onsdag 13 mars 2013

Dagar av sorg

Christer och jag har återigen varit bortresta några dagar och träffat mina döttrar med makar och ett par av barnbarnen. Även min syster och min ex-man var där.
Den här gången samlades släkten av en sorglig anledning.
Mina föräldrars fosterson, Peter, har efter många år förlorat kampen mot sin blodcancer och avled för några veckor sedan, strax före sin 57-årsdag.

I det vackra 'Heliga korsets kapell' på Skogskyrkogården i Stockholm fick vi ta avsked av både Peter och hans yngre bror, som tog sitt liv några dagar efter Peters död.  Anledningen till broderns val kommer vi aldrig att få veta, men det var knappast en slump, att det hände  precis då.

De två vita kistorna stod sida vid sida, på det upphöjda podiet, mycket smakfullt dekorerade med vita rosor, vita gerbera och grönt.
Både på kistorna och runt podiet  brann levande ljus. Det var väldigt vackert, mitt i den gripande stunden.
Bröderna var mycket omtyckta och det kom nästan sjuttio personer till begravningen.

Peter kom som fosterbarn till mina föräldrar när han var tio år gammal och stannade där tills han var vuxen.
Han uttryckte redan från första stund glädje över sin nya familj. Speciellt tror jag att han var glad för att han nu hade en "pappa", vilket han saknat förut.
Fast det var nog egentligen mamma, som lade mest tid och kraft på att få Peter lugn, trygg och harmonisk under de första åren. Hon gjorde verkligen sitt allra bästa för Peter.

Det kändes fint att höra begravningsofficianten nämna, att Peter haft ett fantastiskt bra fosterhem i Jämtland.  Det önskar jag att mina föräldrar också hade fått höra, men annars känns det bra att ingen av dem behövde uppleva Peters bortgång.
Sista gången Christer och jag träffade Peter var på pappas begravning i somras. Då var han redan mycket märkt av sin svåra sjukdom.

Den här amatörbilden togs vid Peters konfirmation. Den fanns uppsatt bland andra foton vid minnesstunden. Vi fotograferade av den med mobilkameran, så den är är inte så skarp.


18 kommentarer:

  1. Skickar styrkekramar till er!!

    SvaraRadera
  2. Men så sorgligt.
    Tröst och kramar till dig och din familj.

    SvaraRadera
  3. Åh, vad otroligt sorgligt! Vi skickar också massor av tröstkramar till er!!! Stor och varm kram!! Carina

    SvaraRadera
  4. Vi lärde oss tidigt av vår Pappa att man ska gå på begravningar. Kan man inte gå känns det bra att skicka en blomma, ett brev eller en liten hälsning. Här kommer en hälsning till Dig från oss...

    SvaraRadera
  5. Ett så fint avsked du väljer dela med dig av, tillsammans med din tankar,
    Jag förstår att det kändes fint att det nämndes att han haft en fint fosterhem - det betyder så mycket att bli bekräftad oavsett hur säker man är på sin egen sak.
    Sorgligt att läsa om hans brors självmord - blir väldigt berörd av att inse vilken nära relation de måste ha haft.
    Varm kram från Malin

    SvaraRadera
  6. Så sorgligt! Men också vackert hur dina föräldrar kom att betyda så mycket för honom. Och säkert han för dem. Och sedan brödernas relation, som ju måste ha varit alldeles speciell.
    KRAM
    /Katarina

    SvaraRadera
  7. Åh, vad sorgligt. Tänker på dig.
    Stor varm kram från Maria

    SvaraRadera
  8. Så sorgligt. Sänder varma tröstekramar och tänker på dig.

    SvaraRadera
  9. Tack alla, för värmande deltagande ord! Det är alltid skönt att få lätta sitt hjärta, när det känns tungt!

    Kram!

    SvaraRadera
  10. Jag har förstått att något var fel eftersom det varit så tyst här. Varför bröderna gick bort så fort efter varandra kommer nog aldrig att bli känt i det ena fallet. Kanske hade det ett stöd av varandra som nu nu den yngre inte kunde tänka sig finna på annat håll men var i behov av.

    Sen ser jag allt att någon minsann är sin mors dotter!

    SvaraRadera
  11. Så tror jag också att det kunde vara för Peters bror. Den som delade samma erfarenhet av att bli omplacerad hemifrån var nu borta.
    Såvitt jag vet, så placerades inte i bröderna i fosterhem vid samma tidpunkt, utan Peter vistades på barnhem en tid innan han kom till mina föräldrar. Har i varje fall aldrig hört att det fanns någon förfrågan om brodern till mina föräldrar.

    Man vill ju inte gärna annonsera att man lämnar hemmet tomt en tid, så därför kan det bli märkligt tyst ibland.
    Läste senast i veckan om en familj här i Skåne, som fick hemmet plundrat efter att ha berättat på Facebook att de skulle vara borta.

    Ja, jag har ärvt mycket av mammas utseende...och en del andra egenskaper också! :-)

    SvaraRadera
  12. Så otroligt sorgligt att läsa. En svårt sjuk människa som säkert skulle ge mycket för att få leva vidare och en människa som inte riktigt orkar med livet utan väljer att avsluta det i förtid. Sådant stämmer alltid till eftertanke och gör att jag blir extra tacksam över hälsa, familj och vänner. Det gäller att vara medveten om varje stund och tacksam över livet!
    Kram från Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alldeles rätt Eva, Peter talade aldrig om döden som något alternativ, utan han såg framåt ända till slutet. Han ville leva.

      Nu har jag kommit till en ålder, där jag också reflekterar och är tacksam för allt jag har. Värdesätter allt sådant mycket mera nu än jag gjorde förr och känner mig lycklig varje dag.

      Kram!

      Radera
  13. Så ledsamt att läsa om de två bröderna! Ha det bra Märit!

    SvaraRadera
  14. Märit, vi har haft fullt upp med allt möjligt praktiskt (varav det mesta heter Tyra) och vi har därför inte hunnit "surfa" så mycket de sista sista veckorna.

    Det var verkligen sorgligt med din fosterbror och hans bror. Även om vår medkänsla kommer sent så ska du veta att vi känner med dej.

    SvaraRadera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit