söndag 18 mars 2012

Att ha litet olika defekter

För några år sedan hade vi fått ganska många kycklingkullar under våren och sommaren.

Att det blev så många det året berodde mest på, att hönsen tyckte att deras "hönsakadorra" var en riktig äggtjuv, så de började lägga sina ägg på hemliga ställen utomhus. Gärna inne i de höga brännässlorna bakom stallet, där jag inte kunde leta!
Plötsligt fattades någon höna när de räknades in på kvällen. Då anade man vad som var på gång. Sedan kom de stolt fram med sina kycklingar!

Framåt hösten hade vi ett hiskeligt galande på gården, när alla våra åtta ungtuppar börjat gala. Oupphörligt gol förstås våra båda gamla tuppar också, som då måste visa sitt övertag och herravälde.

 Grannarna började titta snett på oss, och ungtupparna terroriserade hönsen, så de till sist inte ville gå ut, utan stannade inne på sin sittpinne hela dagen.
Det allra jobbigaste med höns var alltså oundvikligt - tupparna måste bort.

Vår vän och jägare, som brukar hjälpa till med detta kom en kväll och vi fick bort alla ungtuppar. Trodde vi...
Det fanns en av kycklingarna, som vi tyckte var tuppliknande, men som aldrig gol som de andra, så vi bestämde oss för att det säkert var en höna ändå - fast med tuppliknande kam och extra lång stjärt. Den fick alltså bli kvar.

Men den hönan visade inget som helst intresse för att ligga i redena. Det kom aldrig ett ägg.
Var det ändå en tupp? Nej ... för den var ju inte heller intresserad av hönsen.
Den höll helst ett respektfullt avstånd till både hönor och tuppar. Däremot följde den oss i hälarna, när vi var ute.

"Tupphönan" fick namnet Babsan - efter Lars Åke Wilhelmssons rollfigur. Så småningom har det blivit Babben i stället.
Eftersom Babben alltid håller mig sällskap ute, så har han förstås blivit litet extra omhuldad och kärleksfullt behandlad med extra godbitar och sådant.

Babbens ena öga ser väldigt konstigt ut. Det är en kraftig hinna för ögat, så han ser ut att vara blind där.
Fast ibland ser det ut som om det är med det konstiga ögat han ser, när han hittar maten! Jag vet faktiskt inte vilket öga som är sämst, men han ser allt litet dåligt!

Babben har ett problem till. Hans övernäbb växer fortare än han hinner slita ner den. Det innebär att spetsen till sist kan hänga i en krum båge över nedernäbben, så han får svårt att picka i sig något.

Ibland blir det så besvärligt, så att jag måste klippa bort överskottet. Det fick jag göra igen igår.
Man får måtta ordentligt, så man inte klipper i pulpan, eller vad det nu kan heta i en näbb!

Saxen skymmer här det långa överskottet.
Babben säger ingenting, när jag klipper. Han är inte särskilt rädd heller. Han är säkert lättad senare, när han kan äta ordentligt igen, även om jag inte tror att han förstår sambandet.

Babben är inte ensam om, att ha ett skadat öga. Katten Bill är troligen också blind på ett öga.
När de här katterna började visa sig här på gården, så hade Bill  ett rött och infekterad öga. Det läktes och slutade rinna, men jag ser, när någon reflex träffar ögonen, att det är något som är fel inne i det ögat.  De är det ögat han blundar litet mera med här på bilden.

Bull däremot, han ser som en falk med sina ögon, som alltid har en förvånad blick. Men han har i stället missbildade fötter. Han har nämligen sex tår på varje fot i stället för fyra. Även benen är för tjocka, så antagligen har han litet för mycket skelettben också.
Det gör att han har en mycket speciell gång. Man känner igen honom på långt håll, just för gångstilen.
Man kunde tro att han skulle vara sämre på att röra sig, på grund av missbildningen, men icke!
Första gången jag såg honom klättra bland stenarna nere vi åbron, var jag förskräckt. Det behövde jag inte vara. Han hoppade hur smidigt som helst över vattenhindren!

Christer brukar påpeka, att jag har en väldig förkärlek för - och lätt fastnar för - litet defekta individer.
Han undrar ibland vad det var som jag föll för hos honom?!  ;-D

Bina har börjat flyga ur kupan, de stunder när det är soligt och fint ute.

Tibasten blommar som mest nu. Det doftar parfym i trädgården!


Hoppas att ni alla har en fin vecka framför er!




6 kommentarer:

  1. Jeg kom bare lige forbi. Gode kattebilleder.
    Hvor er dit blomstrende træ smukt.
    Tak for kigget.
    Ha` en god d ag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Landbohaven, tack för att du tittade in! :-)

      Radera
  2. Det finns en del kattraser som oftare får fler tår och klor än andra. Jag tror det kallas polydaktyli. Dessa mångtåiga katter var eftersökta på segelfartygens tid. De ansågs ha bättre möjligheter att klättra bland tackel och tåg än vanliga katter och på så vis hade lättare att förfölja och fånga skeppsråttorna. Naturligtvis passade dessa katter på att tillsammans med sjömännen förlusta sig i hamnarna och resultatet kunde då bli att generna för polydaktyli spreds bland hamnstädernas kattpopulationer och vidare ut i omgivningarna.

    Detta med att klippa näbben på tuppen och ibland även någon höna minns jag att vi gjorde hemma också. Tuppen av samma skäl du beskriver ovan hönsen för att vissa av dem var rätt duktiga på att hacka om man försökte plocka ägg under dem. Tvekade man blev man hackad men gjorde man det kvickt, bestämt och målmedvetet verkade det som de accepterade att få äggen ”stulna”. En del höns till och med lyfte sig lite så man kunde se om det fanns ett ägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kanske är som med skrönorna om skeppskatterna i Brantevik!
      De var så stora att de åt upp sommargästernas taxar...

      Har hört att om det blir mycket inavel bland katter, så blir det lättare sådana här defekter.

      Du visste alltså att det kan hända att näbbarna inte slits ner tillräckligt. Jag hade inte en aning om detta förrän vi fick det problemet och började googla på det. Då fick jag lära att man kan få klippa ner näbben till lagom längd.

      Vissa hönor är ganska duktiga på att försvara sina ägg. De nyper tag i skinnet och vrider till, så det kan göra ordentligt ont!
      Förmodligen skulle man själv göra likadant i det läget! ;-)

      Radera
  3. Jag har också någon höna som måste få näbben klippt ibland. Det är ju lätt ordnat så hon får också leva med sin defekt. Skavanker har vi ju alla på något sätt. Vilken vacker tibast du har! Här växer de vilt i skogen men jag har ingen i trädgården.
    Ha det gott!
    / maria

    SvaraRadera
  4. mysig blogg du har! Tänkte bara säga att jag också hört om de 6tåade katterna, att de kallas skepparkatt! Coola som tusan är de när de använder sig av tassarna nästa som om de hade en tumme!
    Ha de!
    //Ditte

    SvaraRadera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit