Mariehem i Skåne: Pegging down

måndag 19 mars 2012

Klätterrosen Alchymist

För två år sedan visade den duktige danske trädgårdsälskaren, programledaren och författaren
Claus Dalby, på sin blogg, en bild från sitt hus, med en stor vacker klätterros på fasaden.
Jag föll som en fura!
Kunde den rosen bli så vacker i Danmark, så borde det väl även gå att få ett fint exemplar även i Skåne!
Samma dag beställde jag min egen Alchymist hos Rosenposten.

Hade faktiskt redan tidigare planterat en Alchymist i mitt "rosdike", men den hade inte gått särskilt bra där. Det kom bara ett par stackars förskrämda blommor, sedan krympte växten alltmer. Den gick inte alls leda utefter staketet, som jag hade tänkt mig.
Kanske trivdes den inte i så vilt tillstånd?

Nu ville jag alltså göra ett nytt försök och placera en ny Alchymist mot husgaveln.
Gaveln ligger mot öster, med dragning mot norr. Det är ganska öppet där, så det är några timmars förmiddagssol och ett par timmars sol mitt på dagen, när solen når över Undantagets tak.

Rosen fick en stor grop med bästa tänkbara jord. Gropen kläddes med extra lera, för att hålla fukten litet bättre. Här skulle inget sparas!
Första sommaren fick Alchymist en blomma. Sedan växte det ut två meterlånga grenar. Som tur var, så låg de utefter marken och blev täckta av snö under den förskräckliga vintern som följde.
Det blev en vinter, som gjorde att många av våra stora klätterrosor frös ner och fick börja om från marknivå igen.

Hade läst att man skulle binda Alchymist horisontellt för att få god blomning, så våren därpå gjorde jag därför en låg ställning med en bambukäpp och ett par korta armeringsjärn. Längs den band jag de två grenarna. Gissa om jag var nöjd, när det kom knoppar längs hela grenarna!?

Vissa skott började genast klättra uppåt.

När blommorna slog ut, så stora och många intill varandra, så kändes färgen, åtminstone i början, nästan chockerande intensiv. Jag visste inte riktigt, om jag skulle gilla eller ogilla den.

De bleknade lyckligtvis något efter ett par dagar.

Hade inte förväntat mig vilken växtkraft som bodde i den här rosen. Innan sommarens slut hade den nått med flera grenar upp till takkanten. Den spaljé vi byggt räckte snart inte till, så i vår får vi ordna till något, så att vi kan binda den längs vindskivan.

Grenen närmast fönstret ska jag försöka böja in, längs någon spjäla i spaljén, för att skottbildningen ska stimuleras ännu mera. Det är på lutande och horisontella grenar, man får bästa blomningen.

Under hösten blev det en diskussion på ett rosforum, hur man skulle få rosorna att mogna av och förvedas i stammarna inför vintern.
Dag Lyngar, en kunnig roskännare och författare i Norge, skrev att man kunde toppa rosen för att stimulera den att vintra in.
Sagt och gjort! I oktober toppade jag rosen vid takkanten.
Nu var det bara det att rosen kände inte till den här regeln, så den bara delade sig vid toppningställena och skickade två grenar vidare uppåt! Den växte runt 75 centimeter till innan det blev stopp.

Den gångna vintern verkade länge bli mild och snöfri, men så slog vädret om till kallare och mycket isiga nordvindar.
Det här hörnet på huset ligger väldigt utsatt för nordliga vindar, jag började frukta för att de unga grenarna på min Alchymist skulle frysa bort under vintern.

Hur skyddar man en ros på en vägg? Lösningen som vi valde var att ta en gammal trasmatta och binda framför rosen. För att skyla mattan, så lindade jag runt 30 m fiberduk utanpå. Det såg ganska anständigt ut.
En timme senare hade vinden slitit i fiberduken, så den hängde i lindor, med stora mellanrum.
Nu såg det inget vidare ut, men ingen av oss var sugen på att gå ut i kylan och göra om det, så det har fått se ut så här hela vintern.

Nu har vinterkappan fallit. Alchymist har alla sina vissna fjolårsblad kvar. De borde säkert plockas bort, men jag vet inte om det blir prioriterat framför så mycket annat trädgårdsarbete, som väntar just nu.