torsdag 30 augusti 2012

En tuppepok är slut



De senaste månaderna har vi sett att vår tupp Herman har verkat skröplig. Han har inte följt med hönsen som förr,  utan ofta stått och halvsovit för sig själv. De senaste dagarna har han också haft problem med balansen, så det blev svårt för honom att böja sig fram och äta, men han har ändå gått ut på gården. Men i morse när  jag kom för att öppna hönsluckan, så låg han ner i höet och andades bara svagt och till slut somnade han in i hönshuset.

Herman var den första kycklingen som föddes här hos oss. 
En kolsvart liten dunboll med en vit prick mitt uppe på huvudet. Hans kull föddes i maj 2002, så han var drygt 10 år, vilket väl är en ovanligt hög ålder för en tupp. Mamma Henrietta var en riktigt duktig hönsmamma. Hur hon kom till oss har jag berättat om här.
Herman har varit en väldigt trygg och snäll tupp och en riktig gentleman. Han var aldrig aggressiv mot folk, som en del tuppar kan vara.  Han plockade alltid åt hönorna av godsakerna, innan han åt litet själv av det sista.
Här är han ibland sina damer. Just vid det här tillfället var han inte så villig att posera, eftersom han höll på att ömsa stjärtfjädrar, men jag knäppte ändå ett kort.

Hönorna är litet fega ibland, men det var inte Herman. Han hoppade gärna upp i mitt knä och plockade russin  ur min hand. Dem släppte han sedan ner till sina hönor.
Vet att jag har en bild på det, men den hittar jag inte nu.


Ikväll var det ett underbart varmt och ljuvligt väder. Efter en motionstur på cykel, så vi satte oss ute i skymningen med en ljuslykta och ett glas vin och talade om allt som hänt här under de här tio åren som Herman funnits hos oss.
Nu kommer det ingen ny tupp till hönsen, för vi har bestämt oss för att sluta med höns, när de sista dör.
När Christer blir pensionär om ett år, så vill vi vara litet fria att åka bort ibland.


12 kommentarer:

  1. Men så tråkigt!!!
    Ha en underbar dag!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det tråkigt när ett husdjur dör, men vi såg att det inte var roligt att vara Herman längre, så det känns ändå naturligt att han fick sluta.

      Radera
  2. Tänk att jag visste inte att höns kunde bli så gamla! Han var en vacker tupp, Herman! Jag kommer inte ihåg att jag sett honom så mycket hos dig... Han var väl mest i buskarna och rotade tänker jag... Eller så var han lite "blyg" av sig! Ledsamt att höra att han farit till tupphimlen. Ni ser ut att ha haft en mysig stund i alla fall! Vi syns på söndag, tidigt, tidigt! Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag tror att det är en ovanligt hög ålder för en tupp.

      Du har säkert träffat Herman ibland, men han gjorde inte så stort väsen av sig.

      Ska vara redo på söndagmorgon, med fikakorgen fylld!

      Radera
  3. Så Herman har gjort sitt nu och med tiden får han åter sällskap av sina gamla fruar. Intas Mariehem av fasaner och rapphöns då alla tamhönset flugit bort?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man vill ju gärna tro det!
      Mariehem är redan intaget av fasaner. Om jag inte har kastat ut majs i tid på morgonen, så står de och "skriker".
      Rapphöns ser jag däremot inte till här vid gården. De är kanske skyggare.

      Radera
  4. Åh vilket fint inlägg om Herman liv och avslutning. Jag visste ju att det var på gång efter din rara kommentar hos mig. Här sitter jag nu och lipar och tänker på Blondie och på Herman.
    Ja lite ledsen får man allt vara även om det är livets gång.
    Ha en fin helg
    Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fin kommentar, Malin!
      Ha en fin helg du också!
      Märit

      Radera
  5. Vilken stilig Tupp Herman var. Är övertygad om att han har haft ett långt och lyckligt liv på er gård går tillsammans med sina hönor.
    Nu har han fått vingar som tar han upp ovan molnen och han är nog lycklig där med.

    Ha det bäst!
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en av de saker vi samtalade om på kvällen. Herman har haft det bästa liv en tupp kan ha och det känns tröstande i saknaden.

      Ha en skön helg!

      Radera
  6. Så fin han var! Ja, det där med livets gång är både självklart och svårt på samma gång. Herman hade ett riktigt gott liv hos er och ni med honom. Härliga minnen, förstår jag, byttes där i skymningen. Ser så mysigt ut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Herman har varit upphov till många tuppkycklingar, som varit betydligt stiligare än sin far. Men Herman hade en speciell plats i vårt hjärta!

      Ja, det var ju en sagolikt varm och skön kväll - riktigt tropisk!
      Tänk att en liten lykta med levande låga kan öka trevnaden så mycket.

      Radera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit