torsdag 4 oktober 2012

Uppgraderad

Det är länge sedan jag gjorde något inlägg. Släktforskningen har tagit mycket tid ett tag.
Nu vet jag i alla fall, att jag har blod från "Svedjefinnarna" i Gräsmark, Värmland - familjen Pöntinen, under 1600-talet!
Hittade också, att jag i den grenen har en anmoder, född 1630, som hette Abbelona. En form av samma namn som min lilla sondotter har som andra namn, Appelonia. Ett litet ovanligare gammalt släktnamn på hennes mors sida. Nu finns det alltså även från hennes fars sida

Idag har jag blivit mera uppgraderad än jag någonsin varit förut! Har nämligen varit i Malmö och hämtat ut min nya mobiltelefon. Håll i er nu -  det är den splitternya Iphone 5!
Synd att man numera är en kvinna som  behöver en längre lärtid, än man gjorde förr! Den är ju helt annorlunda än min gamla Eriksson.
Det är tur att Christer har en Iphone, så han kan handleda mig.
Hittills har jag åtminstone lärt mig hur man ringer och hur man svarar.
Sedan har jag också varit ute i trädgården och provat den inbyggda kameran. Den tar säkert bra bilder, bara man håller händerna stilla. Det gjorde jag inte - åtminstone inte för varje bild, men här får ni några smakprov.

Det kommer att bli väldigt bekvämt att kunna ta bilder med telefonen, som jag ändå har med mig hela tiden.

Igår fick jag hjälp i trädgården. Då tog vi ut den elektriska häcksaxen, för att klippa bort perenner.
Det gick otroligt bra! På tre timmar hade vi klippt bort en hel massa. Det hade nog tagit ett par veckor, om jag skulle ha klippt med sekatören och den manuella häcksaxen!
Båda "häckarna" med plymspireor kapades som en dans. De är tuffa att klippa för hand med sina hårda stjälkar.
Minns ni när vi kom från semestern i somras och plymspirearaderna såg ut så här?

Även mängder av funkior åkte iväg. De som har stått på var sida om drivbänken och kökslandet. De är så otroligt jobbiga och hemska att hålla på med på våren, för då är de sega och sliskiga.
 I bakgrunden ser man vidjehortensian 'Annabelle', som stöttat sina tunga blomstjälkar mot plymspirean. Den blev litet vilsen, när stödet försvann.
Hängde upp några av blomhuvudena på tork på gardinstången i sovrummet. Hoppas de torkar snyggt, så kan de få bli ett fint arrangemang under vintern.

Igår såg jag en rådjursget med tre ganska små kid, inne i vår trädgård - mitt på dagen!  Det är säkert de som har mumsat i sig alla våra rosor och en hel del annat med.
Nu håller mamman på att lära de små var det finns godsaker!
Till våren måste det bli någon form av staket!
De var så hemskt söta, men jag måste försöka hålla dem från min trädgård!

Har plockat en korg med de senare äpplena, Ingrid Marie, men det finns fortfarande några, som inte är mogna att plocka än. De ska lossna lätt och lukta äpple, när de är plockfärdiga.

Tomaterna har fortfarande massor av omoget, så jag hoppas på ytterligare några varma och fina dagar, innan frosten slår till.

På bilden här nedan, lyckades jag få fokus för långt bort, men de får ändå illustrera våra dahlior.
Härnäst står dahliorna i tur att plockas upp för vinterförvaring, men än blommar de på. Det här är en sorts näckrosdahlia, som jag tycker mycket om. Problemet är att de blir så väldigt höga, runt 170 centimeter. De måste stöttas ordentligt om de inte ska lägga sig ner.





10 kommentarer:

  1. Grattis till iPhone 5!! Vad fint du har fotat med den.
    Oj,oj rådjur i trädgården mitt på dan!! Förstår att kiden var söta:)).
    Ha det gott.
    Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag är jätteglad för den!
      Nja, fint är det väl kanske inte, men bilderna duger för mitt dokumenterande. Finbilderna får jag försöka skapa med den vanliga kameran, som har skak-kompensering.
      Både rådjuren och hjortarna har tappat all respekt för människan. De springer bara undan ett tiotal meter när man kommer nära.

      Önskar dig en fin helg!

      Radera
  2. Då var nog våra förfäder ungefär på samma ställe vid ungefär samma tid fast mina hette Kuckainen. Syrran släktforskar. Använder också häcksaxen, det går som en dans !!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser just att mitt svar till dig aldrig blev publicerat!
      Hade skrivit att då är vi säkert också släkt, för jag tror att de familjerna som väl ändå inte var så många, ofta hittade sin livskamrater inom gruppen, så många vara släkt med varandra kors och tvärs! :-)
      Har förresten sett att jag också har svedjefinnar i den jämtländska släkten! Visste inte ens att det funnits svedjefinnar i Jämtland.

      Radera
  3. Vad spännande det låter med släktforskning. Jag kan tänka mig att det är oerhört inspirerande och roligt att få veta mer om sitt eget ursprung. :)

    Gratulerar till din nya telefon! Är helt övertygad om att du kommer att lära dig hur den fungerar fortare än du tror. Jag tillhör de där som fortfarande har en sådan där mobiltelefon utan internet. En dinosaurie med andra ord. ;) Men en dag tar säkert även jag steget in i framtiden. :)

    I år har rådjur och hjortar nog haft gott om mat för än så länge har vi inte sett till dem i trädgården. Annars står de ibland på altanen och äter av mina rosor. Lite för nära tycker jag eftersom jag vet att de bär på mängder med fästingar och de tycker jag inte alls om.

    Sköt nu om dig kära Märit och ha en riktigt fin helg.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är många personer i släktleden, som framstår tydligare än andra, därför att det finns anteckningar om dem i kyrkboken.
      Mest berör det mig, när det står utfattig, fattighjon och rotehjon om de gamla. Ett rotehjon blev ofta skickad runt mellan gårdarna när han eller hon var döende, eftersom det ansågs vara illavarslande för den familj hjonet dog hos.

      Tack, nu har jag tränat litet och det verkar lättsamt att jobba med den nya telefonen. Det är nog inte så svårt att lära sig använda, men att hitta alla funktioner tar nog sin tid.

      Det är just det där med fästingar, som jag också tycker är värst med att få djuren så nära. Fast våra katter har inte haft lika mycket fästingar i sommar som förr, så jag tror att vädret har varit litet ogynnsamt för fästingar, på något sätt.

      Hoppas att också du får en härlig helg!
      Kram!

      Radera
  4. Smartphones som iPhone 5 eller Galaxy III har jag ingen an användning för. Jag har en mobil men eftersom jag väldigt sällan har behov att röstledes hålla kontakt med folk så används den knappast alls. Min kamera är mycket oftare i aktion än mobilen!

    Släktforskning är spännande! Det håller även jag på med. Än har jag inte hittat några oväntade resultat men ett och annat tragiskt levnadsöde har jag kommit på spåren. Det var lätt att genom sjukdom eller olyckor bli utblottad och dö i djupaste armod så sent som för ett drygt sekel sedan och ändå värre var det ett sekel till bort i tiden.

    Häcksaxar är grejor det! Min frisör brukar börja med den och ordnar finputsen efter med blåslampa! Hett om öronen ska det va! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig känns mobilen som en säkerhetslina, när jag rör mig ute i skogen eller för den del även i trädgården. Speciellt när jag är ensam. Av erfarenhet vet jag att man kan råka ut för något så man behöver hjälp. Därför försöker jag, att alltid ha den med mig.
      Att det nu blev en Iphone är för att jag ska kunna ta hyfsade bilder när som helst fast jag inte har kameran med mig. Jag är den sortens fotograf, som vill dokumentera, men inte lägger så mycket energi på kvaliteten - även om jag efteråt ofta önskar, att jag hade gjort det! ;-)

      Radera
  5. Klart du snart lärt dig telefon. Inte syns det att det skakats, dom blev ju riktigt bra.
    Spännande med släktforskning, ingen dålig historia du har. Gillade namnat Abbelona, det måste jag komma ihåg hur det nu ska gå till :-)
    /Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer nog att gå bra, men där finns så många funktioner i de smarta telefonerna, så det vore närmast ett under om man kunde hitta alla. Det blir förmodligen mest de vanliga som man använder. Fast nu har jag en App, som gör att det går att använda telefonen som ficklampa också. Riktigt bra ljus till och med. Det gillar jag!
      Kan bara inte förstå varför det inte fungerar utan den Appen.

      Trodde aldrig att man skulle bli så här fascinerad av släktforskning! Men nu har jag svårt att slita mig ifrån det, när jag kommer igång.
      Hade en faster, som släktforskade nästan hela sitt vuxna liv. Hon dog för fyra år sedan. Förstår du hur ledsen jag är, att jag inte började medan hon levde. Hon skulle ha varit överlycklig om någon hade intresserat sig för hennes forskning.
      Hon har lämnat en hel pärm med papper till mig, men det är rätt svårt att följa grenarna där. Förstår inte riktigt hur hon numrerat.
      Allt är skrivet på gammal handskrivmaskin eller för hand och det är inte så lättläst heller, sedan det kopierats på gammeldags sätt med stenciler eller dåliga spritkopior.
      Fast nu när vi forskat själva, så kan vi lättare jämföra med hennes grenar och se att vi följs åt inom varje speciell del av släkten.



      Radera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit