Det lackar mot...ja åtminstone mot 1.a Advent.

Snart är november, den längsta och tråkigaste av årets månader, slut. Nu kommer en tid med pynt, ljus och glitter.
Har faktiskt fått julkänsla redan. Jag som brukar irritera mig på att affärerna börjar så tidigt!

I går försökte vi få tag i en Adventsgran till rundeln på gården, men inte fanns det någon försäljare än.
Vad håller de egentligen på med? ;-)  Har de inte märkt att Åhléns och andra börjat för flera veckor sedan.

Nåja, vi satte i varje fall upp vår ljusgardin i bokhäcken, så vi fick starta litet i alla fall. Det är de ljusen som jag målade med orange nagellack för att slippa det blå ljuset. Litet skarpt är det fortfarande, men i verkligheten ser det faktiskt bättre ut än på bilden.

Litet mer julförberedelser pågår.
Idag har jag gräddat rullrån.
Alltid när jag gör det så tänker jag på min farmor, som är borta sedan över 40 år.
Hon gjorde världens underbaraste rullrån med ett gammeldags rånjärn på vedspisen.
Har också provat det, men oj, så svårt det är att få jämn och fin färg på rånen. Järnet måste vändas vid rätt ögonblick.

Numera gräddar jag i ett elektriskt rånjärn, som jag hittade helt obegagnat på en loppis.
Det är en otrolig skillnad så mycket mindre stress det blir med ett elektriskt järn.
Fast just idag blev det stressigt!
Mitt under gräddningen, så fick järnet spatt och blev plötsligt alldeles för hett. Rånen blev omedelbart brända.  Järnet hade gått sönder!!!
Ja, vad kan man vänta sig efter några års användning?
Vi satte igång att söka på nätet efter ett nytt järn och visst finns det. Faktiskt flera olika.
Under tiden jag googlade så öppnade Christer järnet och fann att den pyttelilla termostaten var helt insmord med fett. Efter rengöring fungerade järnet igen. Min underbare, händige man!

-Det här är ett resultat av att jag - till min mors stora förtvivlan - öppnade alla leksaker för att konstatera hur saker kunde hända med dem, konstaterade maken nöjt. Det var sällan jag fick ihop dem igen efteråt!

Numera får han ihop sakerna också, så jag kunde fortsätta gräddningen med det lagade järnet.

När tiduret ringer är det dags att rulla upp rånet.

Min rullpinne har en skåra, där jag petar in kanten på rånet för att rulla upp det.

Så fort rånet svalnat några sekunder, så kan man dra av det från pinnen.

Det känns härligt att få fylla kakburken med "farmors rullrån"!
Det borde egentligen vara hänglås på kakburken, för han, den händige, är ett riktigt kakmonster...

I morgon ska jag baka saffransbullar. Har inget favoritrecept där, så nu ska jag ägna en stund åt att söka efter ett bra recept.

Har du kanske något som du kan dela med dig?  :-)

Det gamla skåpet

När jag var några år gammal,  så lekte jag ofta i underskåpet på ett stort, gammalt ärvt hörnskåp från släktgården.
På den tiden hade barn inte så många leksaker och oftast inget eget rum. Det där underskåpet blev alltså mitt lilla lekrum.
Där inne brukade jag sitta och leka med min kära, slitna och solkiga docka, med målat stelt pappansikte och tygkropp.
Det fanns säkert några andra leksaker också, men det är faktiskt bara dockan och en sak till som jag minns. Det var en sådan där bräda med en kula i snören på undersidan, som fick kycklingar att picka på brädan, när man lät kulan svänga.

När mamma och pappa av åldersskäl skulle flytta ifrån vårt gamla hem för tiotalet år sedan, så fick hörnskåpet komma till oss i Skåne.
Det är ett allmogeskåp med ganska enkelt utförande, men det är ändå älskat av högst nostalgiska skäl.

