Eftersom det inte fanns något annat än jordgolv i uthusen, så stod de inne i boningshusets vardagsrum, i "stuan", som det heter i en skånelänga.
När det nu började närma sig att renoveringen av själva boningshuset skulle påbörjas, så måste maskinerna ut därifrån.
Det brådskade alltså med att få till en snickarbod.
Den skulle inredas i boden, där det gamla dasset varit. Det revs alltså bort nu och alla gamla takpannor som fanns därinne fick också bäras ut.
Lyckligtvis så var jordgolvet nersänkt, så det behövde inte grävas ut.
Christer mäter upp väggen. Fönstret måste flyttas något, eftersom det behövdes en bakdörr i snickarboden.
Mellan snickeriet och boningshuset skulle det dras både en kulvert för värmesystemet, vattenledningar och elledningar.
Pappa och Christer hjälptes åt att gräva ledningsdiken till detta.
Ett nytt fastighetselskåp murades också in.
Sonen kom och hjälpte till med att ta upp det nya dörrhålet. Materialet fick bli en del av utfyllnaden.
När man renoverar, så måste man förstås ha en ritning att gå efter...Behöver nog klickas upp!
På semestern kom ett par av barnen med sina familjer och hjälpte till med att forsla in makadamen, som skulle ligga under betongen.
Två skottkärror gick i skytteltrafik.
Barnbarnet Frances skulle förstås också hjälpa till att jämna ut makadamen.
Pappa Anton knackade bort rost och rengjorde ett järnfönster från gammalt kitt. Det här var det fönstret skulle flyttas litet på bakre väggen.
Nu får ni tåla er till i morgon, när jag fortsätter den spännande berättelsen om uppbyggnaden av snickarboden. ;-D