Snickarboden tas i bruk

Sedan all makadam kommit på plats, så la vi en väv över, för att inte betongen skulle kunna rinnar ner bland stenarna. Sedan var det så dags för armeringsjärn över alltihop.

Vi beställde hem flytbetong och hade avtalat med en god vän om att få hjälp med att fördela ut betongen, men först skulle vi utföra några ärenden innan betongbilen kom.

När vi kom hem - en dryg halvtimme före leveransen - så såg vi på långt håll, att föraren just höll på att rengöra rännan efter att ha lämnat av betongen! Hjälp, vad hade nu hänt?!

Det var knappt att vi vågade kliva ur bilen!

Men vi hade haft tur - man måste ha det ibland, annars kan det gå åt pipan! 

Vännen Tord, hade lyckligtvis kommit i extra god tid, så han hade ensam tagit emot betongen.

När vi kom hem, så var det i princip färdigt. Vi kunde bara se på, när Tord gjorde den sista finjusteringen.

Litet snopet kändes det allt, att vår vän hade fått göra hela jobbet ensam! Samtidigt var vi förstås jätteglada att allt hade avlöpt så väl. Betongen låg på rätt plats! 

Snickeriet behövde förstärkta väggar, så när betongen vattnats på och härdat ett antal dagar, så började vi bygga upp en skalmur innanför de gamla väggarna. Elrören placerades så mycket som möjligt bakom skalmuren.

Nu hade vi återigen fått kalla in hjälp till den uppmurningen och våra vänner kom och fixade det. Snabbt och elegant!. 

Längs ena väggen skulle det bli plats för värmepump och en diskho. Kulverten kommer upp där, liksom inkommande och utgående vatten. För säkerhets skull blir där också avlopp och en golvbrunn.

Eftersom det är tänkt att det så småningom ska ska bli golvåsar och ett trägolv i snickarboden, så byggde vi upp den där ytan en bit. 

Det byggdes också ett innertak i snickeriet. För att komma upp till vinden därifrån, så gjorde vi även en taklucka med stege. Christer snickrade nya dörrkarmar till båda dörrarna.

Klinkern som sattes överst har även låga kanter, som ska kunna  fånga upp eventuella vattenläckage.

En gammal elpanna fick bli första värmekälla. Det behövdes värme  och varmvatten till Drängkammaren, så det fick bli en provisorisk panna tills vidare.

Innan den kunde monteras fast, så måste väggen målas. Återigen fick vi hjälp av sonen, som kom på besök i några dagar.

Behovet var stort och så snart det var möjligt så flyttades snickerimaskinerna in och vi började använda snickeriet, trots att där faktiskt återstod en hel del arbete. Förutom trägolvet, så saknades till exempel riktiga dörrar.

Det var fantastiskt skönt att äntligen kunna använda snickeriet.

Våra katter Bill och Bull flyttade också omedelbart in.

Snickarboden från början

När vi flyttade till Mariehem, så hade Christer redan, sedan något år tillbaka, placerat sina snickerimaskiner här.
Eftersom det inte fanns något annat än jordgolv i uthusen, så stod de inne i boningshusets vardagsrum, i "stuan", som det heter i en skånelänga.
När det nu började närma sig att renoveringen av själva boningshuset skulle påbörjas, så måste maskinerna ut därifrån.
Det brådskade alltså med att få till en snickarbod.
Den skulle inredas i boden, där det gamla dasset varit. Det revs alltså bort nu och alla gamla takpannor som fanns därinne fick också bäras ut.
Lyckligtvis så var jordgolvet nersänkt, så det behövde inte grävas ut.

Christer mäter upp väggen. Fönstret måste flyttas något, eftersom det behövdes en bakdörr i snickarboden.

Mellan snickeriet och boningshuset skulle det dras både en kulvert för värmesystemet, vattenledningar och elledningar. 

Pappa och Christer hjälptes åt att gräva ledningsdiken till detta.

Ett nytt fastighetselskåp murades också in. 

Sonen kom och hjälpte till med att ta upp det nya dörrhålet. Materialet fick bli en del av utfyllnaden.

När man renoverar, så måste man förstås ha en ritning att gå efter...Behöver nog klickas upp!

På semestern kom ett par av barnen med sina familjer och hjälpte till med att forsla in makadamen, som skulle ligga under betongen. 

Två skottkärror gick i skytteltrafik.

Barnbarnet Frances skulle förstås också hjälpa till att jämna ut makadamen.

Pappa Anton knackade bort rost och rengjorde ett järnfönster från gammalt kitt. Det här var det fönstret skulle flyttas litet på bakre väggen.

Nu får ni tåla er till i morgon, när jag  fortsätter den spännande berättelsen om uppbyggnaden av snickarboden. ;-D