Under vistelsen i Jämtland gjorde vi ett besök hos min mormors sista syster, Anna-Greta. Hon är 88 år och är den enda som fortfarande lever av de 8 syskonen. Det är roligt att träffa henne, för hon är alldeles klar i minnet. Ann-Greta har så tydliga släktdrag på morssidan.
För mig känns det nästan som att få se min gammalmormor Johanna Sandbom igen. Hon var alltså Anna-Gretas mor.
Vid besöket visade vi henne ett gammalt fotografi, som vi fått från mitt föräldrahem.
Anna-Greta kände väl igen fotot, för det hade ursprungligen funnits i hennes barndomshem.
På fotot finns min mormors mormors mor, Johanna Strid och hennes make Salomon Strid, i ett andra gifte 1861,
Johanna Strid var född 1817 och levde till 1915. Fotot kan alltså vara taget runt 1870 -1880-talet.
Johanna Strids morfars mor tillhörde en gammal skotsk adelsläkt vid namn Ogilwie, men begick en s. k messallians och "gifte ner sig" med en man utan finare anor - en svensk krigsman. Hon måste ha blivit mycket förälskad i honom!
Vet inte om det bara är slump, men vi tycker att Johanna Strid har en sorts förnäm hållning, som om börden fortfarande sätter spår.
Johanna själv gifte sig först med Per Thunell när hon var 19 år och fick flera barn med honom. En av de döttrarna är min anmoder.
Sedan blev hon änka och gifte några år senare om sig med mannen på bilden, Salomon Strid.
Det är väldigt intressant att släktforska. Den senaste tiden har det varit mest på min mors släkt som vi har fördjupat oss. Ibland får man verkligen ta till fantasin för att komma på var man ska leta efter vissa släktingar, som är svårfunna.
När man börjar leta i kyrkböckerna framträder livsöden, som gör en rätt ödmjuk! Det blir uppenbart hur många människor som levde under väldigt svåra förhållanden.
Det är en förmån att få leva i vår tid!
lördag 30 juni 2012
torsdag 28 juni 2012
Midsommarfirande och takbyte med gammeldags byggställning.
Efter Midsommarfirandet i Jämtland har vi nu återvänt till Mariehem igen! Borta bra, men hemma bäst! Speciellt att få sova i den egna sängen!
Det har varit en rolig vistelse med barn och barnbarn. Fast man är inte van vid att mest hela tiden vara runt 20-25 personer vid matbordet. Ibland fick vi gå undan och vila litet.
Vädret var strålande på Midsommaraftonen och vi hade lekar runt stången. Stången var litet kort i år, men det gick bra ändå!
De yngre männen hade gjort den i ordning med löv och blommor.
Sedan var det en stunds traditionsenliga ringdanser och lekar, före den lika traditionsenliga tipsrundan.
I år hade ett par av barnbarnen skrivit några av frågorna.
Under veckan före midsommar var det ganska mycket aktivitet.
Det gamla taket på ett av fritidshusen skulle läggas om. När så många var samlade, så fanns det gott om arbetskraft.
Det ursprungliga taket var en sorts tjock, pressad fibermassa, som hette Onduline. Det hade nu, efter drygt 35 år, tjänat ut och börjat läcka. Nu skulle det bli ett plåttak.
Vuxna och halvvuxna flickor deltog i rivningen av det gamla taket.
Ett gammalt sätt att göra byggställning kom till användning. Det passar när taken inte är så högt upp.
Ett lämpligt antal trekanter byggs enligt bilden. De stöttas mot huset med ett stöd som syns på nästa bild. Ingenting behöver spikas fast i huset.
Den nedåtgående stödplankan ska sedan hållas på plats av ett kraftig stopp, som är nerbankat i marken.
Det har inte kommit på plats än på bilden.
Uppe på de utstickande överdelarna läggs gångplanken. Det blir helt stabilt och håller för flera personers tyngd.
Det är förstås inget som "Arbetarskyddet" skulle godkänna, eftersom det inte finns några skyddsräcken, men det har fungerat utmärkt för oss.
Det känns riktigt skönt att de gamla husen nu har täta tak igen!
Christer, som fortfarande inte är helt återställd i ryggen, vågade inte balansera på taket, så han byggde i stället ett nytt brodäck till en stuga och ny yttertrappa till en annan.
Innan vi åkte hemåt igen så gjorde jag ett nostalgiskt besök på min barndomsgård.
I det här gamla huset föddes jag.
Nuvarande ägare är min kusins son. Här beundrar vi utsikten över sjön, som nu syns igen sedan han har börjat röja bort träd och sly, som etablerat sig på inägorna.
Det har varit en rolig vistelse med barn och barnbarn. Fast man är inte van vid att mest hela tiden vara runt 20-25 personer vid matbordet. Ibland fick vi gå undan och vila litet.
Vädret var strålande på Midsommaraftonen och vi hade lekar runt stången. Stången var litet kort i år, men det gick bra ändå!
De yngre männen hade gjort den i ordning med löv och blommor.
Sedan var det en stunds traditionsenliga ringdanser och lekar, före den lika traditionsenliga tipsrundan.
I år hade ett par av barnbarnen skrivit några av frågorna.
Under veckan före midsommar var det ganska mycket aktivitet.
Det gamla taket på ett av fritidshusen skulle läggas om. När så många var samlade, så fanns det gott om arbetskraft.
Det ursprungliga taket var en sorts tjock, pressad fibermassa, som hette Onduline. Det hade nu, efter drygt 35 år, tjänat ut och börjat läcka. Nu skulle det bli ett plåttak.
Vuxna och halvvuxna flickor deltog i rivningen av det gamla taket.
Ett gammalt sätt att göra byggställning kom till användning. Det passar när taken inte är så högt upp.
Ett lämpligt antal trekanter byggs enligt bilden. De stöttas mot huset med ett stöd som syns på nästa bild. Ingenting behöver spikas fast i huset.
Den nedåtgående stödplankan ska sedan hållas på plats av ett kraftig stopp, som är nerbankat i marken.
Det har inte kommit på plats än på bilden.
Uppe på de utstickande överdelarna läggs gångplanken. Det blir helt stabilt och håller för flera personers tyngd.
Det är förstås inget som "Arbetarskyddet" skulle godkänna, eftersom det inte finns några skyddsräcken, men det har fungerat utmärkt för oss.
Så här blev det nya taket.
Samma byggställning användes på en annan av stugorna, när det taket lades om förra sommaren
Så här såg den stugan ut med sitt tjärpappstak.
Och så här användes byggställningen.
Christer, som fortfarande inte är helt återställd i ryggen, vågade inte balansera på taket, så han byggde i stället ett nytt brodäck till en stuga och ny yttertrappa till en annan.
Innan vi åkte hemåt igen så gjorde jag ett nostalgiskt besök på min barndomsgård.
I det här gamla huset föddes jag.
Nuvarande ägare är min kusins son. Här beundrar vi utsikten över sjön, som nu syns igen sedan han har börjat röja bort träd och sly, som etablerat sig på inägorna.
torsdag 14 juni 2012
Nu är det "Iris" tid.
Den här dagen har gått i ett rasande tempo! Nu förbereder vi nämligen ett härligt umgänge med barn och barnbarn! Det ska bli så roligt, att få umgås med dem, alla på en gång!
Den nästa äldsta dottersonen fyller faktiskt 21 år i morgon! Den yngste sonsonen är 1 år! Det har blivit stor spridning på åldrarna, både bland barnen och barnbarnen.
Det är alltså familjen som kommer i första hand, ett tag. så jag tror inte, att det blir någon tid över för nya inlägg och inte heller till att läsa hos er andra.
Men jag återkommer till bloggen, så fort vardagen infinner sig igen!
Det blev alltså inga foton tagna under dagen, men i kväll sprang jag runt i trädgården och tittade på alla irisar, som blommar just nu.
Ännu är det några sorter, som bara står i knopp, men eftersom jag är förtjust i irisar, så har jag skaffat ganska många. Tyvärr har jag aldrig lagt deras namn på minnet.
Varken ljuset eller fotografen var i högform, men det var irisarna! ;-D
Det här är en gammal iris, som fanns här på gården, före oss.
Den sista bilden visar irisar, som jag hade med vid flytten från Frösön.
Den nästa äldsta dottersonen fyller faktiskt 21 år i morgon! Den yngste sonsonen är 1 år! Det har blivit stor spridning på åldrarna, både bland barnen och barnbarnen.
Det är alltså familjen som kommer i första hand, ett tag. så jag tror inte, att det blir någon tid över för nya inlägg och inte heller till att läsa hos er andra.
Men jag återkommer till bloggen, så fort vardagen infinner sig igen!
Det blev alltså inga foton tagna under dagen, men i kväll sprang jag runt i trädgården och tittade på alla irisar, som blommar just nu.
Ännu är det några sorter, som bara står i knopp, men eftersom jag är förtjust i irisar, så har jag skaffat ganska många. Tyvärr har jag aldrig lagt deras namn på minnet.
Det här är en gammal iris, som fanns här på gården, före oss.
Den sista bilden visar irisar, som jag hade med vid flytten från Frösön.
måndag 11 juni 2012
Överraskningspresent - en ny kamera!
Min make är värd sin vikt i guld! Det visar han om och om igen!
Idag när han kom hem, så hade han i hemlighet varit och köpt en ny fickkamera till mig.
Det är en nyare version av min gamla digitalkamera. Den gamla har fått något fel och gör bara dimmiga bilder numera. Annars har jag tyckt väldigt bra om den.
Den nya kameran är en Canon IXUS 310 HS.
Christer vet att jag vill ha en enkel kamera, som jag bara kan rycka fram ur fickan och knäppa en bild, när jag vill.
- Du såg så ledsen ut igår, när du satt och tittade på bilderna du tagit, sa Christer, så därför tyckte jag att du behövde den här!
Var det inte underbart kärleksfullt och omtänksamt?!
Naturligtvis ville jag knäppa några olika foton, trots att det blivit kväll och ljuset inte var så bra. Speciellt ville jag prova att ta några närbilder, då det ska gå, att ta så nära som 3 centimeter, utan att det blir oskärpa.
Här kommer därför en kvällshälsning, med en del av Mariehems växter.
Undantagets takkupa har klätt sig i svandunsboan i år igen. Det är den livskraftiga Akebian.
Vit orientalisk vallmo
Iris som blommar första gången. Glömt namnet!
Iris ensata
Här fokuserade jag slarvigt, men den irisen har mycket vackra färger i lavendelblått.
Den fantastiska tulpanen 'Blue WOW', som fortfarande står utan att kronbladen fallit av
Klematisen 'Multiblue' har dubbla blommor den här tiden men får enkla senare på sommaren.
Årets första knopp på Mariehemsrosen.
Idag när han kom hem, så hade han i hemlighet varit och köpt en ny fickkamera till mig.
Det är en nyare version av min gamla digitalkamera. Den gamla har fått något fel och gör bara dimmiga bilder numera. Annars har jag tyckt väldigt bra om den.
Den nya kameran är en Canon IXUS 310 HS.
Christer vet att jag vill ha en enkel kamera, som jag bara kan rycka fram ur fickan och knäppa en bild, när jag vill.
- Du såg så ledsen ut igår, när du satt och tittade på bilderna du tagit, sa Christer, så därför tyckte jag att du behövde den här!
Var det inte underbart kärleksfullt och omtänksamt?!
Naturligtvis ville jag knäppa några olika foton, trots att det blivit kväll och ljuset inte var så bra. Speciellt ville jag prova att ta några närbilder, då det ska gå, att ta så nära som 3 centimeter, utan att det blir oskärpa.
Här kommer därför en kvällshälsning, med en del av Mariehems växter.
Undantagets takkupa har klätt sig i svandunsboan i år igen. Det är den livskraftiga Akebian.
Vit orientalisk vallmo
Iris som blommar första gången. Glömt namnet!
Den vita Paradisliljan står i givakt bakom mina gamla favoriter bland hornviolerna. Bilden blev inte direkt superklar.
Iris ensata
Här fokuserade jag slarvigt, men den irisen har mycket vackra färger i lavendelblått.
Den fantastiska tulpanen 'Blue WOW', som fortfarande står utan att kronbladen fallit av
Klematisen 'Multiblue' har dubbla blommor den här tiden men får enkla senare på sommaren.
Årets första knopp på Mariehemsrosen.
Poppius, som är så ljuvlig den här tiden!
Mera Poppius.
lördag 9 juni 2012
Takbytet del 3, med takkupan
Idag kommer det en återblick på renoveringen igen. Det handlar om slutet av takbytet, som började i slutet av augusti. Början finns här och fortsättningen här.
Sedan även främre taksidan fått råspont, takpapp, reglar och läkt, så var det dags för takkupan.
För att få en uppfattning om hur det skulle bli så byggde vi en enkel modell, som placerades där den passade bäst inifrån sett.
Vi kunde konstatera, att det inte alls blev bra utifrån sett. Det blev inte snyggt mot undervåningens fönster. När modellen minskades till att passa till två stycken tvåluftsfönster, blev det mycket bättre. De kunde då placeras rakt över undervåningens fönster.
Så var det dags att öppna taket...
Och blicka ut genom ett hål som kändes gigantiskt!
Fästa ramen.
Sätta kupans takstolar.
Fästa täckskivor för sidorna. Det fick bli en tunnare isolering än man normalt använder, just i sidorna - ungefär 110 mm. Det är en eftergift för utseendet. Kupan skulle bli så nätt som möjligt.
Ett par av dagsverkena med tvätten gjorde vår vän Pelle, som kom och jobbade med detta en hel helg hos oss. Det var ovärderlig hjälp, i rättan tid!
Kupan får råspont och underlagspapp.
Återigen kom traktorn till god nytta, när den lyfte upp teglet.
Takkupan hade fortfarande bara "fönster" av plast.
Christer snickrade ramen och bågarna.
Målade och glasade alltihop.
När lönnlöven började falla, i mitten av oktober, hade kupan fått sina fönster.
Sedan även främre taksidan fått råspont, takpapp, reglar och läkt, så var det dags för takkupan.
För att få en uppfattning om hur det skulle bli så byggde vi en enkel modell, som placerades där den passade bäst inifrån sett.
Vi kunde konstatera, att det inte alls blev bra utifrån sett. Det blev inte snyggt mot undervåningens fönster. När modellen minskades till att passa till två stycken tvåluftsfönster, blev det mycket bättre. De kunde då placeras rakt över undervåningens fönster.
Så var det dags att öppna taket...
Och blicka ut genom ett hål som kändes gigantiskt!
Fästa ramen.
Sätta kupans takstolar.
Fästa täckskivor för sidorna. Det fick bli en tunnare isolering än man normalt använder, just i sidorna - ungefär 110 mm. Det är en eftergift för utseendet. Kupan skulle bli så nätt som möjligt.
Under tiden kupan byggs, så tvättas allt takteglet, vilket var ett väldigt drygt arbete, trots att vi kunde använda två högtryckstvättar. Det blev säkert 7-8 dagsverken sammanlagt. Men vi var jätteglada, att vi fått tag i så mycket begagnat, enkupigt Börringetegel!
Ett par av dagsverkena med tvätten gjorde vår vän Pelle, som kom och jobbade med detta en hel helg hos oss. Det var ovärderlig hjälp, i rättan tid!
Återigen kom traktorn till god nytta, när den lyfte upp teglet.
Takkupan hade fortfarande bara "fönster" av plast.
Christer snickrade ramen och bågarna.
Målade och glasade alltihop.
När lönnlöven började falla, i mitten av oktober, hade kupan fått sina fönster.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)