måndag 10 september 2012

Överflöd

När man som jag har vuxit upp i en norrländsk by, där varken äpplen eller andra frukter fanns i byns trädgårdar, så blir man helt överväldigad av lycka över alla frukter, som går att odla i Skåne.


Samtidigt blir jag väldigt kluven, ja nästan stressad, över den enorma mängd äpplen som ligger och förstörs i trädgården. Mitt lutherska samvete säger att man inte får låta mat förfaras, så jag har plockat så mycket jag har orkat. Massor av äpplen hamnar i rabatterna under träden, där man får leta fram dem bland perennerna. Ofta ligger de bästa äpplena i rabatterna, då de dämpats i fallet av växterna, så de har mindre stötskador.

Igår krattade jag ihop alla de här äpplena och klippte gräset. Idag hade trädet lagt ut en ny nästan lika tät äppelmatta och det finns fortfarande massor kvar uppe i det gamla trädet.

Under flera dagar den senaste tiden har jag hållit på med mustning av äpplen.
Det har inneburit att jag
tvättat flaskor, burkar och äpplen,
mixat äpplen,
stoppat massan i nylonpåsar och
pressat den i vår fruktpress,
hällt upp musten i burkar och flaskor, som därefter
pastöriserats i vattenbad,
förslutits och
fått sina etiketter
Sista korgen ryckte maken också in och hjälpte till med pressandet. Det var tur, för då var jag rejält trött i kroppen.
När alltihop är avslutat, så är dessutom köket moget för storstädning.

Alla förstår säkert att det där är en tidsödande procedur som kräver ganska mycket ork och uthållighet. Till sist måste man ge upp och börja kärra bort fallfrukt, men det kniper i den inneboende husmoderns hjärta.
De äpplen som lyser av perfekthet faller jag till föga inför och börjar plocka i en bunke. Tanken är att det ska bli några äppelpajer i frysen. Äpplena ligger fortfarande i bunkar...

Idag har vi haft en värme, som nästan kan mäta sig med de bästa högsommardagarna, 26,3° , ganska vindstilla och soligt.
Tillsammans med en god vän i byn brukar jag gå stavgång vissa dagar i veckan. Idag var en sådan viss dag och vi skulle gå i skogen på övningsfältet.
Övningsfältet är stort och skogen ser förvillande lika ut överallt, men hon har gått här ofta med sina hundar och känner alla vägar. För mig som nästan kan gå vilse i närmiljön, så kommer det nog aldrig att bli så klart att jag hittar själv.



När vi kom upp i skogen, vid militärens övningsfält, så måste jag hala fram kameran och föreviga den underbara blomningen hos ljungen, som brer ut sig överallt. Det är synd att kameran inte förmår återge vad ögat ser!


Väl hemma igen hörde jag ett ljud, som hörs då och då.  Det var ett streck med knölsvanar som flög över trädgården. Från deras vingar blir det ett sorts rytmiskt vinade ljud, som det brukar ta en stund att lokalisera och identifiera. Jag tycker att det är ett vackert ljud, som stannar länge som en efterklang i kroppen.
Trots att jag höll i kameran, så hann de flyga iväg rätt långt innan jag kom mig för att knäppa bilden.
Ser du svanarna ovanför grenarna?
Zoomningen gör bilden litet väl grynig, men jag visar den i alla fall.

12 kommentarer:

  1. Jodå, visst ser jag svanarna! Vilken härlig berättelse om kombinationen av njutning och slit. Du är väl aldrig från Njutånger :-)
    Det enda jag inte kunde läsa in i texten var alla flaskor av Calvados som ni kommer att kunna lagra.
    kh/rolf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag visste hur man gör Calvados, så skulle jag kanske pröva, men nu blir det endast vanlig must med rätt mycket fruktkött kvar.
      Tycker att jag gjort så mycket must nu, men det räcker endast till en flaska var fjortonde dag. Alldeles för litet om man tänker efter!

