lördag 19 maj 2012

Lägga om taket på boningshuset

Det här inlägget är en återblick på en ganska jobbig period, när vi skulle lägga om taket på vårt boningshus.

Från första början har vår gård säkerligen haft stråtak på alla husen. Det som tyder på det, är att vi hittat rester av de vidjor, som användes när man band stråtaken. Dessutom var halm det vanliga takmaterialet, vid den tiden när gården byggdes.
Någon gång har stråtaken bytts till robustare tak. I det här fallet till ett undertak av spån och sedan tegelpannor.

När vi flyttade hit, var det gamla takteglet hårt slitet. Många pannor var väldigt tunna och det släppte nya flisor ideligen. Vi skulle alltså bli tvungna att lägga nytt yttertak

Då vi tycker att enkupiga pannor är vackra, så bestämde vi oss för att försöka få tag i det.
På en ödegård, som var nästan helt ihoprasad, såg vi  enkupiga takpannor, som fortfarande verkade vara i utmärkt skick. De borde alltså vara av god kvalitet. På baksidan stod det Börringe tegelbruk.

Vi tog kontakt med ägaren till ödegården, men denne hade eget behov av pannorna. Vi letade vidare i annonser och åkte och hämtade större och mindre partier. Så småningom hade vi lyckats få ihop pannor till hela taket på boningshuset.

Det var ett ansvarsfullt ögonblick när de första pannorna togs ner. Nu fanns ingen återvändo!
På kvällen var det bakre takfallet tömt på tegel och spåntakets rivning var påbörjad.


Det tog inte så lång tid att riva, men oj, så mycket efterarbete det blev.

Det var skönt, att vi hade vår gamla traktor. Takresterna samlades i skopan och kördes till en hög, att bränna ute på ängen.

Takstolarna byggdes på, för att den tunnare råsponten skulle komma på samma höjd som spåntaket hade haft.. Vi ville utnyttja den extra höjden för att få en tjockare isolering under taket.
Katten Bull var som vanligt hantlangare. ;-)

 I det här skedet såg det så pyttelitet ut uppe på vinden. Skulle det det verkligen bli några bra rum här? Hanabanden satt för lågt och måste höjas. Sidostöttorna måste också flyttas ut.

Till slut var alla takstolar påbyggda och förstärkta och det var dags för råsponten.

En kolossalt varm dag för takarbete, + 28°C, men det hjälptes inte. Det brådskade med råsponten, för vädertjänsten hotade med ett kommande regnväder, om ett dygn.


Ovanpå råsponten lades takpapp. Nu var den takhalvan skyddad mot regn. 

Nästa dag flyttade jobbet över till främre takfallet. Teglet skickades ner i en ränna till en skottkärra fylld med sand.



Nu var jag ganska orolig för alla mina växter. Kunde föreställa mig, hur de täcktes av spån och smuts från rivningen. För att skydda dem, spände vi därför upp en stor presenning.

Det digra jobbet med att städa bort resterna från baksidan av huset, hade fått oss att tänka ut, att vi skulle använda traktorn och lasta direkt i skopan. Det borde vi ha kommit på förut! Det gick hur galant som helst!
Taket sågades upp i bitar - med tigersågen, som var tämligen okänslig för spikar - och när skopan var full, så körde Christer iväg med skräpet till eldningsplatsen.

Eftersom det hade regnat litet under natten, så var gräset vått och vi bestämde oss för att börja elda. Vi hade gjort två olika högar, för att inte få en alltför stor brasa.
Vi förberedde flera baljor med vatten och kunde också spruta med en trädgårdslang, ifall elden skulle ge sig utanför högen.
Vi bytte dessutom av varandra, med att sitta brandvakt hela dagen lång.

När den första brasan bara var en liten rest, så lämnade vi den en stund, med tanken att det inte längre var någon fara.
Det hade börjat blåsa upp litet, så vi bestämde oss för att vänta med nästa hög. Vi gick fram på gården för att planera vidare. Det skulle vi inte ha gjort!

Efter en stund började jag höra ett konstigt knaster från baksidan och gick för att se, vad det var.
När jag kom dit, blev jag helt förskräckt!
Det som hänt, var att blåsten hade tagit i och den lilla brasan, som vi hade bedömde som nästan utbrunnen, hade kastat lågor ut i gräset. Snart hade elden hunnit fram till den andra högen och både den och det omgivande fjolårsgräset brann för fullt. Jag föreställde mig genast hur det skulle bli en "präriebrand" i det torra gräset, ner till stugorna vid ån och kanske ännu längre bort...
 Som tur var hade vi ju rustat oss för brandsläckning, men det blev en stund, som vi inte glömmer så lätt!

Fortsättning följer...

8 kommentarer:

  1. Vilket arbete ni lagt ner på taket! Utan tak inget hus, trägen vinner och vartefter arbetet fortskrider lär man sig mer och mer...
    Fy sjutton vad jag skulle blivit rädd om elden fått fäste i gräset... Jag brukar elda vägrenen här men bara de år då det är nysått innanför ;-)
    Ha det gott!
    / maria

    SvaraRadera
  2. Ja, på den här gården är ett hiskeligt arbete, vad än det gäller, eftersom den var så fullständigt förfallen. Men det kändes oerhört skönt, när det var klart!

    Som jag skrev så blev vi också rädda, när gräset brann. Jag ville ringa brandkåren, men maken ansåg att vi skulle klara det själva - vilket vi ju också gjorde. Men nog var vi uppskakade efteråt!

    SvaraRadera
  3. Smart använda skopan att lasta direkt i. Huvva för eld som med liten vindpust kan ställa till det.
    /Anette

    SvaraRadera
  4. Eld är inget att leka med. Det verkade så säkert på morgonen, men eftersom fjolårsgräset torkade under dagen, så blev det väldigt eldfängt!

    SvaraRadera
  5. Ni hade allt tur där!

    Om man kan förbereda takläggningen genom att i förväg ha spikat hop lämpliga luckor som passar mellan takstolarna kan man lyfta dem med traktorn. Så hade min husfabrik ordnat det närjag skulle bygga huset. Det gick fort som ... ja väldigt fort att få upp och fast luckorna på takstolarna. Jag tror luckorna hade ungefärliga mått kring 240 x 90.

    Men sen kom då de dagar då vi i -15°C spikade tjärpapp på råspånten. Det var inget nöje! :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med färdiga råspontluckor fanns nog med i diskussionen inför takläggningen. Nu är det ju så, att det här huset inte har standardmått precis - inte ens lika långt mellan takstolarna, så därför valde vi den här metoden i stället.
      Annars går det förstås snabbare, om man kan använda färdiga bitar.

      Radera
  6. tack för en "post" med många goda tankar och tips. Vi närmar oss samma fas med stormsteg.
    Hittade också er vädersida - hoppas vi kan få veta hur ni byggt upp den. Man blir ju lite väderfixerad när man bor på landet och bygger. Har tex väntat i veckor på en dag med stiltje (på Österlen!!) så jag kan lyfta upp 7 meter långa takplåtar på vårt hönshus.
    kh/rolf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du uppskattade inlägget!
      Det är ju när man står inför en uppgift, som man fördjupar sig i ämnet.
      På vädersidan finns en mejladress, som du gärna kan använda, så kan du precisera dina funderingar.
      Såg en takfråga någonstans, som jag antar, att det är du som har ställt? Om det är din fråga, så svarar jag nu här.
      Där fördrar jag alternativet med med trekantlister under tjärpapp, framför ett slätt tjärpapptak.
      Trekantlist har vi gjort på vårt uterum.

      Radera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit