onsdag 28 mars 2012

Rosdiket och Rosa Majalis 'Foecundissima'

Min mormor och morfar levde under väldigt små omständigheter. De hyrde bakugnsrummet - stort som ett ordinärt kök -  i ena hörnet av en liten lantgård. Där bodde de med sina fyra barn innan de under 1930-talet fick ett lån och kunde bygga sig ett Per-Albintorp.
Man kan verkligen förstå den glädje det måste ha varit, när de fick flytta in i ett alldeles eget hus, med flera rum.

Mormor berättade själv för mig, att när de flyttade in i sitt nya hus, så kom Julle - en ungkarl och litet av ett original i min hemby - på besök och hade med sig en flyttpresent.
Han slängde upp en liten säck på bordet.
-Nu ska du få något fint av mig, sa han.

Fram ur säcken kom ett skott av en ros. Det var bara ett litet rotskott, men det planterades omsorgsfullt ute på gården, med lagom sikt från köksfönstret.
Skottet blev så småningom en fin buske, som min mormor älskade och var väldigt stolt över.
Varje sommar blommade den där på gården, ungefär en månad, med mycket väldoftande, små fyllda, ganska flata och klart rosa rosor.
Ni som är känner till litet om rosor, har kanske redan förstått att rosen måste vara en Tornedalsros, Rosa Majalis 'Foecundissima', en sorts pimpinellros.

När jag flyttade ner till Skåne var mormor och morfar sedan länge borta, men jag tog med mig ett skott av den rosen och planterade i en rabatt längs infarten.
Det är svårt att se på bilden, men den här rosens blommor är ofta bara runt fem centimeter i diameter och tätt fyllda.

När rosen fick byta det karga jämtländska klimatet mot det skånska, så satte den full fart och redan andra året skickade den rotskott, som kom upp ett par meter från själva moderplantan.
Likadant gjorde de andra pimpinellerna, som jag hade planterat in i trädgården. Christers lilla "vingård" blev ganska hotad.
Det var bara att inse, att det inte gick att ha sådana rosor kvar där, ihop med perenner och andra rabattväxter.

Det var så tanken föddes på "Rosdiket"!
Bakom huset, utefter vägen ner till ån, fanns ett gammalt staket. Längs det borde de här rosorna och några rugosor kunna få växa i litet halvvilt tillstånd.

Då marken bakom huset är väldigt mager och torr, så ville vi skapa litet bättre förutsättningar för rosorna i rosdiket. En grävare hyrdes in. Han grävde ett långt dike ända ner till den lilla parkeringen som ligger i slutet av vår äng. När man ser jordhögarna, så förstår man vilken mager mark det är.
Tyvärr tänkte jag inte på att be honom breda ut högarna. De ligger där än idag och nu är de överväxta med ogräs. På något sätt måste jag få bort dem snart. Mannen med grävaren bor inte längre kvar i byn, så det har blivit svårare att få det gjort med rimliga förutsättningar.

För att skapa litet bättre förutsättningar för rosorna, så fyllde vi diket med en blandning av lerjord, brunnen hästgödsel och matjord.
Nog var jag litet orolig för att min pappa, som då var 90 år, skulle tappa balansen, och ramla ner, när han stod uppe på traktorvagnen och skottade ner kompostjorden. Christer skottade också, men ibland flyttade han fram traktorn en bit och då skumpade det rätt bra.

Idag vet jag, att jag borde ha hållit mig till rugosor och pimpineller, som klarar att växa både magert och torrt.
De skulle nästan ha kunnat klara sig även i den ursprungliga jorden.

Men så blev det inte. När man är intresserad av trädgård, så är det svårt att hejda sig, när det plötsligt ligger ett långt, odlingsfärdigt  dike framför en.
Alltså började jag plantera både perenner och pioner tillsammans med rosorna i diket.
Det var bland annat mycket salvia, en massa fröplantor av lungört, och rätt så stora funkior.  De skulle kunna bli så pass marktäckande att inget ogräs skulle trivas där - trodde jag!
Likaså satte vi ner de små äppelträd, som vi ympat själva på en ympkurs året innan. Dem fick vi skydda med ett nät.

Vi drog fram en trädgårdsslang och min pappa gick några timmar då och då och vattnade det nyplanterade.

Snart kände vi behovet av någon enklare bevattningsmetod, så vi la också en droppslang i diket.
Perennerna har hela tiden trivts mycket bra, men det är något som inte stämmer riktigt för rugosor och pimpineller.

Visst blommar de. Finlands vita ros kan vara riktigt full av blommor.

John Cabot har vissa somrar blommat överdådigt!

Även Drottningen av Danmark har varit full av rosor.

Men framför allt de rena rugosorna  och pimpinellerna har inte alls blommat som förväntat. De fick troligen alldeles för bra jord för att bli riktigt produktiva.

Nevada har äntligen börjat få litet bättre blomning.



Först förra sommaren kom det även en litet större mängd rosor på Louise Bugnet. Den har inte varit så blomvillig.  Den, som annars brukar få så många lovord av odlarna.

Tråkigt nog får jag konstatera att min idé om marktäckare inte höll måttet. Det växer massor av ogräs inne bland växterna i rosdiket. Det är inte precis så roligt att rensa där heller, då rosorna har så mycket vassa taggar.
Nu inriktar jag mig på att försöka hålla kanterna på båda sidor om rosdiket slagna ett par gånger per sommar. Resten får bli litet mera förvildat, så som den ursprungliga tanken var.

Äppelträden i rosdiket har vuxit rätt bra, men de har också blivit avbetade av hjortarna, som har lagt en viltstig rakt igenom rosdiket, så ännu har vi inte fått smaka några äpplen där.
Förra sommaren blev det faktiskt några frukter, men hjortarna hann före!

Hittade  - efter publiceringen - en bild till på rosdiket. Den är  är tagen intill  den lilla parkeringen vid ån.

22 kommentarer:

  1. Hej!
    Har just gjort en morgonpromenad längs vägen och tittat på förvandlingen. Kände fina rosdofter och såg de vackra rosorna. Får ta med mig detta denna dagen.
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anette!
      Hade jag sett dig, så hade jag bjudit på en kopp morgonkaffe!
      :-)

      Radera
  2. Vilken härlig idé och vad underbart att ha plats att göra något sådant! Lite retligt bara om rosorna inte trivs för att de får för fin jord. Men jag antar att det ordnar till sig av sig själv efter ett par år när den ursprungliga näringen är förbrukad - och på bilderna ser de ju väldigt fina ut. Vi fick upp vår spaljé och fick Conststance Spray och övriga växter planterade i helgen. I går kväll grävde vi sen ut för att få plats med grus och sand under markteglet som soffan ska stå på framför spaljén. I morgon kväll går vi igång med det sista arbetet så i helgen blir allt förhoppningsvis färdigt. Och sen återstår bara att se om växterna funkar som vi tänkt oss... I går sådde jag också en massa luktärter (inne) som ska få klättra på spaljén i sommar tills rosorna och klematisen växt till sig.
    Allt gott,
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, Kerstin, så roligt när man får förverkliga sina idéer! Det kommer säkert att bli jättefint.
      Luktärter blir ju en fin ersättning denna sommar. Då kan ni sitta i soffan och sniffa på väldoft! :-)

      Radera
  3. Vilket fantastiskt jobb ni gjort och de som kan promenera längs en sådan väldoftande och blomrik väg måste känna en riktig lycka.

    Otroligt fint.

    Ha en bra dag
    Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunilla!
      Det som känns bäst med rosdiket är att faktiskt, att huset inte ser så naket ut som det gjorde innan det fanns någon växtlighet här.
      Baksidan av huset är fortfarande inte klart, så det ser likadant ut än, men det kommer en glasveranda så småningom.

      Radera
  4. Jag tycker det var en god idé att skapa en vacker häck av olika rossorter längs staketet.
    Det kanske finns någon i byn som behöver markfyllning och kan tänka sig ta hand om jordhögarna. En traktor med skopa är väl allt som behövs om de kan komma runt rosdiket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har försökt med vår traktor och skopa, men den orkar inte komma in i högarna. Rotfilten är effektiv.
      Är faktiskt på väg idag, för att fråga en annan bybo, om han vill försöka med sin starkare traktor.
      Hör av mig i bloggen om resultatet.

      Radera
  5. Hittade precis till din fina blogg. Så trevligt. Hit ska jag återkomma igen.
    Det där med att ´Therese Bugnet´ alltid blommar så fantastiskt är en sanning som inte alltid stämmer. Hon kan vara väl så tjurig hos vissa. Bland annat hos mig, i min hårda lerjord. Har både en okulerad och en på egen rot - ganska svårflörtade båda två. Men härdiga. Och vackra när de blommar.
    Tror precis som "anonym", det där med jorden och rosorna ordnar sig så småningom när näringen blir använd. Varken albor, pimpineller, rugosor eller majalisrosor behöver mer än lite kompostjord ibland för att trivas.
    Men R majalis är inte en pimpinell utan en helt egen rosgrupp, ofta benämnd Rosa cinnamomea, kanelros. Den enkla varianten, ibland även den dubbla, växer vild i stora delar av vårt land. Variationen på rosen är stor, frösår sig ju gärna och då blir det inte alltid exakt samma ros.
    Inom POM, rosuppropet, har vi samlat in många kanelrosor där det även har varit stor variation mellan individerna. Flera har sparats för att provodlas i Helsingborg då det är en spännande ros. Så det är jätteroligt att du har en med lång historia bakåt. Ge ros och historik till kommande släkten och grannar m fl.! Det är en kulturgärning, verkligen.
    Hej från Törnrosa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Törnrosa, medan jag skrev ett svar till dig, som jag publicerade, så hann det komma en ny kommentar från Katarina med En grön sida. Svaret till dig finns alltså litet längre ner här.

      Märit

      Radera
  6. Märit, så underbart! Ja, ni förverkligar verkligen det som så många av oss bara gör i tankarna... Härligt med rosor med historia, tänk om du skulle ta och skriva en bok/artikelserie, från din egen trädgård, men också från andra - växter som berättar... Ja, och då det personliga och familjära, som ett doftande - och ibland taggigt - minne av nära och kära, från dåtid till... ja, rosskotten får kanske nya hem... så framtid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Katarina! Tack för uppmuntran!

      Det känns inte som om jag har så många uppslag, att det skulle kunna bli en bok, men det är en trevlig tanke!

      Märit

      Radera
  7. Hej Törnrosa! Tusen tack för det vänliga omdömet och välkommen till min blogg!

    Tack också för upplysningen att kanelrosorna inte är pimpineller, utan är en helt egen grupp. Det visste jag inte, men det förklarar ju varför bladen har en helt annan form än hos spinossissima och om jag minns rätt så är taggarna inte heller precis lika.
    Är på väg till ett föredrag i vår trädgårdsförening, så jag har litet tidsnöd just nu, men jag vill berätta att mormors kanelros, har en litet längre historia där den bara precis undgick att gå förlorad för alltid.
    När mormor var borta, så köpte ett barnbarnsbarn hennes hus och byggde till en vinkelbyggnad. Då de grävde för nytt avlopp, så kom den här rosen i vägen för grävningen och busken som blev uppgrävd stod och torkade bort.
    Min morbrors fru hann med att rädda några rotskott, som hon planterade i skogsbrynet. Ett av de skotten fick jag. Vid ett senare tillfälle blev det en lång tids översvämning av vårvatten där, så de övriga rotskotten dog. Det som finns kvar är alltså bara den här rosen, men jag ska se till att återplantera i min hemby!

    Märit

    SvaraRadera
    Svar
    1. Törnrosa, jag glömde... Det är Louise Bugnet, som jag har i rosdiket - inte Therese Bugnet.
      Therese B har jag också hört att den kan vara nyckfull.
      Men förra sommaren var jag på en visning, där det fanns en Therese Bugnet, som var så fantastiskt praktfull, så jag kunde ändå inte låta bli att skaffa en egen.
      Den står nu närmare husen, fast i samma linje som rosdiket. Har tittat till den nyligen. Den lever, men har blivit betad i vinter, förmodligen av hjortarna. Nu sticker det upp några små kvistar som är högst en decimeter över markytan. Det ska bli intressant att se vad det blir av den i sommar!

      Märit

      Radera
  8. Vilka härliga bilder på underbara blommor!

    Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Linda!
      Min tanke var, att man skulle kunna promenera neråt ån och samtidigt njuta av rosdoft och blommor.

      Märit

      Radera
  9. Jag har ju haft förmånen att se ditt fantastiska "Rosdike" i verkligheten, men det är också spännande att nu för se hur det skapades. Det är alltid lika spännande att få ta del av hur allt "blev till".
    Önskar dig en riktigt skön helg (utan frost)!
    Kram/Randi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Go´morron Randi!

      Du och jag får ta en dofttur utefter diket till sommaren, när det blommar!

      Önskar dig också en skön helg!

      Kram
      Märit

      Radera
  10. I all hast. Tack för dina trevliga kommentarer på min blogg. Och svaret ovan.
    Nej, det är ingen POM-ros, De Candole. Men jättefin. Köpt för länge sedan hos dåvarande ägaren Marianne i Kristianopel, nedaför Kalmar. Nu ny ägare där.
    Hörs igen.
    Hej från Törnrosa

    SvaraRadera
  11. Har ni redan rosor?!
    Vi har bara krokusar...


    //Frances

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, än är det för tidigt för rosor. Bilderna är från olika år.
      Läs igenom det jag skrivit om Rosa Majalis 'Foecundissima' eller Tornedalsrosen,som den också kallas.

      Frances, den rosen kommer från din mormors mormor, Jenny!

      Radera
  12. Jag gick i juni til Botaniska trädgården i Helsingfors og såg för första gång Rosa Majalis 'Foecundissima'. Så härlig doft! Den sitter där bredvid den vita finska midsommar rosen som jag älskar, som også är så väldoftande. Jag tog ett foto. http://www.flickr.com/photos/ausfi/7514053536/in/photostream/

    SvaraRadera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit