Sedan all makadam kommit på plats, så la vi en väv över, för att inte betongen skulle kunna rinnar ner bland stenarna. Sedan var det så dags för armeringsjärn över alltihop.
Vi beställde hem flytbetong och hade avtalat med en god vän om att få hjälp med att fördela ut betongen, men först skulle vi utföra några ärenden innan betongbilen kom.
När vi kom hem - en dryg halvtimme före leveransen - så såg vi på långt håll, att föraren just höll på att rengöra rännan efter att ha lämnat av betongen! Hjälp, vad hade nu hänt?!
Det var knappt att vi vågade kliva ur bilen!
Men vi hade haft tur - man måste ha det ibland, annars kan det gå åt pipan!
Vännen Tord, hade lyckligtvis kommit i extra god tid, så han hade ensam tagit emot betongen.
När vi kom hem, så var det i princip färdigt. Vi kunde bara se på, när Tord gjorde den sista finjusteringen.
Litet snopet kändes det allt, att vår vän hade fått göra hela jobbet ensam! Samtidigt var vi förstås jätteglada att allt hade avlöpt så väl. Betongen låg på rätt plats!
Snickeriet behövde förstärkta väggar, så när betongen vattnats på och härdat ett antal dagar, så började vi bygga upp en skalmur innanför de gamla väggarna. Elrören placerades så mycket som möjligt bakom skalmuren.
Nu hade vi återigen fått kalla in hjälp till den uppmurningen och våra vänner kom och fixade det. Snabbt och elegant!.
Eftersom det är tänkt att det så småningom ska ska bli golvåsar och ett trägolv i snickarboden, så byggde vi upp den där ytan en bit.
Det byggdes också ett innertak i snickeriet. För att komma upp till vinden därifrån, så gjorde vi även en taklucka med stege. Christer snickrade nya dörrkarmar till båda dörrarna.
Klinkern som sattes överst har även låga kanter, som ska kunna fånga upp eventuella vattenläckage.
En gammal elpanna fick bli första värmekälla. Det behövdes värme och varmvatten till Drängkammaren, så det fick bli en provisorisk panna tills vidare.
Innan den kunde monteras fast, så måste väggen målas. Återigen fick vi hjälp av sonen, som kom på besök i några dagar.
Det var fantastiskt skönt att äntligen kunna använda snickeriet.
Våra katter Bill och Bull flyttade också omedelbart in.
Vilken dramatik! Vilken tur att Tord var på plats. Men sååå fint det blir.
SvaraRaderaKram/randi
Ja, vi har ofta undrat vad som skulle ha hänt, ifall ingen varit där och tagit emot betongen.
SvaraRaderaFöraren hade ju ingen aning om till vilket golv den skulle, så han hade knappast vågat fylla på där, även om det såg ut att vara rätt ställe.
Det är intressant att följa er i er renovering av gården. Det är många moment som jag känner igen från mitt bygge och som väcker roliga men svettiga minnen! :-)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera