En av anledningarna till att vi driver vårt B&B är, att den här gården kräver en del dyra underhåll.
Hösten 2017 hade turen kommit till yttertaket på stallängan.
Det hade länge varit uppenbart att taket måste bytas. Det regnade in på ett par ställen i stalldelen.
När de sista gästerna för säsongen hade lämnat oss, var det dags att ta itu med taket.
Efter den regniga sommaren var marken ganska lös och chauffören som kom med materialet vågade inte köra fram till husen, utan lastade av ute på ängen.
Golvet på skullen över stallet var ganska murket, så vi har inte vågat gå på det alls. Därför var det rätt tillfälle att även byta det.
I andra ändan av huset finns en intagsdörr, men det blev obekvämt att gå med allt virke så långt, så det fick bli en tillfällig öppning i gaveln. Först åkte allt bråte av murket virke ut.
Än en gång var vi tacksamma för vår gamla släpvagn.
En slisk tillverkades för att underlätta nertagningen av de gamla pannorna.
Det var bekvämt att få dem direkt i släpvagnen. De transporterades sedan direkt till tippen.
När alla tegelpannor var borta såg man verkligen hur illa det var ställt med taket.
Rivning av ett gammalt spåntak är ett väldigt dammigt och smutsigt arbete.
Som väl var nådde traktorskopan upp till takkanten så allt bråte kunde läggas direkt i den.
Det var skönt att genast kunna elda upp allt det rivna.
Byggkillarna jobbade hårt och hela västra takhalvan revs på en dag.
Varje takstol behövde förstärkas med plank. Under hela byggtiden hotade regn, så det var noga med att taket snabbt kunde täckas med presenning om det kom en skur.
Huset är byggt runt 1885. Då byggdes det med halmtak, vilket gjorde att man kanske inte var fullt så noga med vinklar och linjer. Det visade sig nu att hela taket är svagt bananformat. Det innebar att takstolarna inte kunde mötas för en rak takås.
Här fick vi förklaringen till varför det gamla tegeltaket hade en bit med förkortade tegelpannor, vilket vi ofta undrat över.
Det blev mycket anpassande, men till sist hade taket fått en rak mittlinje i toppen.
När råspontstaket var klart skulle det kläs med underlagspapp.
Vi använde en annan täckningsmetod än vanligtvis eftersom arbetet påbörjades uppifrån och löpte neråt istället för att börja nertill och arbeta sig uppåt. Fördelen med denna arbetsgång var att man inte behövde spika gångläkt på det färdigtäckta papptaket.
Därefter blev det ströläkt och bärläkt.
Äntligen fick vi bygga tillbaka intagskupan, som fick läggas igen för flera år sedan, då den var totalt murken och höll på att falla samman.
Efter fem veckor kunde tegelläggningen slutföras. Under flera år hade vi samlat på oss av gammalt Börringetegel som är starkt och bra bränt. Det är samma typ som vi la på boningshuset när vi bytte det taket.
Nu återstod en del plåtarbete innan kupan kunde kläs med bräder och få intagsluckor.