Snart nytt år.

Endast några få timmar återstår av året 2013.

När jag tänker tillbaka på året så har det varit ett härligt år. Det är första året vi bott i vårt boningshus, sedan det mesta av renoveringen nu är avklarat och vi stortrivs. Alla funktioner är utmärkta. De känns nästan bättre än vi hade väntat oss.
Vi har gjort - och även haft - många trevliga besök. Det är sånt som förgyller livet litet extra.

Men årets bästa är ändå att Christer nu också har blivit pensionär, så nu får vi vara tillsammans hela tiden.

Eftersom vi nyss varit bortresta över julen och ätit gott och druckit gott, så visade vågen några kilo uppåt igen. Då bestämde vi oss för att fira en lugn nyårsafton på tu man hand med litet smalare mat.
Nåja, det gick väl sisådär med det.  Kvoten är redan fylld, kan man säga. Men vi kommer i alla fall att ha litet räkfrossa och något gott att dricka inför tolvslaget.

Idag har vi börjat klippa druvorna. Vi hann åtminstone klippa en stor, den som växer invid entrén. Där sparade vi en lång gren som lagt sig uppe på taket. Nu är den bunden under takkanten. Till hösten förväntar vi oss att det ska  hänga druvklasar över ingången...
När Christer lämnade stegen en stund så rusade båda katterna upp mot taket för att se vad han höll på med där uppe.
Katter är verkligen skickliga på att balansera även på en stege där klorna knappast kan få något fäste. När båda var där överst på den smala stegen stod jag först med andan i halsen och undrade hur det skulle gå.

Sedan sprang jag in efter kameran, men hann inte ut i tid. Bull var redan nere på marken och Bill var på väg ner, när jag kom ut.

Bull var i lektagen, så han kastade sig över den långa, vissna stängeln från den gamla stockrosen när jag höll på att klippa den i bitar. Han gillade inte att få en massa gammalt boss i munnen, men ville inte ge upp leken utan klöste fast stockrosen, medan han försökte spotta ut det.

Nu ska vi sätta oss och välja ut en bra film och därför säger vi...

Rosen är en av mina provodlingsrosor, som heter Artemis.

Stormen Sven

Det har väl knappast undgått någon att Sverige haft besök av stormen Sven.
Den här gången fick Skåne en rejäl påhälsning. Översvämningar i kuststäderna och många fällda träd och även några sorgliga dödsfall.
För vår del måste jag säga att vi klarade oss bra. Till och med soptunnorna stod upprätt efteråt. Det var bara litet torra kvistar från lönnen som låg här och var på gårdsplanen.
Vi sände många tacksamma tankar över att vi under sommaren låtit ta ner de stora trädkronorna från de döda almarna. Nu slapp vi vara rädda för att grenar skulle blåsa ner och skada någon eller något.

Men stormen dånade över oss i nästan två dygn, så det var litet svårt att sova. Dessutom försvann strömmen vid 17-tiden på eftermiddagen och kom inte tillbaka förrän vid 11-tiden nästa dag. Då går det inte att göra någonting av det som man normalt sysslar med.
Det känns rätt förargligt att halva byn alltid har ström, när vi blir strömlösa. De har ett säkrare nät på något sätt, trots att vi har samma leverantör, Sjöbo Elnät.
Sedan början av augusti har vi haft 14 avbrott - långa och korta - medan den andra halvan av byn inte haft annat än något enstaka avbrott under få minuter. Det gör att vi känner oss smått upproriska, vi som bor i "fel" halva och kräver att Sjöbo Elnät gör något åt nätet till vår del.

Förutom det besvärliga med att vara strömlös, så har vi ändå möjligheten att ordna det hyfsat bra för oss.
Med hjälp av vår sättugn och vedspis hade vi det faktiskt både varmt och skönt.

Vi kunde laga mat på vedspisen och sedan satt vi och läste i skenet av en massa stearinljus.

I flera år har jag önskat en snygg julgran i plast, då jag är allergisk för någonting hos äkta granar - troligen terpentinet.
En dag den här veckan åkte vi ner till Vellingeblomman för att titta på de granar de visat i sitt reklamblad.
Aldrig hade jag kunnat ana vilken jättebutik det var. Slingrande gångar i all oändlighet. Kändes nästan värre än IKEA.
Överallt var det oerhörda mängder av juldekorationer av alla upptänkliga slag.
Vi undrade verkligen över hur i all världen de hunnit ställa upp och skylta med allting?
Slutligen, när vi började tänka på vad de kunde ha där resten av året, så kom vi på en lösning som kanske förklarar det hela. De kanske inte alls har någonting annat där.
Under sommaren är det ju växter som gäller och då behövs säkert inte alla dessa stora rum, så de kanske helt enkelt låter det mesta stå kvar och stänger av den delen av lokalerna fram till nästa jul...

Vårt ärende var ju att hitta en julgran och det gjorde vi också. Faktiskt en riktigt snygg och naturtrogen plastgran, eller vad tycker ni?

Vi hittade också en sorts ljusslinga med LED-ljus där ljusen satt riktigt tätt. När det är mörkt blir det som en glittrande girland.

För en tid sedan visade Christer mig en funktion på min Iphone, där man kan ta panoramabild.

Här ser ni en sådan bild tagen med 180° vinkel, medan man sakta vrider sig själv och kameran.
Granen syns nästan i mitten av bilden.

Nu önskar jag er alla en skön 2:a Adventssöndag!

Det lackar mot...ja åtminstone mot 1.a Advent.

Snart är november, den längsta och tråkigaste av årets månader, slut. Nu kommer en tid med pynt, ljus och glitter.
Har faktiskt fått julkänsla redan. Jag som brukar irritera mig på att affärerna börjar så tidigt!

I går försökte vi få tag i en Adventsgran till rundeln på gården, men inte fanns det någon försäljare än.
Vad håller de egentligen på med? ;-)  Har de inte märkt att Åhléns och andra börjat för flera veckor sedan.

Nåja, vi satte i varje fall upp vår ljusgardin i bokhäcken, så vi fick starta litet i alla fall. Det är de ljusen som jag målade med orange nagellack för att slippa det blå ljuset. Litet skarpt är det fortfarande, men i verkligheten ser det faktiskt bättre ut än på bilden.

Litet mer julförberedelser pågår.
Idag har jag gräddat rullrån.
Alltid när jag gör det så tänker jag på min farmor, som är borta sedan över 40 år.
Hon gjorde världens underbaraste rullrån med ett gammeldags rånjärn på vedspisen.
Har också provat det, men oj, så svårt det är att få jämn och fin färg på rånen. Järnet måste vändas vid rätt ögonblick.

Numera gräddar jag i ett elektriskt rånjärn, som jag hittade helt obegagnat på en loppis.
Det är en otrolig skillnad så mycket mindre stress det blir med ett elektriskt järn.
Fast just idag blev det stressigt!
Mitt under gräddningen, så fick järnet spatt och blev plötsligt alldeles för hett. Rånen blev omedelbart brända.  Järnet hade gått sönder!!!
Ja, vad kan man vänta sig efter några års användning?
Vi satte igång att söka på nätet efter ett nytt järn och visst finns det. Faktiskt flera olika.
Under tiden jag googlade så öppnade Christer järnet och fann att den pyttelilla termostaten var helt insmord med fett. Efter rengöring fungerade järnet igen. Min underbare, händige man!

-Det här är ett resultat av att jag - till min mors stora förtvivlan - öppnade alla leksaker för att konstatera hur saker kunde hända med dem, konstaterade maken nöjt. Det var sällan jag fick ihop dem igen efteråt!

Numera får han ihop sakerna också, så jag kunde fortsätta gräddningen med det lagade järnet.

När tiduret ringer är det dags att rulla upp rånet.

Min rullpinne har en skåra, där jag petar in kanten på rånet för att rulla upp det.

Så fort rånet svalnat några sekunder, så kan man dra av det från pinnen.

Det känns härligt att få fylla kakburken med "farmors rullrån"!
Det borde egentligen vara hänglås på kakburken, för han, den händige, är ett riktigt kakmonster...

I morgon ska jag baka saffransbullar. Har inget favoritrecept där, så nu ska jag ägna en stund åt att söka efter ett bra recept.

Har du kanske något som du kan dela med dig?  :-)