Det gamla skåpet

När jag var några år gammal,  så lekte jag ofta i underskåpet på ett stort, gammalt ärvt hörnskåp från släktgården.
På den tiden hade barn inte så många leksaker och oftast inget eget rum. Det där underskåpet blev alltså mitt lilla lekrum.
Där inne brukade jag sitta och leka med min kära, slitna och solkiga docka, med målat stelt pappansikte och tygkropp.
Det fanns säkert några andra leksaker också, men det är faktiskt bara dockan och en sak till som jag minns. Det var en sådan där bräda med en kula i snören på undersidan, som fick kycklingar att picka på brädan, när man lät kulan svänga.

När mamma och pappa av åldersskäl skulle flytta ifrån vårt gamla hem för tiotalet år sedan, så fick hörnskåpet komma till oss i Skåne.
Det är ett allmogeskåp med ganska enkelt utförande, men det är ändå älskat av högst nostalgiska skäl.

Hyllorna och bakstycket är rätt grovt hyvlade med många spår och kvisthål.
Det är inte så lätt att fastställa när det är tillverkat, men ganska säkert använde min farmors föräldrar det i sitt kök, i mitten av 1800-talet.
Ursprungsfärgen var en rätt dyster grå färg. Det målades om två gånger under mammas och pappas ägo. Det var inte så aktuellt att vara rädd om ursprungsfärger då.
Första gången fick det en blågrågrön färg och nästa gång blev det en ljusgrå lackfärg. Den färgen hade nu börjat flaga av och det såg ganska trist ut.

Vid flytten från hemgården var skåpet för stort för att få ut genom en av dörrarna. Baksidan av överskåpet och några hyllor måste plockas av. I det skicket fraktade vi det sedan på släpvagn ner till Skåne.
Eftersom vi då bodde i en gård under totalrenovering, så hamnade hörnskåpet uppe på snickerivinden - fortfarande i delar.
Tanken har hela tiden varit, att skåpet skulle stå i  "stuan", alltså vardagsrummet,  när boningshuset skulle bli färdigt.

Till julen förra året flyttade vi ju äntligen in i boningshuset  och i somras var det alltså dags att ta fram skåpet från snickerivinden.
För att vara säker på att skåpet skulle passa bra i rummet så tog vi in det och provade trots att det saknades både baksidor och hyllor.

Det passade faktiskt bättre än väntat, så det var bara att skrida till verket.

Det fanns en liten förhoppning om att det skulle kunna bli ett "antikmålat" skåp, dekorerat det med något enkelt allmogemönster.
Då måste den förstås lackfärgen bort, så både Christer och jag ägnade många dagar åt att värma och skrapa bort den gamla lackfärgen.

Trots att färgborttagningen skedde utomhus, så kände vi påverkan av ångorna. Christer fick faktiskt litet svårt att sova nätterna efter skrapandet.

Sedan ytorna slipats så var det dags att börja måla alltihop.

En ljusgul färg av äggoljetempera blandades, för att få bli en ljus botten. Det var tänkt att den skulle skina igenom litet när jag målade den gråblå färgen för att ge ett antikt utseende. 

Nu uppdagades det, att det verkligen var en amatör i aktion. 

När det första varvet torkat kunde man knappt se någon färg. Mera färgpulver och mera ägg och mera linolja. Mycket mera behövdes det!

Kontrollen över hur färgen blandats gick snabbt förlorad ...

Nåja, till sist fick skåpet en acceptabel grundfärg och sedan den torkat började tillblandningen av slutfärgen.

I det här skedet var tanken att skåpet skulle få en gråblå färg, något i stil med vad som var vanligt på jämtländska allmogeskåp.

Även den gråblå färgen skulle vara äggoljetempera. 

Sent en kväll målade jag underskåpet, men blev inte särskilt nöjd med färgen. Tänk att det ska vara så svårt att få till en bra färg i rätt nyans, lagom mängd och lagom tjocklek!

Mitt i natten vaknade jag och kände en stark olust inför den blågrå färgen. Den hade nog blivit för mörk... Motvilligt upp och över till Undantaget, där skåpet stod under målningstiden.

Färgen hade inte hunnit torka! 

Beslutsamt torkade jag bort färgen igen och gick till sängs i gryningen.

Det var skönt att den mörka färgen var borta, men jag kände mig också rätt stukad som målare. ganska villrådig om fortsättningen.

Till sist enades Christer och jag om, att den ljusgrå färgen, som det varit målat med, varit en ganska bra kulör.

Nu var experimentlusten definitivt över och en färdigblandad pärlgrå linoljefärg inhandlades. 

 Det är många varv som de här delarna har varit med om vid det här laget, men nu här ligger och står de för den slutliga torkningen.

För ett par veckor sedan blev Christer pensionär och det firade vi med släkt och vänner.

Skåpet som inte var helt färdigt stod som en kuliss, men det syntes ju inte så väl.

Den gula grundfärgen fick bli kvar i dörrarnas speglar och på ett par andra dekorlister.

Men någon regelrätt allmogemålning blev det alltså inte - åtminstone inte den här gången.