Dagar av sorg

Christer och jag har återigen varit bortresta några dagar och träffat mina döttrar med makar och ett par av barnbarnen. Även min syster och min ex-man var där.
Den här gången samlades släkten av en sorglig anledning.
Mina föräldrars fosterson, Peter, har efter många år förlorat kampen mot sin blodcancer och avled för några veckor sedan, strax före sin 57-årsdag.

I det vackra 'Heliga korsets kapell' på Skogskyrkogården i Stockholm fick vi ta avsked av både Peter och hans yngre bror, som tog sitt liv några dagar efter Peters död.  Anledningen till broderns val kommer vi aldrig att få veta, men det var knappast en slump, att det hände  precis då.

De två vita kistorna stod sida vid sida, på det upphöjda podiet, mycket smakfullt dekorerade med vita rosor, vita gerbera och grönt.
Både på kistorna och runt podiet  brann levande ljus. Det var väldigt vackert, mitt i den gripande stunden.
Bröderna var mycket omtyckta och det kom nästan sjuttio personer till begravningen.

Peter kom som fosterbarn till mina föräldrar när han var tio år gammal och stannade där tills han var vuxen.
Han uttryckte redan från första stund glädje över sin nya familj. Speciellt tror jag att han var glad för att han nu hade en "pappa", vilket han saknat förut.
Fast det var nog egentligen mamma, som lade mest tid och kraft på att få Peter lugn, trygg och harmonisk under de första åren. Hon gjorde verkligen sitt allra bästa för Peter.

Det kändes fint att höra begravningsofficianten nämna, att Peter haft ett fantastiskt bra fosterhem i Jämtland.  Det önskar jag att mina föräldrar också hade fått höra, men annars känns det bra att ingen av dem behövde uppleva Peters bortgång.
Sista gången Christer och jag träffade Peter var på pappas begravning i somras. Då var han redan mycket märkt av sin svåra sjukdom.

Den här amatörbilden togs vid Peters konfirmation. Den fanns uppsatt bland andra foton vid minnesstunden. Vi fotograferade av den med mobilkameran, så den är är inte så skarp.