Breda tiljor

Vårt renoveringsprojekt kom så småningom fram till den efterlängtade dagen, när vi fick börja med läggningen av trägolvet i "stuan", kontoret och klädkammaren.

De flesta gamla skånelängor har från början haft oisolerade golv där bolsterstockarna låg direkt i sanden. Sanden nådde ända upp till trägolvet som sedan var spikat på bolsterstockarna.
Den konstruktionen hade även vårt hus.
Man skulle kunna tro att det innebar väldigt kalla golv, men nej, de var inte särskilt kalla eftersom stenfoten begränsade luftgenomströmningen.  Däremot släppte de igenom en hel del markfukt, som med den gamla huskonstruktionen vandrade vidare uppåt och ut genom taket.
I ett modernt boende är markfukten inte speciellt välkommen och den får dessutom svårt att vandra ut ur välisolerade hus. När skånelängorna renoveras får de numera ofta gjutna golv med golvvärme och klinker.

Eftersom vi har erfarenhet av att bo med klinkergolv från vårt Undantag, så valde vi bort den lösningen. Det är väldigt stumma golv, som gör att man lätt får ont i sina leder och ben.
Dessutom tycker vi om den känsla av  hemtrevnad, som trägolv skapar. Valet blev då furugolv.

Trägolven köpte vi från Åttersta såg i Gästrikland. Det är golvplankor som är utsågade så brett som möjligt från tallen. De har alltså en toppände som är smalare än rotänden. För att hålla golvet rakt, så får man alltså vända plankorna så topp kommer bredvid rot.
Man vet inte i förväg, vilken planka som kommer att passa bäst, så därför går det inte att ha not och spont utan hyvleriet har fräst not i båda sidorna. Sedan får man foga ihop plankorna med lösa så kallade fjädrar, som passar i noten. Vår bredaste bräda var hela 43 centimeter.

Sedan golvåsarna lagts på plats, skiljts från betonggolvet med tjärpapp och höjdjusterats, så fick vi börja dra de ledningar som skulle gå under trägolvet.

Det är alltid lagringsproblem när man renoverar. Golvplankorna, reglarna, listerna och diverse annat. har flyttats, mellan rummen och inom rummen, otaliga gånger

Den här gången kändes som  en gång för mycket, så här smyger Christer in borrhål till en ledning under trätraven.

För att slippa få problem med läckande vattenkopplingar, så har vi  inga koppel under golven utom på ett ställe - här vid ett av elementen måste det bli ett koppel under golvet.
För att förebygga vattenskador så mycket som möjligt, så har vi gjort en liten betongkant runt kopplet.
Ledningarna har ett skyddsrör utanpå själva vattenrören och ett utav dem kommer att fungera som skvallerrör ner till den gamla fruktkällaren, som nu är själva centralen för vatten- och värmesystemets fördelning. Blir det utströmmande vatten, så kommer det att rinna ut i källaren, så vi kan se det. Dessutom gör vi en lucka i golvet, för inspektion.

Det är den luckan, som här sågas ut med den lilla behändiga sågen, som genom små skakningar kan såga rakt ner i träet, där man inte kommer åt med någon annan såg. Den sågas i den första golvbrädan.

För att inte luckan skulle falla rakt igenom hålet, frästes här en liggkant. Det innebär att den utsågade träbiten inte räcker till att täcka hålet, så det får bli en annan träbit som lucka.
Nu kan läggningen börja.

Här kommer golvvärmeledningen som ska gjutas in i golvet på verandan, som ännu inte finns uppbyggd.
Ledningen måste ändå dras fram i det här skedet.

Den går ut under tröskeln till dubbeldörren mot den kommande verandan.

Det måste vara en av få verandor, som har fått golvvärme innan den ens är byggd! Det här var i december 2010. Den här anslutningen till golvvärmen har vi packat in med isolering. Den väntar fortfarande på sin veranda.

Under betonggolvet finns frigolitisolering, så mellan facken hade vi valt att fylla upp med Lecakulor. Det fanns stunder då det var mindre roligt att jobba med dessa små kulor. Genom att de var så lätta och kanske också litet statiska, så flög de hela tiden omkring på golvet, som var färdiglagt. Det var inte så vidare lyckat om man trampade ner dem, för det blev genast en grop i träet. Det blev alltså väldigt mycket sopande hela tiden.
Troligen borde vi ha valt en litet större dimension på de här kulorna, så de varit litet tyngre.

Just vid det här tillfället stod vi och valde, om vi skulle använda oss av en golvbräda som sorterades bort när vi la golvet i kontoret  därför att den var litet missfärgad. Här framför sättugnen var enda platsen där den skulle kunna räcka.
Som tur var bestämde vi oss för att använda den. Hade vi inte gjort det så hade inte våra plankor räckt till hela golvet.
Vad hade vi gjort då? Förfärliga tanke!

En av mina uppgifter var att mäta upp rätt längd och att knacka fast den lösa fjädern i noten.

Golven spikades uppifrån, med stukad skalle, på gammalt vis . Christer som samlat på gamla handsmidda spikar i många år, hade så många, att det fanns litet att välja på och de räckte bra.

För att få till den skyddande ytan, såpskurade vi golvet flera gånger de följande dagarna.
Färg från Förr hade levererat en såpa av rätt sort för såpskurning.

Christer skurade med såpan...

... och jag torkade efter.

Så småningom var golven klara och känslan var verkligen befriande! Gångstråken täckte vi med skyddspapp.