måndag 2 april 2012

Boningshuset renoveras - första återuppbyggnaden

Äntligen börjar så uppbyggnaden igen, men den började inte på det sätt vi hade planerat.

Arbetet började i arbetsrummet, som ligger längst ut åt väster. I fruktkällaren under det rummet skulle all fördelning av vatten och värme utgå till resten av huset.  Därifrån skulle vi alltså dra allt som skulle ligga under golven .
När vi tog bort det gamla trägolvet och grävde ut sanden runt fruktkällaren, så började snart de gamla väggarna tryckas in. De var förstås också murade med lerbruk, som inte kunde hålla emot. Nu var det fara å färde!
En del av försvagningen hade vi säkert också själva åstadkommit, när vi grävde och tryckte igenom ett hål för värmekulverten och en signalledning från utsidan av huset och in till fruktkällaren.

Nu blev det bråttom!
Snabbt insåg vi att lösningen var, att mura en ny skalmur med lecablock, innanför de gamla källarväggarna. Det tomrum som bildades bakom skalmuren fylldes också med bruk, för att inte den gamla tegelväggen skulle fortsätta att ge med sig.

Det hela avlöpte lyckligt och vi kunde fortsätta uppbyggnaden.
Från början hade vi tänkt behålla de här två gamla bitarna av lerstensväggarna, men det blev litet problem vid övergången mellan lecavägg och lersten, så slutligen revs de också.
.
Den nya väggen står på samma ställe som den gamla och en ny sula fick gjutas till den.

Det blev också dags att sätta ut alla mått för vatten och avlopp i badrummet, som ligger mellan  arbetsrummet och den gamla bakugnen.

Det första golvet som blev gjutet, var det i arbetsrummet.

Först la vi en fiberduk och sedan ett lager makadam. Ovanpå detta la vi 30 cm frigolit. Vi la även frigolitskivor mot yttermuren.  Alla värmebärande rör la vi inne i frigolitlagret. De som kommer upp genom betongen är tomrören, avsedda för de rör som skulle till radiatorerna i arbetsrummet.

En liten öppning skapades för nergången till fruktkällaren.

Därefter kom golvet i badrummet med slangen för golvvärme.


När vi så var framme vid golvet i bortre hallen och framför bakugnen, så kände det verkligen skönt. Även här skulle det bli stengolv, som skulle ha golvvärme.
Sedan vi gjutit även den delen, så hade vi fått betonggolv på hela den bortre delen av huset och man slapp att balansera på en spång, vart man än skulle. Vi började få tillbaka litet av huset.



11 kommentarer:

  1. Jisses, vilket hästarbete...bor ni fortfarande ihop !!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadå, det gör vi och det är det som ger oss mest kraft! :-)

      Radera
  2. Att renovera gamla hus kräver mer än bara ett knäpp med fingrarna! Ibland blir det mer komplicerat än man först trott. Det var då en välsignad tur att källarväggen började ge vika medan ni höll på och jobbade med den! Det hade varit bra mycket värre om det inträffat idag när som jag förmodar, huset är klart och möbler och allt annat är på plats!

    Imponerad är vad jag är! Mycket imponerad av ert arbete!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant! Renovering av ett gammalt hus är betydligt jobbigare än att bygga nytt. Har erfarenhet av bådadera, så jag kan jämföra!
      Hade inte Christer haft så mycket erfarenhet från renoveringen av sin förra skånelänga - som han säger var i ännu sämre utgångsskick när han började med den - så hade det här nog inte varit genomförbart.

      Kunskaperna har han i stort och smått, men nu känner han av, att orken börjar svikta. Därför är det skönt att vi är så relativt nära målet.

      Vi har faktiskt inte flyttat in på riktigt än, även om vi börjat använda delar av huset vid vissa tillfällen.

      Radera
  3. Hmm, jag vet inte om jag hade orkat att renovera ett hus till. Jag kör ju 35 mil varannan helg för att hålla på med mitt,,,och det är fortfarande kul.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Nej, det orkar inte vi heller! Den största fasan är faktiskt, om allting skulle förstöras av en brand till exempel. Då har ju allt detta slit varit helt förgäves. Det skulle man säkert knäckas av.
      Ingen av oss skulle orka börja om igen. Då fick det nog bli ett nyckelfärdigt hus, eller flytt någon annanstans.

      Men du gör också en kraftinsats! Det är inte så litet jobb att köra så långt och sedan orka jobba också! Hoppas vi kan hinna till din loppis i påsk! Vi har tänkt oss att åka ut en av dagarna då.

      Radera
  4. Wow...blir helt matt... Beundrar er uthållighet. Den här renoveringen är ju baserad på massor av tankar och tid i planering och kalkylering. När man tar tag i äldre byggnader, brukar ju en massa oplanerade problem dyka upp och det har ni så proffsigt hanterat under resans gång. Undrar förstås hur många etapper det blir, innan vi ser slutresultet. Ser med spänning fram emot nya etapper!
    Stor kram/Randi

    SvaraRadera
  5. Åh Randi, du vet nog inte hur rätt du har! Det gäller att inte förtvivla när problemen hopar sig. Det heter ju att allt går att klara - underverk tar bara litet längre tid! ;-D

    Christer har haft några dagars semester, så jag har varit litet upptagen och inte hört av mig. Det är alltid en massa ärenden, som ska fixas.

    Tyvärr har inte trädgården heller fått något av tiden, för det blåser ju så kallt hela tiden!

    Kram/Märit

    SvaraRadera
  6. Oj oj oj, vilket arbete!! ..och jag som tycket vår tillbyggnad var besvärlig.
    Roligt att följa!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta! Det gläder mig extra, när jag hör att det finns intresse i det jag visar!

      Radera

Hej!

Det är alltid väldigt roligt att få kommentarer! Vill så gärna att du visar att du besökt min blogg! Tack!

Märit