Vår källarlucka

Nu kommer ett bygginlägg igen.
Som jag sagt tidigare, så har vi bara haft en provisorisk lucka ner till källaren under köksgolvet. Nu har Christer gjort den ordinarie luckan, så jag vill visa arbetsgången.

Den som följt bloggen vet att golvplankorna till köket hade slagit sig så vi blev tvungna att hyvla om alla ekplankor.  Dessa minskade då, så att virket knappt räckte till hela golvet. Det fanns alltså inga brädor kvar att byta till, ifall något skulle bli fel. Det gjorde det här jobbet litet extra påfrestande. Inget fick bli fel!
Till själva källarluckan hade vi avsatt fortsättningen på de brädor som låg i golvet, för att få så osynlig övergång som möjligt.
 
Luckan har krävt mycket funderande, då vi ville ha dolda gångjärn. Sådana  gångjärn måste lyfta luckan litet när man öppnar, så att den inte tar i kanten. Det svåraste är, att de måste fräsas in i  ändträet på det befintliga golvet.

Christer har kliat sig i huvudet och tänkt. Gått som katten kring het gröt. Men till sist hade han tänkt färdigt.

För att inte ekluckan skulle bli för tung, så har vi ingen stor öppning.

Uppe på golvet fästes en styrregel och på den små stoppklossar, för att stanna fräsen vid rätt punkt.
Här krävdes det noggrann och exakt mätning, för att de tre gångjärnen ska komma i rätt linje.

 Så var det dags för fräsningen för första gångjärnet.

  Först ett grunt spår för själva fästet. Därefter litet djupare för insticksdelen.

Urtaget för insticksdelen borrades med ett par träborrhål invid varandra.

 Resterna höggs bort med ett smalt stämjärn.

Här provas det första gångjärnet. Sedan upprepades proceduren med alla tre järnen.

Falsen som luckan ska vila på måste justeras till exakt jämn höjd, så här fräses kanterna runt hålet.

 För att undvika slammer från luckan när man går på den, så kläs kanterna med en sorts filtmatta.

Nu till själva luckan.

Det har varit mycket funderingar omkring vad fukttrycket från källaren kan innebära. Det skapas ju ett helt annat klimat under luckan, än det är på golvet, som till och med har golvvärmeslingor. Ändå ska de två ytorna helst uppföra sig någorlunda lika. Trä lever som bekant!

 Under hela luckbygget har brädorna varit separata och alltså kunnat plockas isär. De har hållits ihop enbart av lösa fjädrar och silvertejp.

Allra först frästes urtaget till lyfthandtaget. Linjen var markerad på träet.

När handtaget skulle provas, så tyckte Bill att han väntat nog. Nu var det väl ändå dags att kela litet!

 De tre brädorna, som skulle ha de motsatta urtagen för gångjärnen, spändes emellan två reglar och urtagen markerades noga med maskeringstejp före fräsningen.

Sedan gångjärnen fästs med förborrning och skruvning, var det dags att prova om luckan fungerade.

Och visst gjorde den det!

 

För att försöka skydda luckan mot fukttrycket, sattes en aluminiumplåt  på den öppna delen som inte ligger i falsen. Det är den plåten, som med sina skruvar fäster ihop hela luckan.

Luckan är klar!

Nu avvaktar vi och håller tummarna för att allt kommer att fungera bra. Skulle det visa sig bli några problem, så får vi försöka åtgärda dem då.

Gör en  tilläggsbild, då jag inser att jag kanske bör visa hela luckan i golvet. Så här blev det alltså.

Nästa drag är en trappa ner till källaren.

Tillägg den 24 januari 2018
Då vi fortfarande har många besökare som bygger luckor, så gör jag ett litet tillägg här.
Nu har vi haft luckan i vårt köksgolv under rätt många år och den har fungerat väldigt fint.
Det har hänt vid några få tillfällen att luckan har svällt igen, så den har blivit svår att öppna. Det brukar hålla i sig några dagar, sedan växlar luftfuktigheten och det blir normalt igen.

Har fått frågor via mejl från olika luckbyggare om var man kan köpa gångjärnen.
Det finns ett stort utbud på nätet om man googlar "concealed hinges"
Vi köpte våra på Ebay i England, men har senare sett att de finns hos theofils.se vilket alltså är i Sverige. Där kallas de byggnadsgångjärn.
http://www.theofils.se/Byggnadsgangjarn.aspx

Lycka till med era luckbyggen!

I det fördolda

Länge sedan jag skrev, men  i det fördolda händer det saker.

Under några dagar har vi varit omringade av grävskopor, arbetsbilar och män i självlysande overaller.
Vi ska nämligen få fiberkabel till vår lilla by.
Fiberkabel till lilla Björka, det var något som vi helt hade avskrivit från möjligheternas konto. Av en lycklig slump behövde man gå genom vår by med fiberkabel, som skulle vidare längre bort. Vi fick alltså möjlighet att ansluta oss. Det känns som en vinstlott. På samma gång får vi inte bara snabbare och pålitligare Internet, utan också en bredare utbud av TV-kanaler.
Det kostar 15000 att ansluta sig, vilket är mycket pengar, men i sammanhanget en mycket vänlig summa. Vi har hört om betydligt högre anslutningskostnader från andra orter och leverantörer.
Det företag som hittills levererat vårt ADSL är Teleservice i Sjöbo. De har ett mycket passande företagsnamn, för de är värda beröm. De vet vad "service" innebär!

Teleservice har under åren skickat signalen på radiolänk från Sjöbo till Harlösa och därifrån till en ny länk i Öved, där vår telestation  ligger.
På grund av svårigheten att få det systemet stabilt och driftsäkert, har de bestämt sig för att gräva ner fiber i stället.

