torsdag 22 mars 2012

Snickarboden från början

När vi flyttade till Mariehem, så hade Christer redan, sedan något år tillbaka, placerat sina snickerimaskiner här.
Eftersom det inte fanns något annat än jordgolv i uthusen, så stod de inne i boningshusets vardagsrum, i "stuan", som det heter i en skånelänga.
När det nu började närma sig att renoveringen av själva boningshuset skulle påbörjas, så måste maskinerna ut därifrån.
Det brådskade alltså med att få till en snickarbod.
Den skulle inredas i boden, där det gamla dasset varit. Det revs alltså bort nu och alla gamla takpannor som fanns därinne fick också bäras ut.
Lyckligtvis så var jordgolvet nersänkt, så det behövde inte grävas ut.

Christer mäter upp väggen. Fönstret måste flyttas något, eftersom det behövdes en bakdörr i snickarboden.
Mellan snickeriet och boningshuset skulle det dras både en kulvert för värmesystemet, vattenledningar och elledningar. 
Pappa och Christer hjälptes åt att gräva ledningsdiken till detta.

Ett nytt fastighetselskåp murades också in. 

Sonen kom och hjälpte till med att ta upp det nya dörrhålet. Materialet fick bli en del av utfyllnaden.

När man renoverar, så måste man förstås ha en ritning att gå efter...Behöver nog klickas upp!

På semestern kom ett par av barnen med sina familjer och hjälpte till med att forsla in makadamen, som skulle ligga under betongen. 
Två skottkärror gick i skytteltrafik.


Barnbarnet Frances skulle förstås också hjälpa till att jämna ut makadamen.

Pappa Anton knackade bort rost och rengjorde ett järnfönster från gammalt kitt. Det här var det fönstret skulle flyttas litet på bakre väggen.

Nu får ni tåla er till i morgon, när jag  fortsätter den spännande berättelsen om uppbyggnaden av snickarboden. ;-D







8 kommentarer:

  1. Å vilket ställe du bor på!! Ljuvligt vackert men himmel vilket slit ni haft. Tur med så många hjälpredor.
    Ha det bra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du tittade in Lotta! Ja, man behöver många hjälpande händer, när man ger sig på ett sådant jättejobb! :-)

      Radera
  2. VAd spännande det skall bli att se färdigt.
    Många bra arbetare du har. Har du för många kan du skicka hit ett par.
    Jag har behov av snickare, murare, trädgårdsmästare, målare och en kock.
    Ha det gott
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle gärna dela med mig av arbeskraften, om vi inte behövde dem själva! :)

      Precis så där känns det ofta. Man behöver någon av varje sort, hela tiden!

      Trevlig kväll!
      Märit

      Radera
  3. Så skoj att du hittade "hem" till mig! Och jösses vilket jobb ni lagt på husarbete. Hur hann du med trädgårderandet?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svaret på frågan syns nog i bilderna.
      Det är Christer som har jobbat mest med det praktiska arbetet i renoveringen. Min insats är inte så stor där.
      Det jag har bidragit mest med är att göra planlösningar och skisser för renoveringen. Sedan har Christer kommit med fackkunskaperna och utförandet.

      Trädgården och hushållet har varit mitt område, även om Christer fått rycka in i trädgården också ibland, när det handlat om tyngre arbeten.

      Roligt att du tittade hit idag, även om mitt inlägg idag inte är så glamoröst!
      :-)

      Radera
  4. Det ser ut att bli en mycket bra snickarbod med ett stabilt golv! Golvet måste tåla träbearbetningsmaskinernas vibrationer. Så är det bara! Jag satt och tittade efter någon form av fuktspärr men en sån kanske inte behövs där. Det är ryggknäckande att skyffla mackadam! Ett påfrestande jobb helt enkelt! Ni gör det bra!

    SvaraRadera
  5. Det där med fuktspärr har alltid varit med i beräkningarna, så jag antar att Christer inte ansåg att det behövdes någon här. Eller så var väven en sorts fuktspärr. Det vet jag faktiskt inte.
    Ja, det var allt tur att vi fick mycket hjälp med det. Men det blev en del onda ryggar, minns jag!

    SvaraRadera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit