Breda tiljor

Vårt renoveringsprojekt kom så småningom fram till den efterlängtade dagen, när vi fick börja med läggningen av trägolvet i "stuan", kontoret och klädkammaren.

De flesta gamla skånelängor har från början haft oisolerade golv där bolsterstockarna låg direkt i sanden. Sanden nådde ända upp till trägolvet som sedan var spikat på bolsterstockarna.
Den konstruktionen hade även vårt hus.
Man skulle kunna tro att det innebar väldigt kalla golv, men nej, de var inte särskilt kalla eftersom stenfoten begränsade luftgenomströmningen.  Däremot släppte de igenom en hel del markfukt, som med den gamla huskonstruktionen vandrade vidare uppåt och ut genom taket.
I ett modernt boende är markfukten inte speciellt välkommen och den får dessutom svårt att vandra ut ur välisolerade hus. När skånelängorna renoveras får de numera ofta gjutna golv med golvvärme och klinker.

Eftersom vi har erfarenhet av att bo med klinkergolv från vårt Undantag, så valde vi bort den lösningen. Det är väldigt stumma golv, som gör att man lätt får ont i sina leder och ben.
Dessutom tycker vi om den känsla av  hemtrevnad, som trägolv skapar. Valet blev då furugolv.

Trägolven köpte vi från Åttersta såg i Gästrikland. Det är golvplankor som är utsågade så brett som möjligt från tallen. De har alltså en toppände som är smalare än rotänden. För att hålla golvet rakt, så får man alltså vända plankorna så topp kommer bredvid rot.
Man vet inte i förväg, vilken planka som kommer att passa bäst, så därför går det inte att ha not och spont utan hyvleriet har fräst not i båda sidorna. Sedan får man foga ihop plankorna med lösa så kallade fjädrar, som passar i noten. Vår bredaste bräda var hela 43 centimeter.

Sedan golvåsarna lagts på plats, skiljts från betonggolvet med tjärpapp och höjdjusterats, så fick vi börja dra de ledningar som skulle gå under trägolvet.

Det är alltid lagringsproblem när man renoverar. Golvplankorna, reglarna, listerna och diverse annat. har flyttats, mellan rummen och inom rummen, otaliga gånger

Den här gången kändes som  en gång för mycket, så här smyger Christer in borrhål till en ledning under trätraven.

För att slippa få problem med läckande vattenkopplingar, så har vi  inga koppel under golven utom på ett ställe - här vid ett av elementen måste det bli ett koppel under golvet.
För att förebygga vattenskador så mycket som möjligt, så har vi gjort en liten betongkant runt kopplet.
Ledningarna har ett skyddsrör utanpå själva vattenrören och ett utav dem kommer att fungera som skvallerrör ner till den gamla fruktkällaren, som nu är själva centralen för vatten- och värmesystemets fördelning. Blir det utströmmande vatten, så kommer det att rinna ut i källaren, så vi kan se det. Dessutom gör vi en lucka i golvet, för inspektion.

Det är den luckan, som här sågas ut med den lilla behändiga sågen, som genom små skakningar kan såga rakt ner i träet, där man inte kommer åt med någon annan såg. Den sågas i den första golvbrädan.

För att inte luckan skulle falla rakt igenom hålet, frästes här en liggkant. Det innebär att den utsågade träbiten inte räcker till att täcka hålet, så det får bli en annan träbit som lucka.
Nu kan läggningen börja.

Här kommer golvvärmeledningen som ska gjutas in i golvet på verandan, som ännu inte finns uppbyggd.
Ledningen måste ändå dras fram i det här skedet.

Den går ut under tröskeln till dubbeldörren mot den kommande verandan.

Det måste vara en av få verandor, som har fått golvvärme innan den ens är byggd! Det här var i december 2010. Den här anslutningen till golvvärmen har vi packat in med isolering. Den väntar fortfarande på sin veranda.

Under betonggolvet finns frigolitisolering, så mellan facken hade vi valt att fylla upp med Lecakulor. Det fanns stunder då det var mindre roligt att jobba med dessa små kulor. Genom att de var så lätta och kanske också litet statiska, så flög de hela tiden omkring på golvet, som var färdiglagt. Det var inte så vidare lyckat om man trampade ner dem, för det blev genast en grop i träet. Det blev alltså väldigt mycket sopande hela tiden.
Troligen borde vi ha valt en litet större dimension på de här kulorna, så de varit litet tyngre.

Just vid det här tillfället stod vi och valde, om vi skulle använda oss av en golvbräda som sorterades bort när vi la golvet i kontoret  därför att den var litet missfärgad. Här framför sättugnen var enda platsen där den skulle kunna räcka.
Som tur var bestämde vi oss för att använda den. Hade vi inte gjort det så hade inte våra plankor räckt till hela golvet.
Vad hade vi gjort då? Förfärliga tanke!

En av mina uppgifter var att mäta upp rätt längd och att knacka fast den lösa fjädern i noten.

Golven spikades uppifrån, med stukad skalle, på gammalt vis . Christer som samlat på gamla handsmidda spikar i många år, hade så många, att det fanns litet att välja på och de räckte bra.

För att få till den skyddande ytan, såpskurade vi golvet flera gånger de följande dagarna.
Färg från Förr hade levererat en såpa av rätt sort för såpskurning.

Christer skurade med såpan...

... och jag torkade efter.

Så småningom var golven klara och känslan var verkligen befriande! Gångstråken täckte vi med skyddspapp.

En gyllene helg

En gyllene helg har just passerat. Det blev verkligen brittsommar med upp till 20° varmt under lördagen.

Naturligtvis passade vi på att fika ute. Troligen blev det sista gången i år.

Vårt vårdträd, den stora lönnen, fäller sina löv. Det är festligt när man sitter och tittar och ser hur det faller löv nästan oupphörligt - än här, än där runt om ur kronan.

När solen lyser på löven blir de verkligen gyllene!

Hönsen tycker att det är väldigt intressant att krafsa i löven. Det gömmer sig mycket godis där!

Gick runt litet med kameran och tittade på det som fortfarande håller ut med blommor.
Ja en del har ju faktiskt precis börjat blomma.

Den här höstastern till exempel. Det är en gammal sort som fanns på gården när vi kom hit.

Höstastrarna ser så oförskämt fräscha ut nu, mot allt annat som börjat bli så visset.

Förra sommaren köpte jag en liten låg aster, som har en knallig lilarosa färg. Titta hur den låga astern blev i år runt 120 centimeter hög!

Trodde inte att vår äldsta krysantemum skulle hinna blomma i år, men den här gyllene helgen fick den att öppna sina första blommor. Den gör mig så glad! De här höstblommorna är också fantastiska att ta in i vas, för de håller sig fina länge, länge.

I våras hittade jag på en plantmarknadsdag hos Carina med bloggen I vått och Torrt, den här fina gamla krysantemumsorten med fylld blomma och en fantastisk vinröd färg med dragning mot brunrött.
Det var en rejäl planta av en gammal sort, som kom från en äldre gård på Österlen. Vet inte namnet på dessa två sorter, men vet du det, så blir jag glad om du hör av dig.

Några rosor håller också ut - till exempel Tantaurosen 'Barock'. Fast rosorna börjar bli litet medtagna nu.

Austinrosen 'Abraham Darby' ger inte heller upp så lätt.

Rugosahybriden 'Marga', som blommat så flitigt hela sommaren.

Dålig bild, men jag visar i alla fall kobrakallans fröställning. Kobrakallan brukar självså sig, men jag funderar på att så några i krukor också.

Bygga kattvindar

Idag tänkte jag visa er, hur vi har försökt ta tillvara det lilla utrymmet som brukar kallas kattvind. Det är alltså utrymmet under snedtaket, bakom de låga sidoväggarna.

Kattvindarna ville vi så mycket som möjligt använda till att dölja rördragningar av olika slag.
På det undre golvet, som alltså är taket till nedervåningen, ligger alla möjliga rör. Just här syns bara elrör.
Sedan spikades reglar för att vi skulle kunna lägga ett golv över. Annars skulle det bli svårt att utnyttja kattvindarna för förvaring.

I det här huset finns inga andra vindsutrymmen än just kattvindar och små skrubbar, så det gäller att ta vara på alla utrymmen.

Sedan vi bestämt var sidoväggarna skulle vara så spikades de stående reglarna längs långsidorna på huset.Sidoväggarna kallas även störtväggar.

För att skydda alla rör på golven i kattvindarna, så byggdes tunna golv av plywood över dem. De skivorna är skruvade, så de går att lyfta upp ifall man i framtiden skulle behöva komma åt någon av ledningarna.

Det var sannerligen inget lätt jobb, för på vissa ställen fanns det en massa hindrande saker. Med tålamod och träget arbete ordnade det sig i alla fall till slut.

Här kommer även röret till centraldammsugaren med.

När alla kattvindarna fått sitt skyddsgolv, så skruvades plywoodskivor även på störtväggarna. Varje störtvägg har ganska tätt med öppningar, då det inte kommer att gå att krypa in för att hämta saker.

Utanpå plywoodskivorna skruvades en tunn träpanel, både på vägg och luckor. Luckorna försågs även med klämlås, gångjärn och dragringar.

Utefter en del av kattvinden går ett avloppsrör. För att vid behov kunna komma åt vatten- och avloppsrör, så har delar av störtväggen gjorts avlyftbar  på några ställen. De små skruvhålen syns faktiskt knappt, när de är fastskruvade.

 Till sist var turen kommen till golvsocklar och taklister.

 Så här ser det ut idag.

Fastän kattvindarna verkar så små, så rymmer de en ändå hel del av väskor, kartonger, påsar och andra prylar.
Det sammanlagda utrymmet blir ju rätt mycket, men det går förstås inte att lagra möbler där! :-)

Loppis och tomater

Är en helhjärtad älskare av loppisar!
Nästan hela vårt bohag är införskaffat på begagnatmarknaden. Skulle egentligen ha lust att säga hela vår gård, men det vore ändå att överdriva en aning!
Dels gillar jag förstås, att få tag i bra saker för en billig penning, men jag tycker också mycket om känslan, att återanvända i stället för att kasta. Tycker att det är rätt förskräckligt, att vi  människor lever, producerar och förbrukar på ett sätt, som kommer att skapa stora miljöproblem för våra efterkommande.

Det lilla vi handlar begagnat gör förstås ingen större skillnad, men vi är många som gillar loppisar, så en viss påverkan får det ändå.
Det man kan fundera över är, vad som kommer att hända med allt, som inte ens går att sälja på loppisar - det är allt ganska mycket det också! Vart ska allt detta bråte, överallt på jorden, ta vägen?

Förra lördagen köpte jag på idrottsföreningens loppis en stor trasmatta. Den var billig - bara 40 kronor, men krävde en del åtgärder. Den var rent ut sagt dåligt vävd, så jag fick förstärka den  med min symaskin på en massa ställen, där trasorna skulle skarvas.

Sedan den blivit tvättad och torkad ser den i alla fall riktigt fin ut, eller hur?
Tror att jag ska ha den här, i den bortre hallen vid badrummet, där man inte går med ytterskor.
Eller så hamnar den så småningom vid våra datorplatser. Som ni ser, så ligger redan en annan matta här i hallen.

De två senaste nätterna har vi haft frost. När vi öppnade rullgardinen på morgonen, så var gräset vitt och Christer fick varmköra bilen en stund innan han åkte till jobbet.
Det var alltså dags att plocka av alla tomater före frostnätterna.
Våra tomater har vuxit ute på friland, så de har inte hunnit mogna så bra. Det mesta är körsbärstomater, som är himmelskt goda.
Så sådde jag en sort som jag hade fått som frö. Den sorter heter Pinnolo.

Varje tomat har en lustig liten spets längst ner, som om de vore spritsade.
Det är första året jag odlar dem, men de lär vara synnerligen hållbara, och på forumet säger man att de kan hålla sig fräscha ända in i januari.

Nu ligger de i alla fall här och väntar på mognad.

Brunnshäll av kalksten

Som jag har berättat om tidigare ganska långt ner i det här inlägget, så har det förr legat en fyrlängad 1600- 1700-talsgård, ungefär där vi nu har vår trädgård. Den gården hade en grävd och stensatt brunn mitt inne på sin gårdsplan. Den gamla gården är borta, men den fint stensatta brunnen finns kvar.
Sedan brunnen inte längre var i bruk har den blivit igenfylld. Det tyck ha varit med allt möjligt bråte, för en del verkar nu ha börjat murkna bort. I varje fall har den igenfyllda ytan sjunkit litet för vart år vi har bott här.
Det är det som gjorde att vi överhuvudtaget hittade brunnen. Stenhällen ska ligga här och täcka öppningen.

När ytan hade sjunkit ihop så framträdde den stensatta brunnsväggen.

Det är här brunnen ligger, inne i ogräset i nedre vänstra hörnet, alltså precis intill vägen där man svänger in mot gården.

Christer har alltid pratat om att han skulle vilja ha ett gammeldags brunnslock med kalksten och så en sådan där brunjong - alltså en stång, som användes som motvikt när man firade ner hinken i brunnen. Han har förresten skaffat smidet till stången för många år sedan. Fast under husrenoveringen har det förstås blivit nerprioriterat. Även stenmuren ska lagas mot brunnen.

Nu kan ni säkert förstå hur ivrig han blev, när en brunnshäll av kalksten för en tid sedan annonserades ut på Blocket - till högstbjudande!
Det var en bra bit uppåt landet, vilket förstås var en nackdel, men här gällde det att bestämma sig, för hur ofta ser man en brunnshäll av kalksten utannonseras?
Budet blev antaget och i söndags begav vi oss upp till Västergötland för att hämta hällen.

I flera dagar bekymrade sig Christer för, hur vi skulle få upp hällen på släpvagnen. Han har fortfarande känning av sin ryggskada, som nästan gjorde honom oförmögen att ens klä på sig strumporna själv, under flera månader i våras.
Hällen  var hela 1,80 x 1,80 meter och drygt decimetern tjock, så det var inget man kunde lyfta för hand.
Han hade frågat om säljaren hade någon traktor med skopa eller lyft, , men det hade han inte, så vi hade tagit med oss plankor och rullar och en vajervinsch, för att försöka dra hällen upp på släpet.
Värsta scenariot vore, att vi hade fått åka hem utan att ha fått med oss den!

Lättnaden blev därför stor när vi svängde in på gården och  fick se en lastbil med lyftkran som stod redo.
Säljaren hade lånat den på sin arbetsplats och  till och med förberett med lyftstroppar runt två träbalkar, som höll den i läge. Det var väl förberett får man säga!

Christer hade också förberett med Lecablock, som fördelades ut på vagnen, för att hällen skulle ligga med stöd under transporten.

Så kom då det spännande ögonblicket när hällen skulle sänkas ner på släpet. Skulle det säcka ihop?

Allt gick som planerat och de långa plankorna, som skulle användas om vi måste dra upp hällen, kunde nu sågas av till lagom längd.

Nu står ekipaget vid vår gård och väntar, medan vi funderar ut hur stenhällen bäst ska komma på sin plats.