Flytten till Mariehem 2001

I väntan på att vårarbetet i trädgården ska komma igång, så blickar jag idag tillbaka till sommaren 2001, när vi flyttade till Mariehem.

Som jag tidigare berättat om här, så hade gårdens tidigare ägare blivit hyresgäster. De två systrarna Anna och Ingeborg, som levde kvar längst, fick uppleva hur tidens tand började gnaga hårt överallt på gården.
Malmö stad, som då var ägare, ville inte lägga pengar på något större underhåll. och gården blev alltmer förfallen. Inne i huset var det också fuktigt och luktade unket, har vi fått höra.
De sista åren orkade kanske systrarna inte heller sköta sin trädgård, som tidigare lär ha varit mycket prydlig och vacker.
Efter systrarnas död, 1986, stod gården obebodd ända tills vi flyttade dit fjorton år senare. Hus och trädgård förföll alltmer.

När vi flyttade in 2001, hade vi båda brutit upp från våra tidigare liv och flyttade ihop i gården, som ett första gemensamt hem.

Orkar man i vår ålder verkligen den gigantiska renovering, som krävdes? Det diskuterade vi ingående.
Båda kände vi väl, att egentligen var det alltför mycket. Samtidigt var gården en liten idyll, med ett väldigt fint läge, Här ville vi verkligen bo, så till sist beslöt vi, att ge oss i kast med det stora arbetet.

Eftersom vi måste gräva ur alla golv och göra en så omfattande renovering, så insåg vi att vi måste ordna en annan bostad under tiden.
Den första hösten påbörjade vi därför en liten undantagslägenhet inne i logen.  Den ska jag berätta om senare.

När vi stängde dörren om oss på kvällen, så fick vi börja med att lägga pussel med den murkna dörrtröskeln.

Trösklarna vid ytterdörrarna gav fritt tillträde till smådjur. En kväll när jag kom in i "köket", så satt det både en groda och en ödla innanför dörren.
Det blev litet för mycket!
"Ser jag en snok här inne, så blir det till att göra en ny tröskel omedelbart - om det så är mitt i natten!"
För att förhindra att drag, ödlor och snokar - kom igenom  håligheterna, så brukade vi lägga en hoprullad trasmatta mot dörren.

Inne i huset fanns inget vanligt kök. Systrarna hade länge fortsatt att använda det traditionella gamla skånska köket, även om de med tiden skaffade, först en vedspis och sedan en elektrisk spis .

Den stora skorstenen vidgades i bottnen, till ett rum. Där fanns det egentliga gamla skånska köket.
Rummet kallas för "illaren", eftersom det var här all eldning skedde.
In till illaren finns en dubbeldörr, som stängdes när göromålen var avslutade för dagen.

Bakugnen är stor. Den eldades upp vid storbak och för matlagning till större högtider. Röken kom tillbaka in i illaren genom öppningen och gick därefter rakt upp genom den öppna skorstenen.
Sedan ugnen blivit tillräckligt varm rakades kol och aska ut. Därefter kunde det gräddas, först kaffebröd och kakor. Sedan gräddades 20-30 limpor samtidigt, på eftervärmen.
För att behålla värmen tryckte man en blötlagd trälucka över öppningen. Vid längre gräddning tätades också runt luckan med lera.

Där trefoten står, på "anbänken", eldade man  under sin kokgryta eller stekpanna. Askan rakades ner i en hink under gallret till höger.

Intill anbänken ser man nere till vänster ytterligare en öppning. Genom den eldade man under det stora vattenkaret, som stod på andra sidan väggen i "sterset" - grovköket. På så sätt hade man alltid tillgång till varmt vatten.
Röken från den elden leddes också tillbaka in till illaren genom en öppning, som syns högst upp på bilden.

På illarens högra sida finns en likadan öppning genom vilken man eldar i sättugnen, som användes för att värma vardagsrummet "stuan". Även den röken leds förstås tillbaka in i illaren.

Här proveldar vi första brasan i vår sättugn. Eldningen sker från illaren.

 Sättugnen var borttagen, när vi kom till gården. Det syntes bara märken i väggen, där den suttit.

Därför hade Christer, redan, för många år sedan, köpt en annan  gammal sättugn, i samma storlek. Den har vi placerat på den gamla platsen. Här är en bild från monteringen.

Vi är båda ganska jordnära personer, men köket inne i illaren kändes verkligen alltför jordnära även för oss. Därför vi fick provisoriskat  placera några begagnade köksskåp, några vitvaror, en liten varmvattenberedare och en diskbänk i grovköket, för att kunna sköta vårt hushåll under tiden vi byggde oss en drägligare bostad i Undantaget.

Grovköket fick även hysa en duschkabin.

Vardagsrummet, eller stuan som det heter i en skånsk länga, fick ge plats för hyvel, fräs, bandsåg och virke, som vi skulle använda till renoveringen.

Här står korsvirke som skulle byggas in i Undantaget.

Det rum som vi hade som vardagsrum var inte i bättre skick än övrigt i huset.

Väggen till vänster har den tapet, som filmtemet satte upp på väggen vid filmningen av Torntuppen.
Golvet var så murket, att vi fick lägga masonitskivor på vissa delar för att inte trampa igenom det.

Glömde att visa vårt köksavlopp, när jag berättade om köket. Här kommer det.

Till detta rör som mynnade på baksidan av huset ledde vi avlopp från diskbänk, duschkabin och tvättmaskin.
Det var synnerligen "luftigt"!

Övriga faciliteter fanns i ett hörn inne i nuvarande snickarboden:

Hit ut fick vi tassa även under vintern. Det blev en avsevärd standardhöjning, när vi kom på att klä sätet med ett liggunderlag.