onsdag 25 april 2012

Monteringen av vår sättugn


I traditionella gamla skånelängor fanns själva köket, med matlagningsplatsen, inne i "illaren", som jag berättade om i inlägget här.
Inne i  illaren fanns i ena väggen en eldöppning för att elda under en stor tvättgryta, där man värmde vatten. Även den röken leddes tillbaka in till illaren.
Själva grytan stod alltså utanför illaren, i sterset, som var ett sorts grovkök. Den var bortriven innan vi kom till gården.
Från illaren eldades även sättugnen, den järnlåda som värmde stora rummet, "stuan". Den kallas också för biläggare  och ibland också för järnkakelugn.

När vi flyttade till Mariehem, var den gamla sättugnen borta, men hålet i väggen mellan iIllaren och stuan fanns kvar.
Invid sättugnen brukade framför allt de äldre ofta sitta, för att få värme. Det hade någon också gjort här, för golvet framför ugnen var så slitet, att det blivit ett hål. Som man kan se på bilden så hade man provisoriskt täckt hålet med en liten tvärgående ribba.

Som ersättning för den bortplockade gamla sättugnen, hade Christer ropat in en annan sättugn på en auktion.
Nu var det dags att montera in den.

En sättugn består av tre lösa gjutjärnsidor, en bottenplatta och en topplatta.
Sidorna har ofta ganska mycket mönster.
Vår sättugn heter "DROTNING" och har den här bilden på två sidor.
Den tillverkades förmodligen på Örmo bruk, som då troligen fanns kvar i Älmeboda, Tingsryd. Bruket flyttades senare till Kallinge.
Bilden visar drottning Sofia Magdalena, dansk prinsessa och hustru till Gustaf III. Hon kröntes till drottning 1772, så ugnen är i varje fall tillverkad efter det året.

Frontens text, SV& N KONUNG visar, att den blev tillverkad före  unionsupplösningen med Norge, som skedde år 1905. Kan knappast tro, att man använde den formen efter upplösningen.

Sedan väggen rensats, så gjorde Christer ett fundament, som täcktes med några gamla handslagna tegelplattor från Jämtland.
Ibland är det tur, att man inte bara är en samlare själv, utan också kommer från en familj med hamstringsgener! ;-)


Eldningsöppningen, genom väggen in till illaren, formades med eldfast tegel.
 

Likaså skapades det hål, som röken skulle gå ut igenom. 
Ursprungligen gick röken bara ut genom hålet och in till illaren. Där letade sig röken sedan upp i skorstenen.

Inne i illaren, på andra sidan väggen, gjordes motsvarande plats för rökgången och luckan in till sättugnen.


Slutligen murades rökröret och luckan fast.


Bottenplattan placerades på en sättugnsfot av ek och hade stöd på spår i tegelvalvet.

Nu skulle sidorna också få stöd. Därför höggs spår i teglet för att skjuta in dem en bit i väggen. Det kändes som ett helgerån, när Christer började hugga rakt igenom den fint formade öppningen

Plattorna fick rengöras med stålborste.


Fogarna tätades med tätningssnöre och pannkitt.

Bottnen och en bit upp på vardera insidan kläddes med eldfast tegel, för att skydda järnet litet vid eldningen.
När topplattan lagts på plats och dragstängerna, som håller ihop järnen var iskruvade, var sättugnen färdigmonterad inne i stuan. 


Christer byggde en järnställning i illarens övre del och drog upp en rökgång genom ett järnrör. 
Vi kunde inte ha det på det ursprungliga sättet, när röken från all eld gick upp i stora skorstenen - vilket skulle orsaka att all värme också gick ut den vägen - utan vi måste kunna reglera rökvägarna med spjäll.  Det är förstås att frångå det gamla utförandet, men man måste också anpassa sig till ett modernt boende.


Så var det äntligen dags för den första brasan! Den firades tillsammans med dottersonen med litet glögg och pepparkakor, invid sättugnen.















8 kommentarer:

  1. Det är en kulturgärning av stora mått ni gör!

    Hela detta uppvärmningssystem är helt nytt för mig. Jag undrar hur långt upp i landet det förekom. Har det rötter i dansktiden måntro?

    SvaraRadera
  2. Ja, du har rätt! I det här fallet fick kulturgärningen gå före det praktiska. Hela illaren med bakugnskroppen tar cirka 10 kvm av golvytan. Den ytan hade vi egentligen behövt till klädkammare, men eftersom det finns relativt få kompletta illare kvar - åtminstone i privata gårdar - så kändes det som ett litet kulturmord att riva ut det, så vi bestämde oss för att ha den kvar. En del av husets själ bor ju också i detta!

    Man brukar säga att sättugnarna var vanliga i södra delen av Sverige. Tror att de förekom åtminstone upp till Småland någonstans.
    Man tror att de först började användas i Alpländerna, men det är ganska osäkra uppgifter.
    Efterhand började man också använda en typ av sättugn med eldningsluckan inne i rummet, där ugnen stod. Den typen kallades för vindugn.

    Det är egentligen fantastiskt att veta, att illaren i vårt hus, förmodligen användes på det gamla sättet åtminstone framåt 1950-talet, innan man satte in en liten vedspis och senare en elektrisk spis.
    Har själv varit i en gård, som numera är hembygdsgård, inte så långt härifrån. Man vet att illaren där fortfarande användes in på 1970-talet.

    SvaraRadera
  3. Så otroligt vacker ugn ni har fått efter allt slit. Underbar!
    Hej från Törnrosa

    SvaraRadera
  4. Hej Törnrosa! Visst är den fin! Vi gillar den jättemycket och brukar elda där när vi jobbar i huset. Den ger en härlig värme.

    SvaraRadera
  5. Mycket trevligt gjort! Ska jag berätta för andra. Biläggarugnar är intressanta, används i Europa, även som kakelugnar.

    Fråga:
    Brinner veden inne i sättugnen eller i eldstaden "före"? Det torde påverka plattornas livslängd.

    SvaraRadera
  6. Välkommen hit Valter! Och tack för den trevliga kommentaren, som jag inte har sett förrän nu.
    Sättugnen eldas inne i själva järnkammaren. Det är därför vi klädde en bit av bottnen med eldfast tegel. När vi eldar försöker vi se till att veden inte ligger an direkt mot järnplattorna, så att de skyddas så gott det går. Kanske borde vi ha klätt hela insidan med eldfast tegel, för att vara ännu försiktigare. Toppen på sättugnen går ju att lyfta av, så skulle vi behöva klä mera av plattorna, så finns möjligheten.
    Den här vintern har vi i eldat väldigt mycket, bara för att det är skönt. Det är en ljuvlig värme omkring sättugnen.

    SvaraRadera
  7. Hej! Vi har precis köpt ett hus som också har illaren kvar, tyvärr är bakugnen bortbygd (till just klädkammare) Nu funderar vi på hur vi ska göra dels med illaren, dels med den öppna skorstenen. Vad säger du om illarens värmekapacitet? Räcker den som värmekälla under vintern? Jag tänker att det ju inte finns någon sten som lagrar värmen som i en kakelugn och att värmen försvinner så snart man slutar elda. Och hur har ni löst skorstensutgången? Byggt igen? och i så fall hur?
    Tacksam för tips och råd
    Med vänlig hälsning Olivia

    SvaraRadera
  8. Hej Olivia!

    Grattis till husköpet! Roligt att illaren ändå är kvar, även om bakugnskroppen inte finns där.
    Vi har precis startat ett litet B&B och så gott som alla våra gäster – liksom våra tidigare privata gäster - har varit väldigt förtjusta i illaren, trots att den är i rätt primitivt skick. Blir ändå mer och mer övertygad om att vi ska göra så litet som möjligt av ingrepp i den, då den är ett ”tidsdokument”.

    Först undrar jag litet över din fråga om illarens värmekapacitet. Menar du sättugnen kanske?
    Illaren kallas ju själva rummet i botten på skorstenen och det är ju i sig ingen värmekälla.
    Med illare menades eldningsrummet. All eldning skedde där eller därifrån, både under trefoten, i bakugnen, under vattenkaret och i sättugnen. All rök från dessa leddes genom kanaler tillbaka in till illaren för att gå upp igenom den stora skorstenen.

    Då vi har murat om hela skorstenen från översta delen av illaren ungefär från mellantaket och upp till topp, så gjorde vi en speciell rökkanal från sättugnen, som syns på den här bilden. Vi har också gjort en del spjäll som ska gå till en kanal från bakugnen. Vi vill ju inte att röken från bakugnen ska komma in i illaren längre, utan gå in i samma kanal som vi gjorde för sättugnen. Hoppas att du kan förstå det jag försöker förklara. Återkom annars med flera frågor!

    Därefter har vi täckt den stora öppna delen av skorstenen med en Mineritskiva och en tegelsten som tyngd. Det är väl inte speciellt effektivt som köldstopp, men vi har inte hunnit fundera ut något bättre än.

    Vad beträffar er sättugn så räcker den säkerligen inte som enda värmekälla. På den tiden man använde den på det viset, så bodde och sov hela familjen i ”stuan” där den stod.
    Vi har en luft/vatten värmepump till ett vattenburet system som värmer huset. Men vi eldar ändå rätt mycket i sättugnen bara för att det är skönt och mysigt.

    Som sagt, återkom gärna med frågor om något känns oklart! Mejladressen finns i slutet på varje inlägg!

    Hälsningar Märit

    SvaraRadera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit