En pardörr, som var inköpt på auktion för många år sedan, var i tillräckligt bra skick, för att kunna renoveras.
Den pardörr, som skulle sitta symmestriskt på andra halvan av huset, fattades däremot, så den skulle Christer själv försöka sig på att snickra, med auktionsdörren som förebild. Att beställa nya pardörrar kändes alldeles för dyrt för vår planerade budgetrenovering.
Christer hade tidigare snickrat fönster med spröjs, men aldrig någon spegeldörr med spröjs. Men han kände sig inte helt främmande inför uppgiften, utan ville göra ett försök.
För att få rätt profiler, hade Christer skickat in en ritning till Toolbox Sweden och fått specialslipade stål till fräsen.
Det blev mycket mätande och funderande. För det här arbetet tillbringades kolossalt många timmar i snickarboden.
Det behövs många bitar till en spegeldörr. Katten Bull hjälper till att hålla ordning på bitarna.
Även Bill vill gärna hjälpa till.
Själva spröjsen tillverkades av ek för att få bättre hållbarhet.
Speglarna frästes fram med hjälp av ett lutande underlägg, då den här fräsen inte har en lutningsbar spindel.
Med stämborren gick det smidigt och lätt att göra alla tapphål.
Sedan sågades vinklarna ut, där bräderna mellan speglarna skulle fogas in.
Hela tiden gällde det att ideligen prova hopfogningarna, så att alla vinklar blivit riktiga.
Dörren var här nästan klar, för att sätta ihop slutgiltigt.
För att undvika att det skulle bli färglösa springor i kanterna, när dörren torkade, så förmålades alla delar som skulle skjutas ihop.
Alla pardörrar har fått en låsregel upptill och nertill, på den ena dörren.
Här provas dörren i karmen.
Till adventstiden hade vi båda dörrarna på plats, men den vänstra var alltså fortfarande inte renoverad.
Den fick vänta på sin tur, för nu började en period med enbart väder, som passade för inomhusarbete.
När våren kom fortsatte arbetet med att renovera auktionsdörrarna.
Det innebar bland annat, att fräsa nytt för gångjärnen och göra nya långsidor för låskistan. Även bottenbrädorna fick bytas, då de var litet skadade i kanterna.
Men himmel så duktig din man är, djupt imponerad av han arbete med dessa dörrar!!
SvaraRaderaHa en underbar söndag!!
Ja, Berit, det är jag sannerligen också!
RaderaHa en skön söndag, du också!
Jag är fascinerad och fylld av beundran inför detta hantverk! Gillar det porträtt dina foton ger av Christer också. Du skapar med dem en god beskrivning av honom och hans kunskap och noggrannhet och inte minst tålamod med katterna. Jag misstänker att han inte bara valt ut virket med största noggrannhet! Jag tror inte han lägger händerna på vad som helst!
SvaraRadera;-)
Du förstår säkert, att utan hans kunskap och förmåga hade vi aldrig kunnat ge oss på det här jobbet. Ändå är han ju egentligen inte yrkesman inom byggandet, utan tjänar sitt levebröd på en teknisk skola.
RaderaDet som också gjort det möjligt, är alla de maskiner som han redan hade och som vi köpt till, för att använda.
Stämborren köpte vi första hösten. Den har varit till oändligt mycket mera nytta än vad Christer hade föreställt sig och den har besparat honom många timmars knåpande med stämjärn, som annars hade varit nödvändigt.
Han är en mycket stor kattvän, men då jag är litet kattallergisk, så kan inte katterna få bo inne, utan de delar snickarboden med honom.
Säger bara, FANTASTISKT !!!
SvaraRaderaTack! Ska hälsa till Christer och berätta, att han fått beröm från dig också!
RaderaTack för att du tittade in, Emma!
SvaraRaderaÖnskar dig detsamma!
Vilket tufft jobb, men Christer gillar ju stora utmaningar. Och så snyggt det blir. Jag beundrar hans uthållighet inför alla utmaningar!
SvaraRaderaKram
Randi
Ja, han har fortfarande ett stort mått av nyfikenhet i sig - "måste se om det här kan fungera" - och sån´t leder till utmaningar. :-)
SvaraRaderaKram/Märit
Det är inte klokt vilket arbete ni har lagt ner på er fantastiskt fina skånegård! Det är så roligt att följa ert arbete på bloggen.
SvaraRaderaTack Petra!
SvaraRaderaRoligt att du hittat hit! :-)
Haha, när jag först såg bilder av er gård tänkte jag "vilken tur de hade som fick tag i en som är intakt med alla dörrar och fönster". Och så visar det sig att ni fått göra precis allt själva. ;-) Riktigt fint arbete. Jag förstår att ni är stolta.
SvaraRaderaFörra veckan köpte vi begagnade pardörrar. De ska renoveras och eventuellt förlängas för de är bara 180 cm höga. Men det projektet ligger något år bort, jag samlar fortfarande material.
Jag känner igen det där med hjälpsamma katter. Jag har dem alltid intill, det enda de inte vill hjälpa till med är dammsugning.
Kajo, det är så man får göra, börja samla menar jag.
SvaraRaderaHittar man något, som man tror skulle kunna passa i framtiden, så får man klippa till. Den dagen man behöver det, så är man glad att man tog chansen.
Visst kan det bli så, att man köper saker, som aldrig kommer till användning - vi har fulla uthus, med bra-att-ha-saker! Men man kan alltid sälja vidare, när man väl inser att det aldrig kommer att behövas.
Våra pardörrar är också ganska låga, men så var de förr i de här låga husen.
Trösklarna är förstås litet högre än vanligt, vilket ökar höjden uppåt. Christer är rätt lång, men höjden på dörrarna fungerar bra så här.
Vid kontrollmätning såg vi att dörrbladet är 192 cm högt.
RaderaVilket fantastiskt arbete ni gör, och vilken känsla för detaljer. Jag blir enormt imponerad.
SvaraRaderaKram
Tack för den vänliga kommentaren,Lotta! :-)
RaderaJag googlade på bygga ytterdörr och se var man hamnar? :-) Bara så grymt snyggt jobb Christer!
SvaraRaderaJag googlade på bygga ytterdörr och se var man hamnar? :-) Bara så grymt snyggt jobb Christer!
SvaraRadera