      De av våra äpplen som ger bästa musten är nästan slut nu, men Ingrid Marie-trädet dignar av äpplen som inte är mogna ännu. Kanske har jag hämtat mig och orkar göra en omgång av dem senare.
      Har förresten läst på om Calvados nu och ser att det är rätt olagligt att tillverka i Mariehem. Vi bryter bara de lagar vi måste, så detta måste noga övervägas! ;-)

      Radera
  2. Vilket jobb du lägger ner på dina äpplen, du kommer kunna njuta av mycket gott i vinter. Jag får tyvärr inga äpplen i år, träden har drabbats av någon sjukdom. Härligt med svanarna. Vilken vacker promenad.
    Ha en fin tisdag.
    Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej men så jobbigt att äppelträden blivit sjuka! Är det själva träden eller är det angrepp på äpplena?

      Ja det var verkligen en härlig promenad, även om min förkylning gjorde att vi tog det i maklig takt. Vi är så glada att vi bor i en del av Skåne där det finns litet promenadområden i närheten av byn.
      Ha det gott själv!

      Radera
  3. Oj! Har ju inte alls dina mängder, men kan förstå din känsla att det värdefulla inte ska förfaras...
    Här sätts ibland ut äpple och päron på trappan mot gatan, en lapp med att det är fritt fram att ta. Brukar gå åt. Känns bra. Ja, och lite går till mos/kompott som jag fryser in. Men, som sagt, inga stora mängder här.
    Härliga bilder på ljungen och kan nästan höra svanarna =o)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Byborna har alla egna äpplen i trädgårdarna. Dessutom är det här äpplen som passar till must och kompott, men inte direkt som ätäpplen. Den ena sorten är litet smaklös och den andra är nog litet för syrlig.

      Radera
  4. Precis som hos Katarina här ovan gör man här också. Utanför villa trädgårdarna står klädkorgar med frukt och alla som vill får ta för sig. Äpplen som inte duger att äta, brukar fraktas ut i skogen för att rådjuren ska nytta av dem. Bättre att trädgårdsäpplena kommer till djuren än att djuren kommer till äppelträdgårdarna.:)

    Svanarna blev ju en fin dekoration bland kvistarna! Ljunghedarna är sköna så här års! På sena 70-talet och tidiga 80-talet hade familjen ett liten uppfödning av perserkatter. Vårt stamnamn var Ljungblommans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du har rätt i att man skulle köra iväg äpplena ut i skogen. Det får vi tänka på framöver.
      Vi hörde om någon, som satte ut en korg med äpplen och skrev: Var så god!
      Nästa dag var korgen borta och äpplena låg på vägkanten!
      Nu tror jag inte att faran är stor, att det upprepas, men som jag skrev, så är det inte direkt ätäpplen utan mera hushållsfrukt.

      Radera
  5. Vilka vackra ljungbilder du bjuder på...
    Tack för det.
    Ja det är mycket frukt i år.
    Jag torkar mycket men mycket går till spillo.
    Allt gott
    Annika

    SvaraRadera
  6. De väldiga ljungpartierna är så fantastiskt vackra. Det är synd att kameran inte klarar av att återge de lila fältens lysande färg lika vackert som ögat uppfattar dem.

    SvaraRadera
  7. Oj, vilket arbete du lägger ner på din frukt! Vilka mängder. Men det gäller att försöka vara glad åt det man hinner och orkar ta hand om i stället för att få dåligt samvete för det andra!

    SvaraRadera
  8. Tack Nina! Du har naturligtvis helt rätt och jag jobbar på det...
    Mitt minne är dåligt, men jag tror inte du har kommenterat hos mig tidigare, så välkommen hit!
    Har redan tittat som hastigast på din blogg och kopierat recepten på marängerna, som såg synnerligen goda ut! :-)

    SvaraRadera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit