torsdag 7 november 2013

Det gamla skåpet

När jag var några år gammal,  så lekte jag ofta i underskåpet på ett stort, gammalt ärvt hörnskåp från släktgården.
På den tiden hade barn inte så många leksaker och oftast inget eget rum. Det där underskåpet blev alltså mitt lilla lekrum.
Där inne brukade jag sitta och leka med min kära, slitna och solkiga docka, med målat stelt pappansikte och tygkropp.
Det fanns säkert några andra leksaker också, men det är faktiskt bara dockan och en sak till som jag minns. Det var en sådan där bräda med en kula i snören på undersidan, som fick kycklingar att picka på brädan, när man lät kulan svänga.

När mamma och pappa av åldersskäl skulle flytta ifrån vårt gamla hem för tiotalet år sedan, så fick hörnskåpet komma till oss i Skåne.
Det är ett allmogeskåp med ganska enkelt utförande, men det är ändå älskat av högst nostalgiska skäl.

Hyllorna och bakstycket är rätt grovt hyvlade med många spår och kvisthål.
Det är inte så lätt att fastställa när det är tillverkat, men ganska säkert använde min farmors föräldrar det i sitt kök, i mitten av 1800-talet.
Ursprungsfärgen var en rätt dyster grå färg. Det målades om två gånger under mammas och pappas ägo. Det var inte så aktuellt att vara rädd om ursprungsfärger då.
Första gången fick det en blågrågrön färg och nästa gång blev det en ljusgrå lackfärg. Den färgen hade nu börjat flaga av och det såg ganska trist ut.

Vid flytten från hemgården var skåpet för stort för att få ut genom en av dörrarna. Baksidan av överskåpet och några hyllor måste plockas av. I det skicket fraktade vi det sedan på släpvagn ner till Skåne.
Eftersom vi då bodde i en gård under totalrenovering, så hamnade hörnskåpet uppe på snickerivinden - fortfarande i delar.
Tanken har hela tiden varit, att skåpet skulle stå i  "stuan", alltså vardagsrummet,  när boningshuset skulle bli färdigt.

Till julen förra året flyttade vi ju äntligen in i boningshuset  och i somras var det alltså dags att ta fram skåpet från snickerivinden.
För att vara säker på att skåpet skulle passa bra i rummet så tog vi in det och provade trots att det saknades både baksidor och hyllor.
Det passade faktiskt bättre än väntat, så det var bara att skrida till verket.

Det fanns en liten förhoppning om att det skulle kunna bli ett "antikmålat" skåp, dekorerat det med något enkelt allmogemönster.
Då måste den förstås lackfärgen bort, så både Christer och jag ägnade många dagar åt att värma och skrapa bort den gamla lackfärgen.




Trots att färgborttagningen skedde utomhus, så kände vi påverkan av ångorna. Christer fick faktiskt litet svårt att sova nätterna efter skrapandet.

Sedan ytorna slipats så var det dags att börja måla alltihop.
En ljusgul färg av äggoljetempera blandades, för att få bli en ljus botten. Det var tänkt att den skulle skina igenom litet när jag målade den gråblå färgen för att ge ett antikt utseende. 

Nu uppdagades det, att det verkligen var en amatör i aktion. 
När det första varvet torkat kunde man knappt se någon färg. Mera färgpulver och mera ägg och mera linolja. Mycket mera behövdes det!
Kontrollen över hur färgen blandats gick snabbt förlorad ...

Nåja, till sist fick skåpet en acceptabel grundfärg och sedan den torkat började tillblandningen av slutfärgen.
I det här skedet var tanken att skåpet skulle få en gråblå färg, något i stil med vad som var vanligt på jämtländska allmogeskåp.

Även den gråblå färgen skulle vara äggoljetempera. 
Sent en kväll målade jag underskåpet, men blev inte särskilt nöjd med färgen. Tänk att det ska vara så svårt att få till en bra färg i rätt nyans, lagom mängd och lagom tjocklek!

Mitt i natten vaknade jag och kände en stark olust inför den blågrå färgen. Den hade nog blivit för mörk... Motvilligt upp och över till Undantaget, där skåpet stod under målningstiden.
Färgen hade inte hunnit torka! 
Beslutsamt torkade jag bort färgen igen och gick till sängs i gryningen.
Det var skönt att den mörka färgen var borta, men jag kände mig också rätt stukad som målare. ganska villrådig om fortsättningen.
Till sist enades Christer och jag om, att den ljusgrå färgen, som det varit målat med, varit en ganska bra kulör.
Nu var experimentlusten definitivt över och en färdigblandad pärlgrå linoljefärg inhandlades. 
 Det är många varv som de här delarna har varit med om vid det här laget, men nu här ligger och står de för den slutliga torkningen.


För ett par veckor sedan blev Christer pensionär och det firade vi med släkt och vänner.
Skåpet som inte var helt färdigt stod som en kuliss, men det syntes ju inte så väl.
Den gula grundfärgen fick bli kvar i dörrarnas speglar och på ett par andra dekorlister.
Men någon regelrätt allmogemålning blev det alltså inte - åtminstone inte den här gången.





26 kommentarer:

  1. En sån härlig berättelse. Printa ut den och lägg den i skåpet, till nästa generation :)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anette! Det är nog en bra idé, för det är inte säkert att man kommer ihåg att förmedla allting till barn och barnbarn.

      Radera
  2. Skåpet blev jättefint och ser ut att passa in !! Har du provat att leka i underskåpet ??Roligt att läsa din blogg igen, det har varit lite tomt....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, självbevarelsedriften har avhållit mig från att försöka, även om leksinnet kan ta över ibland! ;-)
      Tack för ditt vänliga omdöme om bloggen!

      Radera
  3. Man kan riktigt se dig som liten och lekande i skåpet :-) Det blev jättefint, fattas bara annat efter allt jobb.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min äldsta dotter lekte också där när hon vistades hos mormor, så användandet har delvis gått i arv. Det kanske blir hennes eventuella barnbarn som tar vid! ;-)

      Radera
  4. Underbar berättelse om ett underbart skåp!

    SvaraRadera
  5. Vilket underbart skåp! Och vilken känsla för Dig som växt upp med det. Roligt att höra hur Ni har det. Grattis till pensionären!! Och grattis till Dig också...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu har äntligen vår helt egna tid börjat! Det känns helt fantastiskt!
      Fast skåpet är rätt grovt snickrat, så är vi båda väldigt förtjusta i det och glada för att det passar så bra hos oss.

      Radera
  6. Fint du skriver! Trevligt att läsa.
    Så fint skåp. Och grattis till mannen.
    Fin fredag till dig
    Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maria!
      Tack också för att du skickar gratulationer till mannen! Fast jag är minst lika lycklig, både för att han är min man och för att vi nu får all tid tillsammans! :-)

      Radera
  7. Det är viktigt med proveniensen hör man ofta på "Antikrundan". Din berättelse förmedlar din känsla för skåpet så fint.
    Har själv ett halvgammalt skåp som jag minns som ljusgrått. När jag fick det på 70-talet gjorde vi som alla då gjorde, skrapade trärent. Vill nu att det får sin gamla färg åter.
    Grattis till pensionären!
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, i det här fallet är proveniensen dokumenterad åtminstone till 1800-talet.
      Det känns nästan synd att det inte längre står kvar på sin ursprungliga plats, men då hade jag inte varit lycklig ägare idag. Det finns i varje fall andra skåp som har stannat kvar i gården.
      Ska hälsa pensionären!

      Radera
  8. Men så fint det blev!!! Jag älskar gamla skåp och önskar jag hade ett Jämtlandsskåp i min ägo! Jättefin bild på den nyblivne "pensionären"!! Stora och varma kramar från oss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kärleken till gamla skåp delar vi allt, Carina! Det finns ingen annan möbel som kan få mitt hjärta att slå volter som ett vackert gammalt skåp.

      Radera
  9. Men så fint! Trevligt med ett skåp man själv bidragit till inte bara med restaureringen utan även varit med och åstadkommit en del märken medan man lekte i det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här skåpet har fått utstå en del saker från min sida, så mycket är klart! ;-)
      Minns att mina föräldrar varnade mig för att klättra upp i överskåpet - det hörsammade jag inte så noga. Där kunde ju finnas trevliga fynd!
      Faran förstod jag inte alls. Det stora tunga skåpet kunde väl inte rubbas av en liten flickunge...
      Nu inser vi faran och tänker fästa fast överdelen mot en ås. Vi vill verkligen inte riskera att något besökande barnbarn tar sig för med att klättra upp på samma vis!

      Radera
  10. Ett sånt fint resultat av all er möda. Vackert skåp att njuta av.
    Kram från Törnrosa

    SvaraRadera
  11. Tack för att du delade med dig av skåpets och er historia Märit. Vilken underbar berättelse och vad fint det blev. Jag förstår att skåpet betyder mycket för dig och påminner om din barndom likväl som det är en del av din nutid. Och grattis till dig och Christer för er nya tid som pensionärer tillsammans. En ny spännande tid.

    Sköt om dig vännen!♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de fina orden, Lotta! Du är en solstråle!

      Radera
  12. Vilken trevlig blogg! Trillade in här idag:) Historien om skåpet var så intressant, och vad fint det blev!
    Kram Åsa
    Min KuriÅsa Värld
    minkuriasavarld.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen hit Åsa! Tack för berömmet!
      Kram Märit

      Radera
  13. Så mysigt att läsa om skåpet och allt ni lagt ner på att bevara och göra fint igen.
    Det är så intressant att läsa din blogg Märit - du bjuder verkligen på så mycket inspirerande!
    Grattis till ert ny "hela" liv ihop. Måste vara så härligt.
    När jag frågade mina vänner som pensionerade sig för några år sedan vad de uppskattade mest så sa de: bla att tillsammans få lyssna på kulturnyheterna på morgonen i sängen innan de gick upp för att äta frukost. En sak de aldrig kunnat gjort innan! Små saker som gör så mycket.

    Sköt om dig
    Kram Malin

    SvaraRadera
  14. Åh Malin, tack för din kommentar som värmer och gör mig glad!
    Varje dag säger vi något till varandra om lyckan att få vara tillsammans hela tiden, så det är verkligen härligt.
    Precis som du skriver, så betyder de små sakerna så mycket!

    Allt gott till dig också!
    Kram!

    SvaraRadera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit