Igår när jag stängde till hönshuset, så fattades den lilla sjuka hönan, som jag berättade om tidigare.
Både jag och maken var ute med ficklampa och sökte på alla tänkbara ställen. Det väntades snö och kyla under natten. Därför letade vi länge, för vi ville inte att hon skulle stå och frysa någonstans. Men ingen höna syntes till. Till sist fick vi ge upp.
När det blev ljust idag så gick jag flera gånger runt överallt och sökte, men hon är borta.
Den här tiden, när rovfåglarna börjar flytta, så har de ibland slagit höns hos oss.
Nu tror vi att det är det som hänt, eftersom hon är spårlöst borta.
Då hon hade litet svårt att röra sig normalt, så kan det mycket väl vara så, att till exempel en duvhök har sett det och slagit henne. De orkar flyga iväg med hela bytet.
Det känns alltid oroligt, när man inte vet vad som hänt ett djur som försvunnit.
Vi får hoppas att det blev ett snabbt slut på lidandet. För hönan var det kanske det bästa. Utsikterna var ändå inte hoppfulla.
Usch så tråkigt ifall hönan har blivit mat till duvhöken, men det är sådant som kan hända.
SvaraRaderaOm hon nu inte har hittat sin sista viloplats på egen hand någonstans runt om ägorna.
Tiden kanske visar svaret så småningom.
Önskar er en fin avslutning på kvällen!
Tack Helen!
RaderaDet var min första tanke, att hon låg ute någonstans. Nu har vi letat så mycket och hon rörde sig inte inom något stort område, sedan hon blivit dålig, så därför är det troligast att duvhöken har tagit henne.
Förstår oron över hönan och samtidigt värnar jag till exempel rovfåglarnas fortlevnad. Ibland är det skönt att inte ha husdjur.
SvaraRadera/Anette
Anette, jag vet att hönan haft ett bra liv och försöker se det som naturens gång. Rovfåglar är skapta till att ta byten, så är det bara.
RaderaJag förstår din ängslan. Vi har ju så många stora rovfåglar här, som hotar de mindre djuren.
SvaraRaderaKram/Randi
Hej Randi!
RaderaTack! Ja, speciellt den här tiden kommer många rovfåglar förbi gården.
Fick ändra tillbaka inställningen till "inbäddat", trots att tiden blir fel då. Annars försvann möjligheten att svara enskilt på kommentarer. Kram!
Djur som man bryr sig i och har nära blir vänner. Man vill dem väl och försöker göra det så bra man förmår för dem. Men som med barn, kan man inte skydda dem från alla faror. Den svarta hönan kanske inte längre finns nu men du kommer ändå att minnas henne och hur besvärligt hon hade det sin sista tid.
SvaraRaderaSå är det absolut! Bortom allt tvivel är hönan död nu, annars hade hon visat sig. Vi har faktiskt gått en extra runda ute på ängen idag igen, för att söka, men inte ett spår.
RaderaInnan jag kom hit till gården hade jag ingen erfarenhet av höns. Nu, när jag sett vilka personligheter de kan vara, så är de inte bara en flock. De är individer med lust, önskningar och vilja, precis som vi människor.
Någon gång ska jag skriva om vår första höna, som hette Henrietta.