fredag 23 mars 2012

Poppius

Utanför det gamla huset i Jämtland, där jag föddes och bodde under mina första fem år, växte en ros alldeles invid yttertrappan. Den var så vacker och doftade så gott!
Kanske finns det dolda minnen i mig av den rosen ända sedan mina första månader i livet, som gör att den är en av mina favoriter.
 Mamma berättade för mig, att jag, som baby, brukade ligga i en korg och sova middag ute under den rosen.

När jag flyttade till Skåne så ville jag ha med mig ett minne, så vi tog ett rotskott och planterade utanför snickarboden.

Här i Skåne kom jag snart in i kretsen av roskunniga människor, så jag fick veta att rosen är en spinosissimaros, som heter Poppius. Förr kallades den gruppen för pimpineller, vilket jag kommer att använda här.
De flesta bilderna är tagna i för starkt solsken, så de blir lite dåliga, vilket jag ber om ursäkt för!
Så kan det bli när man har kameran i fickan för jämnan och knäpper utan större eftertanke! ;-)
Poppius är vår första ros att blomma varje vår. Ibland har den fått konkurrens av någon av de andra pimpinellerna, men det exemplaret, som sitter utanför snickarboden har det varmaste läget, så här brukar det blomma först.

Den här som sitter ute i själva trädgården kommer några dagar efter.

Rosen har en väldig vilja att förmera sig och skjuter iväg långa rotskott runt omkring sig.
Till slut tog den sig för att skickat rotskott in i Christers lilla vingård. Då var det stopp!
Den blev den förvisad till en plats utanför trädgården.
Men vem ger sig så lätt? Något litet rotskott blev kvar och har på bara några år blivit en sådan här stor buske.
Nu lever den farligt igen, så snart blir nog denna också utvisad!


Det tog inte många år för Poppius att nå takkanten på snickarboden.

Den som går förbi den här rosen och känner den underbara doften, kan nog inte låta bli att sticka näsan i blomman!

Någon enstaka gång har det faktiskt hänt att vår Poppius har kommit med några blommor på sensommaren igen, men pimpinellerna är i stort engångsblommande. Blomningen varar i regel från början av juni till början av juli här hos oss.
De här blommorna kom på sensommaren förra året.

Som vanligt hos pimpinellerna blir det nästan svarta, runda nypon på Poppius, men jag har faktiskt ingen bild på nyponen.




17 kommentarer:

  1. Den rosen har jag också, förmodligen
    en som vandrat från gård till gård som tur är...underbar att doppa näsan i när den blommar !!!

    SvaraRadera
  2. Ja, pimpinellerna är ju så lätta att ta ett rotskott ifrån, så de är nog typiska "gård-till-gård-rosor". Roligt att du har den!

    De är ju också väldigt tåliga och kan även trivas i mager och torr jord utan att kräva speciell skötsel.
    Dessutom är de både vackra och väldoftande.

    De har nog alltid varit välkomna överallt, när de blommar med sina rikliga flor på försommaren.

    SvaraRadera
  3. Så ljuvlig den är din Poppius! Som den blommar. Jag har den på min önskelista.
    Ha en skön helg.
    Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maria, den kommer du säkert snart att kunna få rotskott till hos någon. Det är ju en vanlig ros - om än ovanligt ljuvlig! ;-)

      Radera
  4. Jag håller med dig och förstår att det är en kär ros hos dig. Det var en av de första jag skrev ner på min "Måste-HA"-lista när jag flyttade hit.
    Hoppas solen skiner även på dig!
    Önskar dig en skön helg.
    Kram/Randi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst har du den nu Randi? Annars vet du var det finns rotskott!

      En skön kväll önskar jag dig!

      Kram! Märit

      Radera
  5. Vilken frodig ros! Vad roligt att ditt rotskott tagit sig och utvecklats så underbart. Men jag förstår att den lever farligt......
    Ha en riktigt skön vårhelg. Här i Halland har dimman svept in den sista tiden, men ibland lättar dimman och solen tittar fram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anettes kommentar hann komma in emellan, så jag flyttar upp svaret till dig!

      Hej Ingmarie! Roligt att du tittar in!

      Den rosen som lever farligt är den som står intill vingården.
      Dels skickar den rotskott in till vinplantorna och dels sväller den ut så det är svårt att passera förbi den.
      Får nog försöka beskära den litet, så den kan få stå kvar, för den är vacker där den står.

      Vi har också haft några dimmiga dagar, främst om morgnarna, men ofta har det blivit soligt mitt på dagen.
      Det har varit en jättefin dag idag.

      Kram!
      Märit

      Radera
  6. Den trår jag. Lätt att förstå, väntar mig att den bara blir hälften mot din, och vore därmed nöjd.
    (Har köpt den två gånger från Rosenposten och fått något annat, han lovade mig ersättning men den försvann någonannanstans.)
    Ha en härlig helg!
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anette! Det är bara att komma och hämta! Ni brukar ju ha resor hit ner! Annars kan jag skicka dig ett rotskott också, eller om du får hit något bud! Det kan ju bli en större bit, om det ska fraktas med bil.
      Vi ska upp till Jämtland i sommar, så då skulle jag kunna ta med en buske till dig. Kan ju redan nu plantera den i en hink, så får den slå ut bladen i lugn och ro.

      Kram! Märit

      Radera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Om rosor vet jag inget. I mitt barndomshem fanns dock flera sorters rosor. Antagligen hade dessa någon gång under 1800-talet haft ett sortnamn men på en bondgård är rosor rosor och ska vara vackra och lukta gott. Sen får de finna sig i att få kallas efter någon av deras egenskaper, så vi hade den vita, den rosa dubbla och den rödrosa som måste ha något att klättra i. Den rosa dubbla bildade en häck och blommorna doftade svagt av vinkork men de tålde inte regn. Alla dessa är borta nu och den trädgård som min farfars far och farfar månade om har slätats ut och blivit en lättarbetad gräsmatta för åkklipparen.
    Nya tider, nya seder.

    SvaraRadera
  9. Ja, det är synd, när de gamla rosorna inte får stå kvar. Men man måste ju att respektera att nya ägare prioriterar andra saker, även om det svider i hjärtat.

    Man har i hela Sverige haft rosinventeringar, för att försöka samla in och sortbestämma gamla rosor. Målet är att inga sorter ska försvinna helt.
    Det är intressant att läsa om hur många okända sorter, som man fått in på olika ställen. Ofta får de namn efter hitteplatsen.

    SvaraRadera
  10. Underbart med gamla doftande rosor... Om jag bara hade platsen, så hade jag nog tiggt ett rostskott =oP

    SvaraRadera
  11. Ja, det är klart att Poppius vill ha plats, men den går faktiskt att hålla tillbaka litet och ändå få blommor. Fast det krävs rätt mycket beskärningsjobb då. Som alla pimpineller är den ju full med små sylvassa taggar, så det kräver rejäla handskar.
    Skott finns det i alla fall gott om, ifall du vill försöka! :-)

    I Jämtland blev den här rosen inte så hög, kanske runt 120 cm.

    SvaraRadera
  12. Vilken fin ros! Efter att ha sett dina bilder är det avgjort, nu ska jag skaffa den!:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym!
      Det är verkligen en fin ros! En annan Poppius, som växer i mitt "rosdike", står mera fritt och jag har nyligen beundrat dess växtsätt, så den är så fyllig i bladverket på ett litet bulligt sätt, hela vägen nerifrån och upp. Den har nästan en molnliknande formation.
      Tycker att du gör helt rätt om du skaffar den!

      Radera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit