Överraskningspresent - en ny kamera!

Min make är värd sin vikt i guld! Det visar han om och om igen!
Idag när han kom hem, så hade han i hemlighet varit och köpt en ny fickkamera till mig.

Det är en nyare version av min gamla digitalkamera. Den gamla har fått något fel och gör bara dimmiga bilder numera. Annars har jag tyckt väldigt bra om den.
Den nya kameran är en Canon IXUS 310 HS.
Christer vet att jag vill ha en enkel kamera, som jag bara kan rycka fram ur fickan och knäppa en bild, när jag vill.

- Du såg så ledsen ut igår, när du satt och tittade på bilderna du tagit, sa Christer, så därför tyckte jag att du behövde den här!
Var det inte underbart kärleksfullt och omtänksamt?!

Naturligtvis ville jag knäppa några olika foton, trots att det blivit kväll och ljuset inte var så bra. Speciellt ville jag prova att ta några närbilder, då det ska gå, att ta så nära som 3 centimeter, utan att det blir oskärpa.
Här kommer därför en kvällshälsning, med en del av Mariehems växter.

Undantagets takkupa har klätt sig i svandunsboan i år igen. Det är den livskraftiga Akebian.

Vit orientalisk vallmo

Iris som blommar första gången. Glömt namnet!

Den vita Paradisliljan står i givakt bakom mina gamla favoriter bland hornviolerna. Bilden blev inte direkt superklar.

Iris ensata

Här fokuserade jag slarvigt, men den irisen har mycket vackra färger i lavendelblått.

Den fantastiska tulpanen 'Blue WOW', som fortfarande står utan att kronbladen fallit av

Klematisen 'Multiblue' har dubbla blommor den här tiden men får enkla senare på sommaren.

Årets första knopp på Mariehemsrosen.

Poppius, som är så ljuvlig den här tiden!

Mera Poppius.

Koreansk try

När jag beställde den här busken med Koreansk try, Lonicera mackii, så hade jag råkat förväxla två namn. Det var alltså en Koreansk kornell, som jag hade tänkt mig, men den här är inte så illa heller. Eller vad tycker ni?
Den är inte helt i full blom, men man ser hur sirligt den växer - litet asiatisk stil med grenar, som svänger uppåt i slutet. Den passar ihop med namnet. Den har sin huvudblomning nu, men det kommer ofta litet blommor även på sensommaren.

Blommorna sitter sida vid sida på ovansidan av grenen. 

De liknar små fjärilar, som sitter på grenen.

Blommorna sitter alltid parvis, vid varje bladfäste.

Den här busken sitter i början på vårt rosdike vid vägen till ån. Längre ner ser man att Finlandes vita ros och Poppius står i blom.

Poppius

Utanför det gamla huset i Jämtland, där jag föddes och bodde under mina första fem år, växte en ros alldeles invid yttertrappan. Den var så vacker och doftade så gott!
Kanske finns det dolda minnen i mig av den rosen ända sedan mina första månader i livet, som gör att den är en av mina favoriter.
 Mamma berättade för mig, att jag, som baby, brukade ligga i en korg och sova middag ute under den rosen.

När jag flyttade till Skåne så ville jag ha med mig ett minne, så vi tog ett rotskott och planterade utanför snickarboden.

Här i Skåne kom jag snart in i kretsen av roskunniga människor, så jag fick veta att rosen är en spinosissimaros, som heter Poppius. Förr kallades den gruppen för pimpineller, vilket jag kommer att använda här.
De flesta bilderna är tagna i för starkt solsken, så de blir lite dåliga, vilket jag ber om ursäkt för!
Så kan det bli när man har kameran i fickan för jämnan och knäpper utan större eftertanke! ;-)
Poppius är vår första ros att blomma varje vår. Ibland har den fått konkurrens av någon av de andra pimpinellerna, men det exemplaret, som sitter utanför snickarboden har det varmaste läget, så här brukar det blomma först.

Den här som sitter ute i själva trädgården kommer några dagar efter.

Rosen har en väldig vilja att förmera sig och skjuter iväg långa rotskott runt omkring sig.
Till slut tog den sig för att skickat rotskott in i Christers lilla vingård. Då var det stopp!
Den blev den förvisad till en plats utanför trädgården.
Men vem ger sig så lätt? Något litet rotskott blev kvar och har på bara några år blivit en sådan här stor buske.
Nu lever den farligt igen, så snart blir nog denna också utvisad!

Det tog inte många år för Poppius att nå takkanten på snickarboden.

Den som går förbi den här rosen och känner den underbara doften, kan nog inte låta bli att sticka näsan i blomman!

Någon enstaka gång har det faktiskt hänt att vår Poppius har kommit med några blommor på sensommaren igen, men pimpinellerna är i stort engångsblommande. Blomningen varar i regel från början av juni till början av juli här hos oss.

De här blommorna kom på sensommaren förra året.

Som vanligt hos pimpinellerna blir det nästan svarta, runda nypon på Poppius, men jag har faktiskt ingen bild på nyponen.