Hektiska vårdagar

Den här tiden måste allt hända på samma gång i en trädgård.
Idag har vi åter flyttat två monsterrosor, som kommit för nära en passage. Det är de båda prinsessorna Louise och Marie.
För att göra det extra rivigt och svårt, så hade båda slingrat in sina rötter under stenmuren.
Det är sällan Christer ser trött och ointresserad ut, när han hjälper mig i trädgården, men jag kan ju säga, att han inte var särskilt munter under det här arbetet. Han kanske inte gillar rosor?   ;-D
I varje fall inte sådana som ska flyttas.

Här står den ena av dem. De här rosorna klippte jag ner i avsikt att flytta dem redan förra våren, men det blev aldrig av. Nu hade de redan fått 2-3 meter långa taggtrådar till skott. Vi fick flytta ut bevattningsslangen, för att komma åt att gräva.

Den nya gropen var ju redan grävd för några dagar sedan, så när vi äntligen fick upp rosorna, så släpade vi iväg dem till deras nya boplats.

 Tanken är att de ska klättra upp i de gamla syrenerna och ge dem en andra blomning. 

Antagligen är det inte optimalt att placera båda rosorna i samma grop, men jag har ingen annan plats kvar nu. 

De fick i varje fall en bädd av två kärror lera,  två säckar kogödsel, en kärra matjord och slutligen ett lager av jorden som fanns i gropen tidigare. Det borde vara en bra start på säsongen! Dessutom har de en bevattningsslang som leder utefter muren, sedan tidigare. I vår torra sandjord, är det nästan omöjligt att odla  rosor, om man inte kan vattna dem på ett lättsamt sätt. 

Nu begär jag bara att de ska stanna på denna sidan om muren, för annars kommer de att nå fram till min planteringshörna, utanför uterummet. 

Där har jag stått och skolat om mina tomater idag. 

Fick en massa tomatfrön förra året från det årets  givmilda forumisters överflöd.  De grodde hur snällt som helst, fast de legat mer än ett år i små paket ovanpå en garderob! Nu gäller det att jag blandat jorden på rätt sätt. Kan lugnt säga att jag är nybörjare på frösådd. 

Plantorna står nu i varje fall i ett fönster i uterummet. Tror inte att det ska bli för soligt där, men jag får väl kika till dem litet då och då.

En av de besökare vi fick denna soliga dag, vår vän Hans, som äger bikupan hos oss, upptäckte också att de röda fyllda blåsipporna hade slagit ut. Tog en bild fastän det var fullt solsken...

Den plantan har jag fått från Anette med bloggen Dagens bästa bild. 
Hon visar där en bild på sin maffiga planta! Undrar om min någonsin kommer att bli så där fin?!


Bina var förresten ute och flög idag i det vackra vädret! Snart kommer de att börja mata upp yngel.


Trädgårdsjobbet avslutades med att vi fortsatte att lägga ut bevattningsslang i ytterligare en rabatt. Det var nog tänkt, att vi skulle hinna några rabatter till, men orken tog slut.
Den räckte inte ens till ett foto!

PS.
Höll på att glömma...de här ljuvligt doftande violerna, Viola Odorata, har också börjat blomma idag utanför vår stenmur!

Vårplanteringar

Det har varit fint väder och jag har skaffat litet nya blommor till krukor vid dörren.
Förr har jag alltid haft en gammal charmig mjölkpall där, som har fått vara underlag till mina krukor, men förra hösten vek sig plötsligt ena benparet under den, så den föll ihop. Det var bara att inse att den tjänat ut!
Det var inget lätt ställe för en träpall, för det är både takdropp och droppar från vår jättelika Summer Snow där, när det regnar.

Vad skulle jag nu hitta att ställa krukorna på? Har ett symaskinsunderrede med en stenskiva, som stått som avlastningsbord utanför uterummet. Det stod bra där, men nu behöver jag det ännu mera till bord vid köksdörren.

Så här såg det ut i fjol, när pallen "levde".

Eller så här från tidigare år

Eller så här, som när Bleka klockliljan är i blom.

Senare på sommaren har grönskan klätt in alltihop.

Men nu är alltså den gamla pallen slut och nu ser det ut så här med mitt nya underrede för krukorna. Tycker egentligen att det var finare med pallen, men det här blir ju en lösning med större hållbarhet.

Det ser ju litet rumphugget ut innan växterna kommer igång riktigt, men det brukar bli bättre. 

Har planterat snödroppar från trädgården, vita kungsängsliljor, vita pärlhyacinter, några fyllda vita tusensköna och så några blå balkansippor och mörkt sammetsblå penséer. 

När de blommat över, så kommer jag att plantera ut dem i trädgården. Då får det bli något nytt i krukorna.

Som vanligt den här tiden på året, så har man växter som måste flyttas. I år är det ytterligare två mycket taggiga och kraftiga klätterrosor, som kommit för nära en passage i trädgården och måste flyttas

Min tappre riddare kom i sin mundering och grävde en rejäl rosgrop, lagom till två prinsessor. Ja åtminstone hoppas jag det, för annars vet jag rakt inte var jag ska få plats med de här stora rosorna. Här hoppas jag att de ska slingra sig in i syrenbuskarna och inte kräva så mycket uppbindning.

