Mariehems B&B är igång igen.

Det är inte bara att starta ett B&B hur som helst, även om det är väldigt liten skala. Det krävs en hel del tillstånd och besiktningar.
Dessa går genom kommunens bygglovsavdelning och miljökontor och kostar en hel del.
Dessutom måste man skaffa en kontrollansvarig som ansvarar för att man följer reglerna och en brandskyddsansvarig. I vår kommun får man betala dem särskilt utöver bygglovsavgiften.

Vid besöket av brandskyddsingenjören hade vi fått veta att vi måste ordna en säkrare nödutgång från övervåningen i Undantaget. Det krävdes en brandsäker dörr och metalltrappa som ledde ut till gården. 
Dörren hade vi redan, sedan vårt tidigare egna boende i Undantaget och lyckligtvis var det en brandklassad dörr. Den hade vi köpt på en återvinningsfirma i Malmö.

När vi bodde i Undantaget fanns en ställning med plankor utanför dörren och där hade vi ett par dynboxar för förvaring av sådant, som inte rymdes inne i lägenheten. Vi hade också en stege ner till logen för eventuell utrymning, men nu skulle det ordnas på ett säkrare sätt.
Vi behövde också förstärka med en brandvägg mellan Undantaget och den övriga byggnaden.

Det var vårvinter när vi började arbetet med det som krävdes. Litet småkyligt och slaskigt
Det första var att bygga upp den brandsäkra väggen mot logen.
Befintlig vägg var en lecavägg, som slutade mellan våningarna. Ovanför var det en regelvägg,
men kravet var att brandväggen måste gå upp till yttertaket.
Den gamla väggen var inte isolerad, så vi valde att bygga en lecavägg utanför den. På så vis kunde vi också göra en bättre isolering mellan de två väggarna.

Christer började med att gjuta en sula.

Här är början med lecablock och isolering. Den halvböjda öppningen i den gamla väggen var tänkt till en liten pizzaugn, men efter alla år av byggande kände vi att orken inte räckte till det också, så det blev bara ett litet utrymme bakom järnluckan från köket.

Arbetet fortskred med några varv per dag.

Nu återstår inte så många varv leca.

Biten ovanför sneddningen i dörren fick gjutas med en form fylld med
leca och armering.

Den nya modulskorstenen från köksspisen måste komma mellan trappan och 

väggen.

Landsbygdsutveckling vad betyder det...?

Ni har säkert precis som jag hört ordet "landsbygdsutveckling" massor av gånger. Det brukar innebära att man försöker underlätta saker och ting så att man även på landsbygden ska kunna bo och helst också försörja sig.

Verkligheten ser annorlunda ut!

Vill man starta ett mindre företag på landsbygden, så finns många, många hinder! Man behöver tillstånd, efter tillstånd och anpassningar till ganska stora kostnader. Det görs sällan någon skillnad på om det är en stor eller liten verksamhet. Samma lagar och regler gäller, vilket naturligtvis är en stor stoppkloss för små företag.

Det fick vi ytterligare ett bevis på idag, när vi hade besök av en entreprenör, som ska hjälpa till med att råda oss  och ge kostnadsförslag för godkänt enskilt avlopp.

Redan där känner jag att det haltar. I vilket annat sammanhang är det "försäljaren av en vara" som ska bestämma vad kunden ska köpa?

Varför ger inte kommunen bidrag till enskilt avlopp, när de inte vill kosta på kommunalt till vår by? Vi betalar ju samma kommunalskatt, men får långt ifrån samma service! Vi får vara med och betala solidariskt för badhus och sporthallar inne i tätorten, men kommunen ställer inte upp solidariskt för oss i byarna.

Åter till avloppsfrågan.
Kommunens representanter får inte ge råd eller ens säga vad vi måste ha för att bli godkända! De är inte experter, utan det är entreprenörerna.
Det är alltså entreprenörerna som ska känna till lagar och regler.
Entreprenören ska ge oss ett förslag, som vi lämnar till kommunen att godkänna eller avslå - naturligtvis mot avgift!
Hur ska kommunen kunna godkänna något, om de inte är experter?
Varför är det då inte entreprenören som ger tillstånd, när det är han som kan reglerna?

Som gången är nu, så får vi utan utöver kostnaden för entreprenörens arbete, betala kommunen för samma ärende.
Hur ska kommunen (eller vi själva) veta om vi kunde ha fått en billigare lösning, som vi inte känner till, men som kunde ha blivit godkänd?

Hur som helst, i vårt fall, när vi vill driva B&B, ansåg entreprenören att vi måste ha ett avlopp dimensionerat för 10 personer, mot 5 personer  som är det normala för en vanligt familjebostad.
Den extra kostnaden för detta större reningsverk, var ca 36 000 kronor.
Detta för att vi ska kunna ta emot max 6 gäster + eventuellt 2 personer i extrabädd någon att då och då, mest sommartid. Det känns absurt!
Hela anläggningen med större tank och reningsverk, kunde beräknas till ungefär 105 000 kronor. Till detta kommer grävningen som beräknades ta 2 dagar.
Vad tar en grävmaskinist för två dagars jobb med sin maskin?

Ja, ni anar kanske vilka hinder som redan mött oss.

Nästa hinder handlar om att vi behöver söka bygglov för att vi kommer att använda våra lokaler för väsentligt annat ändamål. Då spelar det inte någon roll att det varit bostäder hela tiden. Det är en skyddsfråga.
Det knepiga är att om vi skulle hyra ut som vanliga hyresbostäder, behövs inget bygglov! Varför behöver tillfälligt boende skyddas mera än permanent boende?
Bygglov kan ta 10 veckor.  Alla nybokningar är stoppade tills vidare.
Det får bli ett senare inlägg om detta.

Nu är vi trötta men inte beredda att ge upp riktigt än. Men nu gränsar det mot att vi inte längre kan se någon möjlighet att få ekonomi i vårt B&B.

Katten Bill är helt övertygad om att han också är människa. Därför vill han gärna sitta med vid kaffebordet i stället för att äta ur en skål på marken som de andra katterna.
Undrar vilken regel han bryter emot? ;-)

Regler

Nu har inspektören från Miljökontoret varit här.
Det var en yngre kvinna, som var mycket lättsam och trevlig.
Hon gjorde inte alls den typen av inspektion som vi hade väntat oss.

Hon drog inte med fingret för att se om det var ohygienskt dammigt. Hon öppnade inte ens kylskåpsdörren utan berättade bara om hur vi skulle hantera maten och att vi måste föra protokoll över stickprov på temperaturen i kylskåpet så att den höll sig i rätt nivå.

Men hon kom även med en del tuffa besked.

Först och främst så måste vi köpa en vattenanalys och skicka svaret till kommunen. Den har vi redan beställt material till. Det kostar  strax under 2000 kronor, men är överkomligt. Fast hopräknat med alla de andra avgifterna, så blir det snabbt stora summor.

Det här med småskalighet och entreprenörskap rimmar inte så väl med alla förordningar och avgifter, vilket vännen Katarina med bloggen En grön sida, påpekade som kommentar till mitt förra inlägg.

Det som däremot sved ordentligt var, att vårt avlopp inte längre är av godkänd typ.
Det var nytt 1989 och anläggningen kostade då 26 000 kronor. Eftersom planerna ändrades och ingen bodde här kom det inte i bruk förrän 2001 när vi flyttade till gården. Nu är det alltså inte längre godkänt! Det blir dyra spolningar det!

Under de här åren har det kommit nya regler om fosfatfälla mm.  Sedan var inte heller själva anläggningen godkänd längre. Bädden måste bland annat göras om efter ca 15 - 20 år. Nu stannar förstås inte kostnaden på några tusenlappar, utan nu handlar det om hundratusenlappar!

Det här var ju inga roliga besked!
Trösten, eller vad man ska säga, är väl att den här kostnaden hade kommit förr eller senare i alla fall. Men då åtminstone senare!
Kommunen håller på att kolla alla avloppsbrunnar för att se till att de är godkända. Vårt område ligger ju nära en vattentäkt, så det ligger högt på prioriteringslistan, sa inspektören.

Annars tyckte hon att vi hade det fint  och mysigt här på vår gård.

Vi själva sitter och försöker hämta oss efter den mentala ansträngningen och har svårt att sätta igång med något jobb.
Ska gå ut och försöka hämta litet inspiration i trädgården, för nu har regnet slutat att strila och solen skiner igen.

Den söta rosen 'Wollerton Old Hall' som jag har i en stor kruka bjuder på sin första blomma idag.