tisdag 6 mars 2012

Klätterhortensian

Som jag har berättat om här,  bjöds gården Mariehem ut till försäljning av Malmö stad, 1987.

Vid visningen fanns det en stor klätterhortensia, som klättrade på den södra fasaden av boningshuset. Christer var mycket glad för den och tyckte, att det var en riktig vacker och praktfull växt.

För att göra en lång historia kort, så såldes gården först till ett annat par, som senare backade ur köpet. Därefter kom den i Christers och hans dåvarande sambos ägo, eftersom de hade lagt det näst högsta anbudet.

Köparna hade inte förändrat något märkbart på gården, utom att de hade hunnit kapa ner hela klätterhortensian och grävt bort roten.  Till Christers besvikelse fanns inte ett spår kvar av den, när han och hans sambo blev ägare.

Men på något vis hade ändå någon liten rotbit blivit kvar i marken och efter ett par år började den åter sin vandring uppåt väggen.

När Christer och jag flyttade in till Mariehem 2001, var klätterhortensian redan ganska stor igen. Den nådde nästan till takkanten.

När jag började röja bort allt långt gräs, som växte kring hortensian, så fick jag plötsligt se en ensam, liten rosa, blomma inne i gräset. Den var mycket fylld och doftade alldeles underbart. Det var den första rosen jag sett på gården och det kändes litet som en välkomsthälsning.

Sedan växterna börjat få både ljus, vatten och näring så satte de full fart. Efter ett par år såg det ut så här.


De blev mycket klädsamma ihop, rosen och klätterhortensian - som en brud med en enorm brudslöja!

Prakten och glädjen varade i några år, tills vi skulle till att putsa om utsidan av huset. Då måste återigen klätterhortensian klippas bort.

Den som utförde det jobbet var min pappa, som klättrade upp och kapade bit för bit med en grensax.

































Den gamle plåtslagaren tvekade inte att klättra på en stege, trots att han skulle fylla 90 år det året.

































Mamma hjälpte till att samla ihop det nerklippta.


























































Det kändes verkligen sorgligt, att de fina växterna måste bli så skändade. Trösten fick vara att de snart skulle växa upp igen.
Även huset hade kommit till ett stadium under byggnationen, som gjorde att det såg skändat ut.

Efter putsningen så väntade vi oss att både rosen och klätterhortensian skulle växa upp igen.



Men riktigt så enkelt blev det inte. Det visade sig att klätterhortensian inte klarade att fästa på den nya väggen. 
Nu är hon klätterstomme till rosen och till en klematis som växer där. 
Så småningom ska vi försöka ordna något stöd, som den klarar av att klättra på, så den får bli sitt forna jag igen.

9 kommentarer:

  1. Tänk vilken växtkraft det finns i vissa växter. Rosen är ju bedårande.
    Kvitten blir så fint att driva.
    Ha det gott och lycka till
    med kvistarna.
    Annika

    SvaraRadera
  2. Visst är det fantastiskt med de gamla "trotjänarna" som återkommer trots omild behandling. Hortensian är snart sitt forna jag. Läcker kombo med rosen!

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig berättelse om dina växter. Och så vackra bilder. Så underbart hus ni har. Jag halkade hit via Monne. Bara måste stanna kvar och läsa fler gånger.Lägger mig som följare.
    Hoppas du får en underbar dag. Kram/Fia.

    SvaraRadera
  4. Vilken spännade resa klätterhortensian gjort. Det händer mycket hos dig...
    Kram
    Randi

    SvaraRadera
  5. Tack allesammans för era kommentarer!

    Har sett att det finns någon gadget, som gör att man kan svara enskilt på en kommentar. Ska leta efter något sådant!

    Visst är kombinationen av ros och klätterhortensia mycket trevlig när den är den här storleken också, men jag skulle önska att klätterhortensian fick litet mera livsluft igen. Fast så stor som den var kan de nog inte få bli igen, för då täcker den fönstren.

    SvaraRadera
  6. Jag sitter här och häpnar mer och mer över allt arbete ni lägger ner och hur det också lönar sig. Jag tror att såväl hortensian som rosen snart kommer att överträffa sina hitintills bästa år! De verkar ha mycket kvar att ge er som tack för era ansträngningar!

    SvaraRadera
  7. BeBest, när jag sitter och bläddrar igenom alla gamla foton, så häpnar jag också över allt arbete, som är gjort överallt.
    Tur man varken vet i förväg eller minns efteråt! ;-D

    Märit

    SvaraRadera
  8. Gillar klätterhortensian väldigt mycket men vågar inte släppa loss 'henne' mot husväggen utan här får hon hålla sig på spaljen.
    Så fint ni har det!
    Ha det gott
    Birgitta

    SvaraRadera
  9. Birgitta, på vår putsade fasad skulle den få klättra, men om vi hade träfasad, så hade vi nog också ha tvekat, för den är både vig och stark! ;-)

    Märit

    SvaraRadera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit