onsdag 21 mars 2012

Vårplanteringar

Det har varit fint väder och jag har skaffat litet nya blommor till krukor vid dörren.
Förr har jag alltid haft en gammal charmig mjölkpall där, som har fått vara underlag till mina krukor, men förra hösten vek sig plötsligt ena benparet under den, så den föll ihop. Det var bara att inse att den tjänat ut!
Det var inget lätt ställe för en träpall, för det är både takdropp och droppar från vår jättelika Summer Snow där, när det regnar.

Vad skulle jag nu hitta att ställa krukorna på? Har ett symaskinsunderrede med en stenskiva, som stått som avlastningsbord utanför uterummet. Det stod bra där, men nu behöver jag det ännu mera till bord vid köksdörren.

Så här såg det ut i fjol, när pallen "levde".

Eller så här från tidigare år
Eller så här, som när Bleka klockliljan är i blom.
Senare på sommaren har grönskan klätt in alltihop.

Men nu är alltså den gamla pallen slut och nu ser det ut så här med mitt nya underrede för krukorna. Tycker egentligen att det var finare med pallen, men det här blir ju en lösning med större hållbarhet.
Det ser ju litet rumphugget ut innan växterna kommer igång riktigt, men det brukar bli bättre. 
Har planterat snödroppar från trädgården, vita kungsängsliljor, vita pärlhyacinter, några fyllda vita tusensköna och så några blå balkansippor och mörkt sammetsblå penséer. 
När de blommat över, så kommer jag att plantera ut dem i trädgården. Då får det bli något nytt i krukorna.

Som vanligt den här tiden på året, så har man växter som måste flyttas. I år är det ytterligare två mycket taggiga och kraftiga klätterrosor, som kommit för nära en passage i trädgården och måste flyttas

Min tappre riddare kom i sin mundering och grävde en rejäl rosgrop, lagom till två prinsessor. Ja åtminstone hoppas jag det, för annars vet jag rakt inte var jag ska få plats med de här stora rosorna. Här hoppas jag att de ska slingra sig in i syrenbuskarna och inte kräva så mycket uppbindning.

Det ska vara Princesse Marie och Princesse Louise, men jag tror nästan att jag fått två Marie, för de är väldigt ljusa i färgen båda två - nästan vita. Bilden är förstås från ett annat år.

Nu återstår att gräva upp och plantera de här två argsinta prinsessorna med långa klor i den nya rosgropen!



10 kommentarer:

  1. En gång för länge sedan hyrde vi ett radhus i Uppsala. Den som bott där innan oss hade planterat en del rosor i kanten av de få kvadratmeter som hörde till lägenheten.

    Vad de mindre rosorna hette vet jag inte men där fanns ett vildvuxet åbäke vid namn Heidelberg minns jag. Den blev en av orsakerna till att jag såg till att endast de ursprungliga nypon som fanns i hästhagen där jag byggde huset, blev de enda rosorna.

    En gång om året tog jag till lien och slog av gräset fast det fanns år då jag struntade i det också. Rådjuren gillade det på sommaren. Fåglarna gillade det på hösten. De hittade massor av vilda växters frön och insekter där, för att inte tala om hur glada sorkarna var!

    De köpte huset av mig när jag flyttade, hade hästar och var överlyckliga över att tomten var i ett sånt skick att de kunde ha hästarna gå på tomten om de satte upp stängsel ... och det gjorde de!

    OLika människor gör olika prioriteringar och tur är väl det för gjorda alla lika i allt vore alla minus en i princip onödiga. De andra utför väl något men de tillför inget nytt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, men jag som har önskat mig en Heidelberg, så länge...vet bara inte var jag ska kunna placera den! Alla andra gamla önskerosor sitter i vägen ;-D

      Hur i all världen kunde man få plats för hästarna på en radhustomt???
      Ja, hästfolk har sina idéer ibland! ;-))

      Ja, visst är det skönt att vi är olika. Livet vore bra enformigt annars!

      Man brukar ju oftast tänka - som vi också har gjort i vår renovering - att man gör saker enbart för sin egen skull - inte för att andra ska bli imponerade.

      Om man skalar av den tanken in på benen, så undrar jag hur mycket man skulle bry sig om att göra fint omkring och anstränga sig att skapa saker som är estetiskt tilltalande, ifall man vore ensam på jorden? Knappast alls!
      Alltså är det nog så att man vill och behöver få uppskattning för vad man gör, för att det ska kännas meningsfullt.

      Radera
    2. Nja dahuset lämnade vi -79 och flyttade till villan som då blivit inflyttningskar. Det tog många år innan tomten blev nådorlunda plan men sen fich allt som hade med den att göra skötas av naturen och som sagt, ibland slog jag av gräs, hundlokor och kers med lien men i övrigt var det väl bara någon röjning av sly vart femte år eller mindre ofta. Villa tomten var på dryga 2700kvm.

      Radera
    3. Aha, då missförstod jag vilken tomt det handlade om.

      Man måste prioritera! Någonstans måste man ha sin fristad! :-)
      I vår sommarstuga, som barnen nu tagit över, valde vi nästan helt bort trädgårdsväxter, för att känna oss lediga ibland. Naturen hade ändå ordnat en fin blommande äng runt stugan.

      Radera
  2. Visst är det roligt att börja plantera ute i krukor och det blev väldigt snyggt med symaskinsunderredet!!Stackars Mannen som ska flytta rosor. Hoppas han inte trasslade in sig alltför mycket !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man har allt mycket längtan till blomstertiden och vill börja tjuvstarta nu!
      Tack för uppmuntran om sysmaskinsbordet. Saknar min gamla pall, men jag sa nyss till maken att man vänjer sig väl! ;-) Det här blev ju ett högre underrede än pallen.

      Rosflytten återstår än...Det är bara gropen som är grävd hittills, men jag har handlat jord till planteringen, så endera dagen...
      :-)

      Radera
  3. Vilket supersnyggt bord! Blir riktigt avis på din skiva! Va du hinner med. Jag håller fortfarande på att kratta grusgångarna...puuuh.

    SvaraRadera
  4. Tack Randi! Roligt att du gillar bordet! Stenskivan är faktiskt rester efter en håltagning för vaskar i en granitskiva. Vi fick den för många år sedan, från skrotbingen hos en verkstad som jobbar med sten.

    Kratta grusgångar ja, jag önskar att jag hade så fina sådana som du har, men jag förstår att de kräver jobb!

    SvaraRadera
  5. Oj, vilken trevlig blogg! Halkade in via rosflyttnings-länken och kommer tillbaka för att läsa mer. Höns vill jag också ha, och katter har vi men de får tyvärr inte gå ut på grund av den hårt trafikerade vägen i tomtgränsen... ska upp med staket i sommar.

    Men apropå pallen, kan du inte laga eller kopiera den?

    SvaraRadera
  6. Hej Kajo! Tack för de vänliga orden! Roligt att du gillar min blogg!

    Ja, jag har sparat bitarna, för att kunna kopiera pallen igen. Men han som ska göra´t, han har så mycket annat att pyssla med. Hoppas på någon tidslucka i framtiden! :-)

    SvaraRadera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit