Byta fot

 Så var det dags för en massa putsningsarbete inomhus. Men före putsningen måste alla rör och dosor för eldragningen och vattenrören och diverse annat vara på plats. De fick huggas in i väggarna.

Här har även ett rör för centraldammsugaren huggits in i lerstensväggen.

I badrummet skulle även vattenrören in i väggen. Här kommer badkaret så småningom att placeras .

Det var många ytor som skulle putsas, så det tog lång tid. 

Det kändes verkligen skönt när allt, som blivit lagat och hopfogat, kunde döljas bakom en nyputsad vägg, så det såg helt och fint ut.

Här putsades väggen runt sättugnen, inne i stuan. Luckan i väggen är en öppning in till ovansidan av bakugnskroppen.

Vid ett besök, som vi gjorde på en loppis i Gladsax, strax efter putsningen, sprang jag på en sättugnsfot i järnsmide. Den var mycket mera stilren och skulle ha passat mycket bättre än den, som vi hade monterat. 

Christer förklarade genast, att det var för sent, ugnen var ju fastmurad. Dessutom skulle den där foten  knappast ha passat varken i höjd eller övrig storlek! 

Sättugnsfoten av ek var dessutom fastlimmad i tegelplattorna på golvet och med klinker uppe under ugnen.

Ja, jag insåg att han naturligtvis hade rätt, men jag var så förtjust i  den foten, så jag hade svårt att släppa den. Eftersom den bara kostade trehundrafemtio kronor, så köpte jag den i alla fall. Någonting skulle den väl kunna passa till! Kanske ett sorts vedställ inne i illaren?

När vi kom hem, så provade Christer måtten och döm om vår häpnad. Höjd, längd och bredd stämde exakt.  

Men som sagt, det var för sent!

Ett par dagar senare kom jag in till stuan och hittade Christer i full färd med att byta ut ekfoten mot vårt loppisfynd! 

Med hjälp av små domkrafter, hade han lyckats lyfta ugnen de millimetrar som behövdes, för att ekfoten skulle gå att lossa...

... och den nya skjutas på plats.

 För stabiliteten fick han borra upp hål, så att fotens stöd bakåt, skulle komma tillräckligt långt in i väggen.

På bilderna syns det inte så mycket, men jag tyckte, att det blivit litet väl mycket krusiduller av olika slag. Dels har ju gjutjärnet mycket mönster och sedan var också sättugnsfoten av ek, med sin utsirning av helt annan typ. Effekten blev litet "tårta på tårta". 

Vi tycker att det blev mera stilrent med järnfoten och är glada att det gick att byta fot.

Kanske kan ekfoten däremot användas till ett vedställ inne i illaren? :-)