Det ska vara Princesse Marie och Princesse Louise, men jag tror nästan att jag fått två Marie, för de är väldigt ljusa i färgen båda två - nästan vita. Bilden är förstås från ett annat år.

Nu återstår att gräva upp och plantera de här två argsinta prinsessorna med långa klor i den nya rosgropen!

Rosflyttning

Idag har våren tagit litet paus. Det är kyliga vindar som sveper över gården. Med en förkylning i kroppen föredrar jag att stanna inne och berätta om en av våra klätterrosor.

Som ny och oerfaren  rosentusiast gör man sina misstag!.
Vid besök i andras trädgårdar hade jag blivit mycket förtjust i en klätterros, som heter Venusta Pendula. 
Vi planterade den därför i trädgården 2007 men, som det skulle visa sig, utan att ha tillräckligt mycket kunskap om dess växtkraft.
Rosen tillhör Arvensisgruppen. Ursprunget och föräldrarna är okända. Den återintroducerades på marknaden av Kordes på 1920-talet.

Vid planteringen placerades den i en rabatt med en järnställning som klätterstöd. Redan första sommaren kom vackra knoppar och några blommor. Andra sommaren såg den ut så här.
Lyckan var stor över den vackra rosen. Den blommar intensivet under en månad.
Här hos oss infaller blomningen från slutet av juni till slutet av juli.

Den hade sällskap i rabatten av en rosa myskros, som heter Mozart.

Sedan rosen blommat färdigt, började den skjuta långa nyskott. Till sist blev det litet vanskligt att passera den, då den var mycket människokär och gärna grep tag i en. Den hade hiskeliga taggar på de långa grenarna. När man trasslat sig ur dess grepp, så såg det ut som man varit i slagsmål med en katt!

Våren efteråt såg den ut så här - 3-4 meter långa skott åt alla håll. Det gick nästan inte att använda gången mellan rosen och stenmuren, så jag insåg att något måste förändras. Rosen måste flyttas.
Den sista av våra stora almar hade dött sommaren innan, så vi bestämde oss för att den skulle få bli stöd för vår snabbväxande ros.

Ibland har man allt litet extra tur!
Just den dagen, när jag skulle gräva en ny grop till Venusta Pendulan, körde en grävmaskin in på grannarnas gård. Grannarna hade inte hunnit hem än, så jag passade på, att be om en stunds hjälp under tiden föraren väntade.
Föraren grävde upp en rosgrop invid hörnalmen, som  hade dött av almsjuka året innan.
Det är inte möjligt att komma in med en grävare i trädgården, men just här kunde han stå ute på vägen och sträcka skopan över stenmuren.
Det var verkligen en lycka, att han kom just då, för nere i marken var ett myller av kraftiga rötter, som slingrade sig åt alla håll. Det hade alltså varit ett gigantiskt jobb att handgräva - och såga - men grävaren orkade slita av tillräckligt, för att jag skulle få en acceptabelt stor grop.

Dags att flytta rosen!
Genom att vira en gammal trasmatta runt rosen, skyddade vi oss, så att det gick att gräva upp den.
En del av rötterna gick förstås av, men vi fick ändå upp en hel del. Vid sådana här tillfällen är det bra med sandjord utan stora stenar.
Hönsen gillar när jag gräver i trädgården. Då kommer de gärna och hjälper till.


Helst ska en rosflytt ske innan bladen kommit  ut, men vi var litet senare än så, så vi fick vidta litet skyddsåtgärder.

Vi försökte lirka ut rosen ur ställningen, men det lyckades inte så bra, utan vi fick klippa bort nästan alla grenar. Det blev bara ett fåtal kvar. Sedan drog jag bort en del av bladen för att rosen inte skulle ha så mycket bladmassa att försörja.
Slutligen fick den ha litet solskydd av odlingsväv, under ett par veckor.

Trots att rosen blivit så hårt beskuren, så kom ändå några blommor första sommaren efter flytten.

Nu gällde det att snabbt komma på ett sätt, att kunna fästa rosen mot trädstammen - innan den hann skjuta alltför många, långa, taggiga nyskott.
Vi hade en rulle fårstängsel liggande och fick idén att använda oss av det. Vi fäste stängslet i våder nerifrån  upp, så högt som vi bedömde att rosen kunde växa.När grenarna nådde fram började vi linda dem runt stammen och fästa i nätet.

Under sommaren hade rosen kommit så här långt.



Nästa år kunde vi glädjas åt en enorm mängd knoppar....

....som slog ut till en kaskad av blommor!

Nu har nog rosen fått ungefär den storlek den ska få, även om det fortfarande skjuter en del skott i toppen.

Slutar med en bild som jag tagit litet närmare, där man ser både de underbara knopparna, som liknar smultronglass, och en utslagen blomma. Klicka gärna upp bilden och njut!