Hyllorna och bakstycket är rätt grovt hyvlade med många spår och kvisthål.
Det är inte så lätt att fastställa när det är tillverkat, men ganska säkert använde min farmors föräldrar det i sitt kök, i mitten av 1800-talet.
Ursprungsfärgen var en rätt dyster grå färg. Det målades om två gånger under mammas och pappas ägo. Det var inte så aktuellt att vara rädd om ursprungsfärger då.
Första gången fick det en blågrågrön färg och nästa gång blev det en ljusgrå lackfärg. Den färgen hade nu börjat flaga av och det såg ganska trist ut.

Vid flytten från hemgården var skåpet för stort för att få ut genom en av dörrarna. Baksidan av överskåpet och några hyllor måste plockas av. I det skicket fraktade vi det sedan på släpvagn ner till Skåne.
Eftersom vi då bodde i en gård under totalrenovering, så hamnade hörnskåpet uppe på snickerivinden - fortfarande i delar.
Tanken har hela tiden varit, att skåpet skulle stå i  "stuan", alltså vardagsrummet,  när boningshuset skulle bli färdigt.

Till julen förra året flyttade vi ju äntligen in i boningshuset  och i somras var det alltså dags att ta fram skåpet från snickerivinden.
För att vara säker på att skåpet skulle passa bra i rummet så tog vi in det och provade trots att det saknades både baksidor och hyllor.

Det passade faktiskt bättre än väntat, så det var bara att skrida till verket.

Det fanns en liten förhoppning om att det skulle kunna bli ett "antikmålat" skåp, dekorerat det med något enkelt allmogemönster.
Då måste den förstås lackfärgen bort, så både Christer och jag ägnade många dagar åt att värma och skrapa bort den gamla lackfärgen.

Trots att färgborttagningen skedde utomhus, så kände vi påverkan av ångorna. Christer fick faktiskt litet svårt att sova nätterna efter skrapandet.

Sedan ytorna slipats så var det dags att börja måla alltihop.

En ljusgul färg av äggoljetempera blandades, för att få bli en ljus botten. Det var tänkt att den skulle skina igenom litet när jag målade den gråblå färgen för att ge ett antikt utseende. 

Nu uppdagades det, att det verkligen var en amatör i aktion. 

När det första varvet torkat kunde man knappt se någon färg. Mera färgpulver och mera ägg och mera linolja. Mycket mera behövdes det!

Kontrollen över hur färgen blandats gick snabbt förlorad ...

Nåja, till sist fick skåpet en acceptabel grundfärg och sedan den torkat började tillblandningen av slutfärgen.

I det här skedet var tanken att skåpet skulle få en gråblå färg, något i stil med vad som var vanligt på jämtländska allmogeskåp.

Även den gråblå färgen skulle vara äggoljetempera. 

Sent en kväll målade jag underskåpet, men blev inte särskilt nöjd med färgen. Tänk att det ska vara så svårt att få till en bra färg i rätt nyans, lagom mängd och lagom tjocklek!

Mitt i natten vaknade jag och kände en stark olust inför den blågrå färgen. Den hade nog blivit för mörk... Motvilligt upp och över till Undantaget, där skåpet stod under målningstiden.

Färgen hade inte hunnit torka! 

Beslutsamt torkade jag bort färgen igen och gick till sängs i gryningen.

Det var skönt att den mörka färgen var borta, men jag kände mig också rätt stukad som målare. ganska villrådig om fortsättningen.

Till sist enades Christer och jag om, att den ljusgrå färgen, som det varit målat med, varit en ganska bra kulör.

Nu var experimentlusten definitivt över och en färdigblandad pärlgrå linoljefärg inhandlades. 

 Det är många varv som de här delarna har varit med om vid det här laget, men nu här ligger och står de för den slutliga torkningen.

För ett par veckor sedan blev Christer pensionär och det firade vi med släkt och vänner.

Skåpet som inte var helt färdigt stod som en kuliss, men det syntes ju inte så väl.

Den gula grundfärgen fick bli kvar i dörrarnas speglar och på ett par andra dekorlister.

Men någon regelrätt allmogemålning blev det alltså inte - åtminstone inte den här gången.