De har grävt nästan runt om vår tomt,  för att kommat vidare till våra grannar.
En grävskopa har kört och öppnat ett dike. Några killar har lagt tillrätta fiberkabeln och en annan grävskopa har kommit efter och gömt allt i jorden. Det syns väldigt litet av var de gått fram nu mitt i vintern, men den här våren kommer vi inte att få njuta av den vackra scillblomningen som varje vår lagt en blå matta längs ytterkanten av av vår gråstensmur.

Nu oroar jag mig förstås för hur det har gått för alla rosor, som har sina rötter precis där kabeldiket gått fram mellan vägen och trädstammarna. Speciellt vid hörnan där det är väldigt trångt, som ni kan se.
Så här brukar det se ut om sommaren:

Nu är vi i alla fall i mitten av februari.
Om två månader är scillablomningen igång. Då får jag facit på hur det har gått med dem. Men scillan sprider sig ohämmat här, så om ett par år är säkert den blå mattan återställd. Är rädd för att det kan vara sämre med rosorna.

Tillbygge i köket

När vi nu använt våra köksskåp ett tag, så märkte vi att det inte blivit så lyckat i hörnet vid överskåpen.
Så här såg det ut från början. Ni kan se att det var trångt där i hörnet.
Skåpörrarna har så kallade mjukstängande gångjärn, vilket är nytt för oss. Allt fungerade om man lät dörren stänga sig själv, men av gammal vana ville man gärna stänga den helt och då hände det underliga att den vänstra dörren skrapade på profilen av den andra.
Det här kändes så pass irriterande att vi började fundera på en lösning. Så småningom kom vi fram till att vi skulle köpa en liten bokhylledel och flytta in emellan skåpen.
Sagt och gjort, vi åkte till Smedstorpskök och tittade på deras utställning igen.
Jodå, det fanns en fin del med en liten låda längst ner. Priset gjorde att vi nästan höll på att ramla baklänges, men vi svalde hårt och beställde den lilla hyllan för 3000 kronor. Då hade vi faktiskt fått litet rabatt också! Det var mest för färgens skull, som vi ville beställa den från fabriken.
Listerna som skulle dölja underskåpsbelysningen hade fått vänta på lösningen.

Nu har vi fått hem och monterat den nya hyllan.

Det blev riktigt bra, men först efter viss justering. Det visade sig nämligen att den där lådan också tog i listen på den andra dörren!
Det var förstås en riktig besvikelse...

Lyckligtvis är mannen både praktisk och händig. Dessutom är  han välförsedd med maskiner. Han lossade fronten, som var både klistrad och skruvad på den riktigt välgjorda lådan. Efter att han sågat bort en bit och fräst om den inre kanten, så blev allt bra.
Med köksleveransen hade vi fått en liten, liten flaska med lagningsfärg, som han kunde måla om kanten med. Lådknoppen satte han på mitten av stycket och det finns inte längre något som direkt skvallrar om ingreppet, ifall man inte detaljstuderar det hela.

Hur som helst, så tycker vi att hörnet vann mycket på den lilla hyllan. I det mindre facket ovanför lådan har vi en avlång glasskål med kaffefilter. Skålen stod tidigare på bänken. I skåpet bredvid finns kaffet, så det blev praktiskt och bra.

Nu har även underskåpslisten kommit på plats.

En liten finess döljer listen. Under hörnet sitter en rörelsesensor, som tänder och släcker belysningen när man för handen under den. Praktiskt av flera skäl. Dels slipper man famla efter strömbrytaren. Dels om man har en halogenlampa, så kan man bränna sig om man råkar ta på den heta lampan, när man ska släcka. Nu har vi satt en list med ledlampor där. De blir inte så heta, men vi slipper famlandet.

Det tar litet tid innan man har fått allt som man vill ha det!

Ett kulturmöte

Idag har vi haft besök av ett par vänner, som kom tillsammans med ett ungt gift par, som är asylsökande.
I sitt eget hemland, där det huvudsakligen råder en annan religiös tro än deras egen, är de ständigt förföljda på grund av sin kristna tro.
Det gick till sist så långt, att några försökte kasta bensin på mannen, för att bränna ihjäl honom.

Det unga paret fick hjälp av släktingar att samla ihop så mycket pengar att de kunde fly ut ur landet. De åkte med en lastbil i flera veckor och hade ingen aning om vart de var på väg.
En dag blev de avsatta i Malmö och visste inte ens i vilket land de var.
Chauffören vägrade att köra dem längre, om de inte betalade mera pengar.
Då de inte hade några pengar blev de bara lämnade. 

Genom deras flykt har även deras familjer blivit förföljda och måste nu hålla sig gömda inom sitt eget land.

Det unga parets berättelse om allt som hänt dem och deras familj, är så skrämmande att höra. De talar god engelska så det gick bra att samtala.
Det går knappt att föreställa sig hur det ska kännas, att vara tvungen att fly till ett helt annat land, med en helt annan kultur och ett språk man inte förstår. Bo på en flyktingförläggning och inte ha särskilt mycket att sysselsätta sig med. Därtill bära en stor oro för sin familj. Detta tillsammans med oron att kanske inte få uppehållstillstånd. Vad ska då ske...?
Det här paret har naturligtvis en extra styrka i att vara två. Det måste vara ännu värre, att komma helt ensam som flykting.
Man känner att man är oerhört lyckligt lottad, som föddes i ett fredligt land, där ingen religiös fanatism dominerar livet. 


Idag vill jag länka till den oerhört trevliga bloggen, Sabelhagens olivlund, som Maria har. Där lottar hon idag ut den här vackra sjalen.