Hela vägen måste alla värme-, vatten- och signalrör följa med, inbäddade i frigoliten.
I köket grävdes sanden bort runt matkällaren. Den här källaren är murad med gråsten och hade starkare väggar, så här behövdes ingen ytterligare förstärkning.
När alla golven fått sina olika utföranden, beroende på om det skulle vara golvvärme eller inte, och det hade gjutit ett betonglager, så var det dags att ta bort alla gamla fönster och dörrar.
I "spiskammaren" och badrummet minskades storleken till enluftsfönster.
När man gör en sådan stor renovering, så är varje hjälp ett bidrag, som man tacksamt tar emot.
Här vidgar pappa Anton dörrhålet vid entrén, till den ursprungliga storleken för en dubbeldörr.
Ovanför fönstren fick vi förstärka med lecastenar och armering, då lerstenarna föll sönder när vi tog ut de gamla karmarna.
Ett hus som saknar de flesta av sina fönster och dörrar ser väldigt sargat ut!
Men hjälpen var faktiskt på väg!
Fortsättning följer snart...
Mycket kan man åstadkomma på egen hand men fler händer, fler, ögon, fler hjärnor och inte minst någon till hands att rådgöra med då villrådigheten gör ett besök, är väldigt bra att ha. Sen går det ju lite fortare och blir lite trevligare också.
SvaraRaderaDå man ger sig på en sån här renovering vet man nog inte riktigt vad man gör men jag tror man blivit väldigt nöjd många gånger på vägen fram till färdigt resultat!
Visst är det så - man behöver både rådgöra och få praktisk hjälp!
RaderaVad jag också instämmer helt i, det är att man inte vet vad man ger sig in på. Det hjälper liksom inte, hur mycket erfarenhet man än har, så förbiser man alla de olika detaljer, som tar hur mycket tid som helst.
Du har naturligtvis också rätt i, att man även får uppleva en hel massa tillfredsställelse under resans gång! Som tur är!
Jag blir helt matt...men jag måste le, när jag ser blomkrukan i fönstret på första bilden. Så klart att Märit måste pynta redan innan golvet är lagt..."smile". Blir verkligen imponerad, över att din far är så duktig. Han är förstås angelägen om att hans lilla prinsessa ska få flytta in i sitt slott. Ser med spänning fram emot nästa avsnitt!
SvaraRaderaStor, varm kram!
/Randi
Åh Randi, jag får ta dig ur den villfarelsen! Blomkrukan är en gammal rest i fönstret ända sedan huset stod obebott. Den är alltså en plastblomma, som vi slarvigt nog inte hade orkat kasta förrän i sista stund innan fönstren skulle bort!
RaderaKan du föreställa dig hur skammen färgar mina kinder! ;-D
Vilket jobb! Men så härligt med människor som tar sig igenom sådana projekt. Och jag som tyckte att vårt hus var ett!
SvaraRaderaGlad påsk och kram från Törnrosa
Tack Törnrosa!
SvaraRaderaGlad Påsk till dig också!
Oj oj vilket jobb och vad duktiga ni har varit!
SvaraRaderaMin man hade aldrig fixat ett sådant hus och inte jag heller. Vi har tummen mitt i kan man säga.
Glad Påsk på dig
Annika
Tack Annika! Man har fått olika gåvor. Ni har säkert andra kunskaper, som vi skulle avundas er!
SvaraRaderaDet här är naturligtvis till största delen makens förtjänst! Han har både kunskapen och handlaget. Det som varit den stora prövningen är tid, ork och finansiering.
Det är skönt att vi idag närmar oss målet, även om jag inte hunnit lika långt i bloggberättelsen.
Glad Påsk!
Hej Märit!
SvaraRaderaTråkigt att du inte har möjlighet att besöka Åhus...Också apropå att lilla Kotte hänger på utställningen...Men gå HIT : http://annama-trdgslivannatliv.blogspot.se/2012/04/paskutstallning.html, så får du se honom/henne igen, och några andra foton till...GLAD PÅSK! Kramen! AnnA
Hej Anna! Så roligt att både igelkotten och vår höna kom med på utställningen.
SvaraRaderaJust den hönan vill ruva nu, men vi ska inte ha flera kycklingar,så jag har lyft ut henne från redet till stallet, för att bryta ruvlusten.
Hoppas det kommer stor publik till utställningen!
Kram Märit
Även läst och sett detta allt!
SvaraRadera/Anette
:-)
Radera