lördag 14 april 2012

Klematisarnas flyttkarusell

Idag har vi jobbat ute mest hela dagen.
Christer har kopplat på vattnet ut till trädgården. Nu hoppas vi, att det inte kommer någon riktigt stark frost mer i vår!

Sedan vi fick vatten ute, så har han spolat av drivbänken, med högtryckstvätten, rensat där och  fyllt på med kogödsel . Nu står den klar för sådd av litet majrovor och rädisor, innan det blir tillräckligt varmt för att sätta dit slanggurkorna.
Han har även  fortsatt med att lägga droppslangar i två rabatter till.

Jag började med att rensa bort torra rosblad på klätterrosen Alchymist.Sedan övergick jag till att flytta ett par orientaliska vallmor och några dagliljor. Fortsatte sedan att plocka maskrosor och en del annat ogräs - mest fröogräs.

Under dagen har vi fått ett par nödvändiga kaffepauser också, när det kommit trevliga besök. ;-)

Katterna har hållit oss sällskap ute i trädgården. Gissa på vilken växt katten Bull vältrar sig så vällustigt?

Du gissade rätt, om du trodde på Nepeta - en mynta, men enligt Wikipedia inte kattmynta! 
Den här myntan är blå, medan Kattmynta ska vara en sällsynt växt med vitaktiga blommor.

Vår Nepeta har i varje fall stor dragningskraft på våra katter, som gärna gnider sig och rullar i den. Idag såg jag, att Bullen också satt och slickade på den. Våra katter är inte så bildade, så de kanske inte vet skillnaden mellan Nepeta och Kattmynta!

Under eftermiddagen hjälptes Christer och jag åt, att få ett par gruvsamma objekt ur världen.
Det första var, att ta bort vår klematiskupol, som numera faktiskt stod i kanten av trädgårdslandet, sedan det utökats en del.

Den kupolen byggde vi för ganska många år sedan, för att ha till vår bergsklematis.
Första året växte klematisen bra och klädde in ställningen. Men det kom inga blommor det året.

Nästa år kom det mängder av knoppar och vi gladde oss storligen - förgäves! Som så ofta på våren blev det en sen frost och alla knoppar frös bort.

Våren därpå förekom vi frosten och byggde ett tält av bubbelplast, när knopparna kommit.
På marken inne i tältet la vi en frostvakt. Man kan faktiskt skymta den på bilden. 

Den våren fick vi en fin blomning på den vackra Clematis Montana 'Ruben'
.

Tältet sparades och vi gladde oss åt,  att vi hittat en bra metod att få fram blommor på den här känsliga klematisen.

Gissa om det blev sorg nästa vår, när det visade sig att vår Ruben frusit bort totalt under vintern. Liksom den gjorde på de flesta håll i Skåne, den vintern.
Tre bergsklemastisar har vi haft och alla har frusit bort, så vi gav upp att odla sådana.
Istället planterades ett par andra sorters klematis mot  kupolen. 

Det var en blå vår -och höstblommande alpklematis som heter 'Cyanea' och en sommarblommande vit, storblommig, som kommer troget från marken varje år. Den heter 'Huldine'.
Tyvärr så har det inte blivit lika snyggt som med bergsklematisen. De här två har inte klarat av, att klä kupolen riktigt fint.

I år vill vi utöka kökslandet litet och därför bestämde vi att kupolen skulle bort och de två klematisarna flyttas.. 
Alpklematisen 'Cyanea' hade nästlat in sig ordentligt. För att inte sarga den alltför mycket utan kunna få blomning på den även i år, så klippte vi upp kupolen och lät en bit av den följa med växten...

..bort till stenmuren åt väster.
Nu är det bara att vänta på att den letar sig ut och döljer nätet, när den börjar grönska och skjuta nya skott.
Sedan ska den få sådana här blommor.

Den sommarblommande klematisen 'Huldine' står fortfarande kvar och väntar på att jag ska hitta en ny plats till den. 


När vi nu ändå höll på med flyttning, så flyttade vi också en klematis viticella, 'Etoile Violet', som stod i en träställning av pilgrenar.
Ställningen hade ruttnat så under hösten blåste hela ställningen med klematisen ner och har legat så under vintern.
Den här viticellan hade blivit större och tyngre än jag räknade med, så jag valde att sätta den vid en stadig tom ställning, där en ros tidigare stått.


Här har den fått bra jord och det ligger redan en droppslang där. Den enda nackdelen är att det är ganska skuggigt där längre fram, när ett av våra plommonträd får löven.Det är bara att hoppas, att den inte är så känslig för det!

Den här ställningen tillverkades ursprungligen till rosen 'Wrams Gunnarstorp', som vantrivdes där i skuggan under flera år. 
Förra våren flyttades den rosen till en plats i solen och har därefter satt fart. I somras fick den ett par blommor och växte på bra, så jag hoppas på litet fägring kommande sommar

Den här flyttkarusellen är inte så ovanlig här hos oss, då många växter placerats där det råkade finnas en ledig plats.
Antar att ni, mina kära läsare, inte är så här oplanerade, utan låter växterna komma till rätt plats redan från början! ;-)


14 kommentarer:

  1. Tack för det tipset. Jag har några gamla ogräskorgar som jag kan vända upp och ner på så har jag också en klematis boll.
    allt gott
    annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ingen dum idé. Vår kupol var upphängd och bunden på ett fastgjutet rör. Dessutom fick vi fästa den mot marken med smala bambupinnar för att den inte skulle slita av växten, när det blåste. Men du kanske har ett lugnare läge.

      Radera
  2. Flyttcirkus, det har jag inte varit med om. Jo, det har jag, men bara lite. Istället hamnar plantor i plantkö, för det tar så lång tid för mig att välja rätt plats, för att undvika cirkus.
    Nu ska jag läsa dina senaste inlägg, prioriteras nu, ute är det några minus ännu. Det ska bli bättre.
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anette, du är säkert mycket mer strukturerad än jag. Min starka sida har aldrig varit organisation.
      Har för det mesta också en planteringskö.

      Radera
  3. Det var synd på bergsklematisen som var så fin! Jag minns när du satt upp "tältet". Den nya placeringen av cyanean kan bli jättefin! Huldine är en vacker klematis och har väldigt snygg baksida, kanske ska du tänka på det när du tänker ut en ny plats.. Jag har inte alls några växter som behöver flytta, hm hm, känner inte igen mig ;)
    Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag blev återigen påmind om det sorgliga, att jag inte längre har någon bergsklematis. Den som stod mot huset klarade sig längst, men förra svåra vintern knäckte även den.

      Radera
  4. Jag är väldigt strukturerad när det gäller trädgården: Jag ska aldrig mer ha en sån! :-) Inte ens en tomt eller ett hus ska jag ha!

    På 70-talet hyrde familjen ett radhus. Efter några år och byten av grannar hade vi fått nog! Inga fler farliga människor vägg-i-vägg! Det var ett av skälen till att jag byggde ett hus i min hemby. 10 år senare fick jag en ny arbetskamrat som nu råkade bo i samma radhuslänga, som vi bott i. Det religiösa behandlingshemmet för psykotiska missbrukare var borta men den farliga grannen bodde kvar och hade inte ändrat sitt beteende. Tvärtom!

    Min arbetskamrat hade en sommar fått i uppgift att vattna en annan grannes blommor medan de var bortresta. I blomuppsättningen ingick bland annat klematisplantor. En morgon var plantorna försvunna. De återfanns nedgrävda hos den farlige grannen. Denne nekade till stölden. Han påstod sig ha hittat dem ute i skogen och tagit rätt på dem och nu var de hans och den som ville stjäla dem av honom skulle få veta vad man använder baseballträn till! Det hade han gjort förr!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men fy, vilka grannar ni hade! Förstår att ni flyttade!
      Lyckligtvis är våra grannar fredliga ;-)

      Radera
  5. Vilka läckra klätterställningar du har skapat åt dina skönheter! Vilken smart idé. Klematisarna är en favvis hos mig också. Men att flytta växter i trädgården är överkurs för mig...har fullt upp att placera ut årets nya plantor. Jag hinner aldrig tänka tanken på att flytta något, som en gång kommit ner i jorden.
    Kramis/Randi

    SvaraRadera
  6. Randi, i din stora, välordnade trädgård finns det säkert alltid någon lämplig plats till växterna.

    Kram!
    Märit

    SvaraRadera
  7. Ja du Märit! Det är sorgligt men sant, clematis montana överlever inte i vårt klimat. En vinter eller två kan det gå bra om man har tur, men sedan är det kört. Så inga fler montana hos mig heller.... Ha en fin vecka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen trist, att de inte klarar klimatet! De första åren jag bodde här, så fanns det på ett par ställen, några mil från oss, riktigt fina montana-klematisar, som vi brukade åka och titta på om vårarna, för deras vackra blomning. Nu är de borta också och jag tror de var rätt så gamla, för de hade grova stammar.

      Radera
  8. charlorra gillgren22 april 2012 19:42

    Tack Märit! Det var jätteroligt att vandra runt i din finfina trädgård med de tydliga fotona som ciceron. Ert enorma arbete verkar närma sig sitt slut, och ni har all anledning att nöjda luta er tillbaka och njuta av resultatet. Det är så kul att se hur katterna finns med överallt, alltid i centrum. Har man katt, är man ju aldrig ensam. Din Bull är nästan identiskt lik min Tusse. Kram Charlotta

    SvaraRadera
  9. Hej Charlotta!

    Så roligt att du vandrat runt hos oss!
    Ja, vi hoppas i alla fall, att vi ska kunna flytta in före midsommar, men man vet aldrig hur lång tid saker tar, så numera vågar vi inte spika någon tid för inflyttning.
    Våra katter älskar när vi är ute, så då håller de oss sällskap hela tiden. Det gör hönsen också, för det mesta!

    SvaraRadera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit