Litet väl sent

Sent kan innebära så olika saker. Det kan betyda mindre än en minut, ifall man missar sitt tåg. Men det kan vara några veckor om man behöver putsa fönstren.
När det gäller att plantera tulpanlökar, så är det inte för sent förrän tjälen tagit grepp om jorden.

I det här fallet är det verkligen sent, för

tulpanlökarna till fina 'China Town' fortfarande ligger kvar i sina påsar ...Men i morgon ska de ner i jorden. Det har hänt en gång tidigare, för några år sedan och den gången  blev de väldigt fina. Bladen var helt perfekta.
Om det lyckas även denna gång, så kommer jag att visa er dem här på bloggen.

 Vår lilla gårdsrundel börjar fyllas med krokus i olika färger. Med den här värmen kommer den snart att vara som ett blomsterhav.

 Den här julrosen, som fick flytta med mig ända från Frösön, heter Helleborus Niger. Den har bara behövt några dagars värme för att resa sig upp från små knoppar vid markytan, till att bjuda på strålande vackra blommor.

 I kväll har vi lagt ut bevattningsslangar till de två sista rabatterna inne i trädgården. Nu återstår egentligen bara en slang uppe på rabatten ovanpå stenmuren. Det låter konstigt med rabatt ovanpå muren, men det är faktiskt som två murar med jord emellan, så där odlar vi också.

 Ni som har följt med i bloggen kanske minns att vår uppstammade tibast blåste av. Den här, som står på motsatta sidan i trädgården, skulle ha blommat redan, men alla knoppar är intorkade, så jag tror att den har dött. Trist att mista båda dessa som var de allra första blommande buskarna varje vår. Nu har vi bara en självsådd buske kvar. Den står på utsidan av muren

 Här kommer ett glädjeämne. Det är den nyare svavelpionen, som kommer med kraftiga skott.

 Alldeles intill den kommer de här litet mindre pionskotten. Det är en dubbel dillpion, som jag fick tag i på Alnarp, när Trädgårdsamatörerna hade marknad. Förra året hade den bara en stjälk, men nu kommer många! Härligt!

 Utanför muren börjar äntligen de första blommorna i den blå scillamattan att visa sig.

Bakom stallet har hönsen många vackra snödroppar att titta på när de går in till sitt på kvällen.

Den här blyga Helleborus Orientalis´en får avsluta bildserien. Den behövde ganska rejäl uppmuntran, för att våga visa sitt ansikte

Våren trippar in i vår trädgård

Det är konstigt så uthålliga växterna kan vara. Trots kylan så stretar de på och vill upp. Igår var det stelfruset och lätt pudersnö. Idag är det vår.
Mot söderväggen har klätterrosen Etude fått en hel del sällskap vid sina fötter.

Det är allium 'Purple Sensation' som inte vet till sig av välvilja. Den sprider sina barn ända ut på gräsmattan. Det är roligt när de kommer för bladen är så friska och saftigt gröna.

Tyvärr blir de ganska vissna och fula, redan innan blommorna hinner slå ut, så det gäller att ha andra växter som döljer dem rätt snart.

 Mina älskade snöklockor trivs tyvärr inte så bra i vår torra sandjord, men här kommer i varje fall en grupp även i år.

 Snödropparna däremot tycks må väldigt bra av vår jordmån. Det kommer fina tuvor här och där runt om i trädgården.

 Idag när jag skulle plocka bort gammalt perennris så såg jag att de här lökarna redan gjorde gräsmattan grön. Det är alltså inte alls gräset som grönskar utan någon sorts lökar. De måste ha vuxit upp på ett par dagar!
Vet inte vad det är för lökar, för det kommer aldrig några blommor på dem. En och annan scilla står ibland dem, så från början trodde jag att det var årslökar av scilla, men det borde ha blivit ett blått hav av dem om det varit så. De ger fin grönska från början, men när man trampat runt på gräsmattan blir det halt av saften. Det blir som att gå på såpa. Då får man helt enkelt ta fram gräsklipparen.    
                                
 Buskpionen kommer alltid med lovande knoppar, men oftast orkar den inte blomma. Vet inte vad som fattas den.

Vid vår östra gavel lyste de här krokusarna så vackert på förmiddagen, men jag tyckte att det var för soligt för foto då. När jag sedan kom dit låg rabatten i skugga, men då hade även krokusarna sagt godnatt och börjat slå ihop blommorna. Synd, för de såg ut som glada ansikten när de var fullt öppna.

Inne i drivbänken gottade sig ogräset. De anar inte att de snart är förlorade!

Det känns så skönt att äntligen få börja jobba ute i trädgården.

Utvecklad till fulländning

Den här sommaren har inneburit ganska många sorgestunder för en rosodlare. Nästan varenda ros har varit angripen av någon svamp eller ohyra.
Nu har det kommit en andra vår för speciellt rabattrosorna, som samlar sig för ännu en blomning innan vintern.

Den här rosen från Tantau kom för några dagar sedan med en ljuvlig ny knopp i blek persikofärg. Rosen heter 'Osiana'.

Knoppen öppnade sig alltmer...

..tills blomman var  fulländad!

Levande trädgård

Sedan vi både haft pappas begravning och en hel del besök, så känner vi att vi behöver ta det litet lugnt ett tag.
Idag var en fin dag, lämplig att bara njuta av lugnet och det sköna vädret. Bara vattna litet, klippa bort överblommade rosor och stå vid svartvinbärsbuskarna och frossa i bär.

Ja, vilan gällde förstås mest för min del. Christer var tvungen att jobba med bromsarna på Passaten, som ska ombesiktas om ett par dagar.

Det är verkligen härligt att uppleva allt djurliv i trädgården. Här finns massor av fåglar. Det finns inget ljuvligare ljud än när koltrasten sjunger på försommarkvällen. I den lilla dammen finns grodor och ibland kommer någon snok. Sedan springer hönsen fritt hela dagarna, nu när allt är uppväxt.
Djuren gör trädgården väldigt levande.

När vi satt ute och drack kaffe idag, tillsammans med vår vän biodlaren, fick vi kärt besök på innergården. Det var en liten igelkottsunge. Den var inte större än min hand.

I går kväll såg vi tre stycken små ungar bakom stallet. Det kanske finns flera också. De har tydligen haft bo här någonstans - troligen i komposthögen bakom stallet.

Vi ställde ut litet kattmat, som den förtjust smaskade på

tills...

vår Babben också tyckte att det luktade väldigt gott och passade utmärkt även för en hönsnäbb. Den lilla kotten blev rädd och kröp undan, men det dröjde inte så länge förrän den återvände till fatet. Men då hade Babben kalasat upp alltihop, så den fick bara slicka i sig litet såsrester. Kanske lika bra det, så den inte föräter sig på kattmat.

 När nu kameran var igång, så gick jag en runda med den,.

Runt ingången till Undantaget blommar klematisen 'Jackmanni' som bäst. Allt annat grönt, som ligger runt takkupan,  är en akebia, som rakt inte känner några gränser. Den kommer från andra änden av rabatten där den gått upp och fyller ett gott stycke av taket. Den har även krupit iväg och gått upp på den här sidan om kupan.  Den har skickat en massa slingor mellan vår tröskel och trappstenen och är numera också på väg att klättra upp genom Summer Snow längst ut vid knuten.

I den ganska skuggiga hörnan utanför porten mellan husen, håller Awakening på att komma igång. Nu längtar den efter en spaljé.

Blåregnet har fått fullt med knoppar igen, så det ser faktiskt ut att bli en lika stor återblomning som den blomning som kom under försommaren.

Magnolian, som vilade sig i våras och bara presterade en enda blomma, har visst kommit alldeles snett. Den har nu i två somrar blommat på sensommaren i stället för på våren. Det är många knoppar, som ser ut att vilja blomma nu. Då hinner den knappast sätta nya knoppar, så det kommer troligen att fortsätta så här säsongsförskjutet!

Likaså har honungsrosen 'Lykkefund' kommit av sig och skickat fram en blommande kvist långt efter att alla andra vissnat bort.

 

Röd solhatt, Echinacea, Purpurea, tycks vara väldigt lockande för fjärilar. När jag kom förbi med kameran var det flera påfågelsögon, som flög omkring.

Den nyckfulla damen Jacqueline du Pré har skickat fram en riktigt praktfull kvist med ljuva rosor.

Till sist stannar jag vid vårt ärtstöd och mumsar på några ärtskidor. Det är en sort som heter Salladsärt och som får tjocka fyllda ärtbaljor. Man kan äta hela skidan då den fortsätter att vara krispig och jättegod, även sedan ärtbaljan är så här stor.

