tisdag 28 augusti 2012

Rikedom

Aldrig känner jag mig så rik, som när jag för skörda i vår egen trädgård!
Våra gamla äppelträd ger massor av små äpplen, men bara vartannat år. Det kan möjligen bero på, att vi aldrig gallrar. Träden är alldeles för stora för att vi ska klara det, så vi tar det som kommer. Fast det lär visst vara så, att man får större äpplen om man gallrar och dessutom kanske träden orkar bära frukt varje år. I år är äpplena ovanligt små, men knappt ett enda angrepp på dem!
Nu har jag i varje fall börjat skörda från det ena av de två gamla träden, som fanns här när vi flyttade hit.
Efter den regniga sommaren med långa kalla perioder, så trodde jag att de behövde längre tid på sig, men jag har lärt mig, att de ska vara klara att göra must utav när de börjar få bruna kärnor och det har de nu.
Blev litet snopen att det  var dags, men när äpplena började falla ner i stor mängd, så jag blev tvungen att kolla om de redan mognat och javisst hade kärnorna börjat bli bruna.
Just den här sorten mister syran rätt så fort, så jag vill gärna börja musta så snart som möjligt.
Fast jag undrar om det inte är i tidigaste laget,  i alla fall, för "kakan" som blir över efter pressningen är väldigt hård och torr.
Eftersom vi inte har någon äppelkross så får jag hacka äpplena med matberedaren. Det är litet knöligt och jag måste dela dem litet först. 
När vi tittat på filmer om mustning  på You tube, så har vi sett allehanda hembyggen för krossningen, så Christer är inspirerad att så småningom försöka bygga en äppelkross.

Däremot så råkade jag se en annons om en press på ett forum, så den köpte vi in för några år sedan och den fungerar jättebra. Den var nästan oanvänd, men vi fick köpa den för under halva priset. 
Christer har byggt en plattform till den, som dels har en förhöjning för det bakre benet, så musten rinner fint ner i skålen och dels har gängade tappar, som passar i "fötterna". Det räcker att jag skruvar på muttern på  tappen i det ena benet, så sitter den ordentligt fast. Jag står på plattan när jag  vevar ner presstallriken.

De som säljer de här pressarna säljer också en sorts nylonpåse, som man lägger krosset i för att sila bort fruktköttet vid pressningen. Den kostar runt 300 kronor. 
ICA säljer tvättpåsar av samma material för 35 kronor! De är ungefär samma storlek och fungerar alldeles utmärkt.

Det är ganska slaskigt att hålla på med det här. Framför allt är det besvärligt att hålla flaskorna, korkarna och musten steril tills man har fått försluta dem. Man får hantera allt så varsamt så man inte bränner sig.
Men oj så stolt och rik man känner sig när man får bära ner alltihop till matkällaren.
Egen must och inte några som helst tillsatser!

Första året jag mustade, så tiggde jag Explorerflaskor av en bekant som hade ett bra lager. De var nämligen precis rätt höjd för att gå in i vår ugn. 
Sedan lärde jag mig, att det också går att ställa flaskorna i en stor kastrull med vatten  och sätta en elektronisk termometer i musten. När den nått 74 ° så håller man den temperaturen i 20 minuter. Sedan är den pastöriserad. Det underlättar, för då kan jag använda olika sorts flaskor.
Använder också en sådana där burkar, som  finns med Fetaost i olja. De är bra för att de rymmer precis ett glas vardera för två personer.
Det är mycket äpplen kvar, så jag kommer säkert att fortsätta i flera dagar med mustning. 
Våra Åkerö och Ingrid Marie är inte mogna ännu, så det blir flera omgångar.

Förra sommaren fick vi kolossalt med gråpäron som vi också mustade, men den musten blev så söt, så man måste blanda den med Ramlösa eller kranvatten, för att den ska smaka bra.

13 kommentarer:

  1. Man blir som en ekorre när hösten kommer !!

    SvaraRadera
  2. Härligt! Jag har bara ett äppleträd och två päronträd... så det blir ju inte så mycket skörd. Men ändå kommer ekorren inom en fram... Härligt med must!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka sorter av äpple och päron har du?

      Radera
  3. Vi har fått gott om äpplen här uppe också. Ett riktigt bra äppelår helt enkelt men särskilt frukten på de gamla träden, som lämnats kvar sedan stadsplaneringen ritat om vägar och tomter och på så vis erövrat mark till parker och grönytor, har blivit angripna av rönnbärsmal. Det finns även många ruttna äpplen på de träden. Man får sortera lite medan man tar för sig av ”skatteåterbäringen” i parken. ;)

    Finurlig bräda Christer byggt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är nog ett bra fruktår. Våra vänner som har äppelodling sa för en tid sedan att det såg ut att bli ett bra år.

      Just den här sorten som jag mustat nu brukar ha rätt mycket angrepp av rönnbärsmal, men i år var det väldigt få äpplen jag behövde kasta.

      Radera
  4. Så härligt att kunna musta hemma. Här blir det mest mos av äpplena, och lite kört i råsaftcentrifugen. Gott det också :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, musten är ju allra bäst när den är nypressad, men jag tycker att det fungerar ganska bra att pastörisera den också. Den är god även efter lagringen.

      Radera
  5. Jösses vilket jobb!
    Vad duktig du är Märit, själv skulle jag aldrig 'idas' :=)

    Ha det bäst!

    SvaraRadera
  6. Tack, men det är så klart så, att var och en lägger sin energi på det som känns bäst. Det här är ett sådant val hos mig! :-)

    SvaraRadera
  7. En sådan härlig lektion i äppelmusterikonsten!
    Vi har en hel del äppelträd - jag gör gelé av en del, äter och lagrar och pressar (råsaftcentrifug) till must=vinäger.
    Till byn vi tillhör (Billinge) har byalaget ordnat det så fiffigt med en dag då ett musteri på hjul kommer förbi. Äpplena pressas och fylls på antingen bag in box eller flaskor, Vi har inte testat detta ännu med de övrig byborna är supernöjda.
    Just att hålla alla flaskor och burkar sterila inför höstens övningar kan trötta ut den uthålligaste. Vi skall bygga ett fint beredningskök/ysteri där detta kommer gå som en dans (i mina drömmar...).
    Egen äppelmust är en sådan lyx - med allt ditt "besvär" så skickar jag beundrande blickar på dina bilder.
    Precis som du skriver på hösten känner man sig "stenrik".
    När jag ser bilden på äpplena i korgen kan jag inte låta bli att tänka på en bekant i Gbg som berättade att hon ställt ut en korg med äpplen vid vägen med en skylt - varsågod att ta. Dagen efter låg äpplena vid vägen och korgen var borta... Så kan det gå...
    Vi ses!
    Malin
    Ps jag tar frön från alla mina tomater (inga är F1hybrider) - du får gärna några Amish Paste

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din trevliga kommentar!
      I vinter kommer vi att försöka lagra en del senare äpplen, nu när vi fått en matkällare klar. Problemet är, att det är rätt varmt i vår källare, så de håller sig väl inte så länge.

      Det låter bekvämt att få musten fixad av ett musteri. Då får man förstås sin egen must. Om man lämnar äpplen till ett etablerat musteri, så får man must från andra. Det känns absolut inte lika trevligt.

      Låter mysigt med ett riktigt beredningskök/ysteri. Har du egna djur som du mjölkar?

      Så glad jag blir om jag kan få frön från från Amish Paste!

      Radera
  8. Flitens näste där i Mariehem.. Vill du ha mer äpplen så finns det i Ö Ingelstad! Kram

    SvaraRadera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit