Trädplockaren

Igår var den här, dagen som vi både gruvat oss för och längtat efter.
Flera av våra döda almar har haft sina kronor kvar och det har varit rätt oroande. Varje gång det har regnat och blåst, så har det fallit ner grenar och kvistar. Oftast på vägen som går inunder, men ibland har även våra planteringar skadats.
Vi har gruvat oss för kostnaden och samtidigt oroat oss för, att det skulle kunna hända någon olycka med nedfallande grenar.
För inte så länge sedan - faktiskt när vi var på vår blixtresa till Tyskland - blev det störtregn och åska. Då hade det fallit ner några stora grenar, tjocka som manslår. Det hade naturligtvis varit högst ohälsosamt att passera där då och vi insåg, att nu fanns ingen återvändo. Kronorna måste bort!

Vänner hade rekommenderat Trädplockaren i Blentarp. Han kontaktades och kom hit för att besikta jobbet. Jo det skulle gå bra och det skulle inte heller bli dyrare än vi hade räknat med.
Märkligt, sånt är sällsynt!
Ja, nu har vi förstås inte fått fakturan än, men han sa inget igår om någon avvikelse...

Strax efter åtta igår morse var han på plats och började plocka ner grenar. Han började först med ett träd som redan hade nerkapade grenar sedan tidigare, men som vi ville ha något lägre.
Det ser inte ut att vara så mycket när man står på marken och ser uppåt, men oj, så stora de är när de ligger nere.
Den här maskinen hade en griparm med en motorsåg under gripklorna. Föraren kunde styra runt hela utrustningen väldigt elegant från sin manöverpanel.
Trädplockaren berättade att han själv konstruerat den här utrustningen och genom åren gjort förbättringar efter hand. Han hanterade den verkligen med yttersta elegans. Vi var synnerligen imponerade över hur skickligt han gjorde arbetet. Snabbt gick det och ingenting av våra planteringar blev det minsta skadat.

Det som plockades ner la han i flaket. Emellanåt körde han fram och lyfte ur det till vår infart, där det kunde tas om hand.

Våra vänner ryckte åter ut till vår undsättning och kapade upp allt i mindre bitar, som transporterades fram till stallet...

...där det kan klyvas till ved. Här ligger en del och väntar. Det finns mycket mera.
Med den här stora mängden kommer det att ta några dagar att ta hand om allt.
Vår "vedbod" i stallet måste utökas. Men det kräver en del resor till soptippen först.
Jobbet här på gården liknar ofta ett 15-spel. Först måste man flytta det, som ska ligga där något annat måste flyttas osv. Det blir så lätt så, när mycket är på gång samtidigt och inte hinner förbereda allt i god tid.

Det var med stor lättnad vi såg Trädplockaren åka iväg och allt hade gått bättre, snabbare och smidigare än vi hade förväntat oss. Den mannen rekommenderar vi i vår tur gärna!

Så här såg det ut idag på morgonen. En litet ovanlig syn, men man vänjer sig säkert.
Själva huvudstammarna har vi sparat, för på alla växer stora klätterrosor.
Det är  i varje fall fantastiskt skönt, att grenarna nu är borta och inte kan falla ner och skada någon som passerar.
Den dag de stora stammarna ger upp, är det förmodligen någon annan som bor på gården Mariehem  och får ta det bekymret.