Pimpernöt, Staphylea pinnata och de första rosorna

Har varit hundvakt ett par dagar och då får man göra små rundturer, som man inte gör i vanliga fall.

Vid en sådan runda fick jag stå och vänta, medan hundarna läste av "Hundarnas morgontidning"!
Då föll min blick på en ovanlig och väldigt vacker buske med långa vita blomklasar.  Den stod ute i vårt gamla trädgårdsland - Räddningslandet. Vad var det?
Det landet är numera fullt av sly, brännässlor och annat ogräs. Det används  inte längre, annat än till att bli rum för nödplanteringar. Det brukar inträffa ibland, när jag handlat något, som jag egentligen inte behöver och framför allt inte har någon plats till.

Det är bara det, att jag absolut inte kan minnas att jag planterat någon sådan buske. Kände inte igen den alls och  visste inte vad det var. Kunde jag verkligen ha köpt den?
Emellertid insåg jag att det var osannolikt att någon annan planterat en vacker och ovanlig buske på vår mark, så det måste alltså ändå vara jag...

Skickade en fråga till Allt om trädgårds forum och där finns verkligen all kunskap samlad!
Fia med bloggen "En trädgårdsälskares betraktelser" visste minsann svaret!
Då började ett svagt minne segla upp i den grå massan under håret. Köpte förmodligen den, när en plantskola i Dalby la ner för några år sedan och planterade den tillfälligt här ute.
Det är en Pimpernöt, 'Staphylea Pinnata'.

Den får visst till hösten uppblåsta blåsor med en liten nöt i.

Tycker inte ni också, att den vackra busken förtjänar en plats, där man ser den ordentligt?! Den lär också dofta gott, men det kunde jag inte avgöra, för nässlorna vaktade busken
Håller just nu på att söka fakta om, hur hög den kan bli som mest. Det måste få avgöra dess kommande plats.
Nu vill jag inte röra den, så det blir troligtvis till senhösten.

Idag har två av mina rosor börjat veckla ut sina första blommor. Det är Rosa Majalis, 'Foecundissima' och Poppius, som båda nuddade målsnöret på samma gång.

Här är Poppius i starkt solljus.

'American Pillar' och 'Summer Snow' - ett oskiljaktigt par

På hösten 2006 planterades en klätterros, som heter ''American Pillar', invid en av de döda almarna utanför muren. Den döda trädstammen skulle nu få en ny uppgift,  som klätterstöd till rosen.

Samtidigt planterades en annan klätterros, 'Felicite et  Perpetue' med avsikten att den skulle få ligga ner längs naturstensmuren.

Våren 2007 blommade de första blommorna på American Pillar, rätt nära marken och nya skott började skjuta i höjden.
Så här dags kom idén, att även plantera en klematis 'Summer Snow' vid samma träd. Vi fäste därför ett hönsnät runt stammen en bra bit uppåt, för att klematisen skulle ha något att klättra i.

Blommorna har en mycket kraftig rosa färg med ett vitt öga runt den gula ståndarkransen.

I juli 2008 kom rätt många blommor, men fortfarande bara på de gamla grenarna närmast marken.

Nu började både rosen och klematisen få litet höjd. Rosen kunde förstås inte hänga med den starkväxande 'Summer Snow', men den var på väg uppåt med nya skott.

Den andra klätterrosen, 'Felicite et Perptué', som är den vita rosen i förgrunden, hade börjat blomma, även om det inte var något överdåd. Den hade i varje fall ingen större lust att ligga på stenmuren, utan spred grenar åt alla håll.

Sommaren 2009 hade fjolårsskotten hunnit långt upp, faktiskt över Summer Snow och nu fick den blombara skott även i toppen. Bilden är tagen på kvällen  och med litet störande motljus.

Vintern 2009/2010 blev svår för rosor. Många förtvivlade trädgårdsägare berättade på rosforumen om  bortfrusna rosor, därför var vi verkligen lyckliga över att våra klätterrosor hade klarat sig nästan oskadda.

På sommaren 2010 var den riktigt pampig.

Här ser man att även 'Felicité et Perpetué' har blommor längs grenarna - men hon vill inte lägga dem på muren!

Det  här var rosens hittills bästa blomning, för sedan kom nästa svåra vinter 2010/2011.
Den här gången fick även våra klätterrosor känna av Kung Bores makt. Många av dem frös ner, ända till marknivå. American Pillar klarade sig från total nerfrysning, men det var visst endast en gren som överlevde.
Blomningen blev förstås därefter. Det blev bara ett fåtal blommor sommaren 2011.

Den senaste vintern har varit snällare, så nu är det bara att hoppas, att förra sommaren innebar en hel del nya skott. Det är faktiskt inte så lätt att se nya skott inne i det virrvarr, som 'Summer Snow' ställer upp med.

Summer Snow skulle nog behöva klippas ner och få starta med nya fräscha grenar. Fast jag vet sannerligen  inte, hur jag ska kunna klippa den, utan att skada American Pillar. Det får nog vänta ett tag till.
Parbildningen med klematisen har i varje fall inneburit att rosen aldrig har behövt bindas upp. Det har klematisen skött om åt oss. De är som sagt ett oskiljaktigt par!

Dagsfärska trädgårdsbilder med tulpaner, klematis och svavelpion

Det är verkligen bråda tider i trädgården nu.
Dagarna fylls av rensning och rensning och åter rensning. Kirskål, maskrosor och stjärngräs tar verkligen för sig!
Under förmiddagen jobbade jag några timmar i trädgården.

Ibland behöver man räta på ryggen och då blir det en liten vandring med kameran.

Idag fick jag en riktigt glad överraskning - min nya svavelpion, alltså en 'Paeonia Mlokosewitschii', började blomma.
Den inköptes billigt förra våren, som en liten fröplanta, på Trädgårdsamatörernas plantmarknad på Alnarp .
Precis på väg därifrån efter köpet, frågade jag säljaren:
Är det säkert att den är gul? Svaret var, att det var säkert, att den knappast var gul!
Nåja, den var billig i inköp och redan betald, så det fick bli som det blev.

Just idag slog den första knoppen ut till hälften och ...

... den är riktigt vackert gul. Faktiskt litet mera gul, än vad bilden ger rättvisa till. Och vackrare gul än min gamla svavelpion, som inte mår bra utan har piongråmögel och blomstrejkar i år.

 Fem blommor blir det på den nya, om alla slår ut.

Det är verkligen tulpanernas tid nu. Överallt blommar tulpangrupper. Den rosa med vita kanter heter 'Ballade'. Det är en av mina favoriter, som är planterad på många ställen.

Grenen, som sticker in i bilden hör till vårt äppelträd Eldrött Duväpple, som jag berättade om häromdagen.

Så här såg det ut idag. Det finns blommor hela vägen upp, men de syns dåligt mot himlen.

 Den vita tulpanen är 'Tulipa Purissima'

Den här trädgården har den sandiga jordmån, som gör att fröplantor trivs utmärkt och slår sig ner överallt, så rabatterna är alltid ganska röriga. 

Just nu är det gullvivor och förgätmigej, som kommer i massor - gärna ute i kanten av gången eller mitt inne i en pion eller iris! Ibland kan man undra, om de förstår, att de är svåra att rensa bort, när de tar skydd av sådana grannar?!

Vore jag den organisationsmänniska, som man kunde önska, så vore förstås allt som växer på fel ställe bortrensat, men det är verkligen svårt att ta bort sådana här växter, hur som helst.

Dessutom ömmar maken speciellt för gullvivor och vill ha dem i hela trädgården.

Ibland kommer även dubbla gullvivor  - House in house - som de kallas i England. De är så pampiga!

Man ser uppbyggnaden bra invid mosstussen mitt i bilden.

De två alpklematisar, som flyttades för en tid sedan, har börjat blomma. 

Den första är fd 'Cyanea', som flyttades inväxt i sin strängkorg. Den heter visst numera 'Blue Tapers'.

Den andra är' Violet Purple', som vi fäste upp mot ett befintligt klätterstöd.

Ingen av dem kommer riktigt till sin rätt efter flyttningen. De ser rätt risiga ut, så när de blommar färdigt, ska de klippas ner. Då får de skjuta nytt och anpassa sig efter den nya växtplatsen.

Den här kronklematisen, som heter 'Rosy O´Grady', huserar i  rosbusken 'Aïcha'. Det är en väldigt söt klematis, som först i år satt igång en riktig blomning. Nu fyller den upp hela busken med sina ljuva blommor.

Eftermiddagen ägnades åt något helt annat, men det kommer jag troligen att berätta om i morgon!