kanske fått för mycket vatten under sommaren! Lökar vill ju oftast ha sommartorka.

Trots att det varit så kyligt, framför allt på nätterna, så märkte Christer idag, att saven börjat stiga i vårt vårdträd, den stora lönnen i kanten på gårdsplanen. Det droppade vatten från grenarna. Var det tinande frost som droppade? Nej, det är sav, för så har det fortsatt hela dagen.

Ett annat vårtecken, som är nästan ännu trevligare är, att idag hörde och såg vi att staren har kommit. Han sitter uppe i trädkronan och gnisslar och gnölar. Det gick inte att komma så nära, men jag tror att ni kan se den lilla krabaten uppe i trädet.

Nu börjar den underbara tiden med vår och sommar, fågelungar och blommor. Hoppas att det blir en riktigt fin sommar i år!

Hemma igen

Den senaste veckan har vi varit tillsammans med barnbarnen i Uppsala. Deras föräldrar har genom  sina jobb deltagit i en IT-mässa i Nürnberg, så vi har varit ställföreträdare.
Det är en märklig känsla när man åker för att ta hand om barnbarn och upptäcker att det nästan blir tvärtom.
Barnbarnen kan alla rutinerna i hemmet. De kan själva koka nudlar och göra omelett.
De hade full koll på vilka olika tider som skulle passas.
De fyra söta minivädurskaninerna har fått exakt rätt vård och utfodring varje morgon.
När mormor inte klarade av att byta från videospelaren till TVn så kom den yngsta tösen till hjälp. Hon kan galant växla mellan alla fjärrkontroller, så att man får fram det program man vill ha.
Det har verkligen varit en lättsam vecka.

I Uppsala var det mycket av vintern kvar och vi såg - via nätet -genom kameran i vår väderstation att vi också hade kvar snötäcket i Björka, så sent som i förrgår. Men nu är det äntligen borta! Idag är det bara vattenpölarna som är istäckta på vår gård. Det ska visst vara nattfrost hela den kommande veckan, så än är det vinter. Men det är skönt att vi nu är inne i mars.

Under den gångna veckan har mitt äldsta barnbarn, uppe i Östersund, fyllt 24 år och min äldsta "släkting" fyllde 98 år samma dag. Det är min faster Sigrids efterlevande make, som fortfarande är helt klar i huvudet och själv sköter alla sina betalningar och sin egen medicinering. Tyvärr är inte kroppen i samma goda skick. Sedan länge har han kärlkramp och "klippkort"  hos ambulansen och på akuten, men har trots det uppnått denna aktningsvärda ålder.

Katterna kom springande och gned sig kärvänligt mot oss när vi kom hem. En vän har skött om dem under veckan, men de har nog längtat efter oss ändå. Skipper såg vi inte, men hörde honom röra sig inne på logen, så han väntade också på sin middag

Tråkigt nog, så bröt det ut en rejäl förkylning under gårdagen, så jag känner mig som den där mannen i Otrivinreklamen. Nyser och snorar och förbrukar pappersnäsdukar i mängd.

Slutar med en bild där det inte är vintersnö, utan sommarsnö.
Det är klematisen 'Summer Snow ' och klätterrosen 'Amerikan Pillar' , som bor ihop på en av de döda almarnas stammar.
Nu längtar jag verkligen efter att få uppleva deras blomning igen.