Vid besöket visade vi henne ett gammalt fotografi, som vi fått från mitt föräldrahem.
.JPG)
Anna-Greta kände väl igen fotot, för det hade ursprungligen funnits i hennes barndomshem.
På fotot finns min mormors mormors mor, Johanna Strid och hennes make Salomon Strid, i ett andra gifte 1861,
Johanna Strid var född 1817 och levde till 1915. Fotot kan alltså vara taget runt 1870 -1880-talet.
Johanna Strids morfars mor tillhörde en gammal skotsk adelsläkt vid namn Ogilwie, men begick en s. k messallians och "gifte ner sig" med en man utan finare anor - en svensk krigsman. Hon måste ha blivit mycket förälskad i honom!
Vet inte om det bara är slump, men vi tycker att Johanna Strid har en sorts förnäm hållning, som om börden fortfarande sätter spår.
Johanna själv gifte sig först med Per Thunell när hon var 19 år och fick flera barn med honom. En av de döttrarna är min anmoder.
Sedan blev hon änka och gifte några år senare om sig med mannen på bilden, Salomon Strid.
Det är väldigt intressant att släktforska. Den senaste tiden har det varit mest på min mors släkt som vi har fördjupat oss. Ibland får man verkligen ta till fantasin för att komma på var man ska leta efter vissa släktingar, som är svårfunna.
När man börjar leta i kyrkböckerna framträder livsöden, som gör en rätt ödmjuk! Det blir uppenbart hur många människor som levde under väldigt svåra förhållanden.
Det är en förmån att få leva i vår tid!
Släktforskning är intressant. Jag är ofantligt glad att jag började i 20-årsåldern, medans de äldre som kunde och ville berätta fanns kvar i livet. Berättelser som senare kunde bekräftas via kyrkböckerna.
SvaraRaderaTack för dina efterforskningar kring min 'Queen Mary'.
/Anette
Så klokt av dig att börja så tidigt! Det har säkert inneburit att du fått mycket kött på benen - just sådant som man skulle vilja veta mera om!
SvaraRaderaJag brukar uppmana mina bekanta att fråga alla släktingar om deras lid och leverne samt att försöka få fram så mycket som möjligt om deras föräldrar. Allt gammalt går som regel att hitta på något vis men nutiden är sekretessbelagd men det är här och nu vi oftast tvingas börja söka i om vi inte vet något om dem som levde före oss.
SvaraRaderaAtt söka upp ännu levande människor och fotografera dem i deras vardag kommer att ge framtida forskare mycket mera kött på benen än de levnadsskelett kyrkböckerna erbjuder.
Ja du BeBest, så rätt du har! Man ångrar så mycket man aldrig frågade om, när det fanns möjlighet!
RaderaSom tur är, så har min avlidna faster gjort stora ansträngningar att kartlägga min fars sida.
Faster Märtha hade ett otroligt minne och hon släktforskade säkert i nästan femtio år. Det var krävande att resa runt och söka i de arkiv, som numera lättsamt återfinns på nätet.
Hon har även medverkat till att hembygsföreningen kunde ge ut tre böcker om 'Byar, brukare och befolkning i Nyhems socken'.
Där finns mycket fakta samlat om alla, som någonsin bott i socknen.
Faster Märtha tänkte nog likadant, att frågorna kommer för sent, för hon har skrivit ner barndomsminnen från sin egen familj och delat ut till sina barn och oss syskonbarn.
Det känns väldigt värdefullt nu!